Slutar snooza.

Bajen förlorade med flaggan i topp. Solen sken över Söderstadion. Humöret var högt. Träffade frilansarn på Carmen. Hade nästan glömt bort honom. Skönt att ha honom tillbaka i landet och staden.

Men här hemma ekar det tomt. Det tar ner humöret direkt. Och jag är rädd för att sova. Jag drömmer så mycket. Och jag minns drömmarna. Ofta kommer de under snooze-perioden på morgonen. Mellan 06.10 och 06.30. Då är jag tydligast som svagast.

I morse drömde jag en sån riktigt hemsking igen. Jag hittade henne efter långt letande i en sunkig källarteater. Hon var kall och avvisande. Berättade att vår gemensamma lägenhet, som i denna dröm var en etagevåning helt i vitt med gigantiska fönster och en enorm uteplats, var uthyrd till nån annan. Jag begav mig dit. Bröt ihop av den tomma inredningsmagasinslägenheten och sökte upp henne igen. Hittade henne på centralstationen där hon berättade att hon skaffat livvakt. En lägerkille. Som blivit sån röding-skinnskalle. Sen försvann hon och jag blev påhoppad av skinnskallelivvakten och hans skinnskallegäng. De sprang emot mig en i taget för att slå mig. De två första lyckades jag mirakulöst nog övermanna. När den tredje skinnskallen lyckas lägga ett knytnävsslag rakt i nyllet på mig blev allt svart och jag vaknade.

Kan nån tolka detta? Bör jag skaffa livvakt? I så fall blir det Igor "I will kill you" Armas. Varför drömmer jag sånt här överhuvudtaget? Kan jag inte drömma nåt coolare.