MUSIK: Kråkesølv ger sig in i Statoil-debatten

Jag skrev igår om att det i Norge i år igen blossat upp en diskussion kring det stora Statoil-stipendiet på 1.000.000 norska kronor som årligen delas ut på by:Larm-festivalen i Oslo. Idag ger sig bandet Kråkesølv åter in i debatten - de avstod från att nomineras till stipendiet både 2009 och 2010. Det är bandmedlemmen Fredrik Olsen som skriver ett debattinlägg under rubriken "Hyklerkortet" i dagens Dagbladet. Han skriver bl.a:  

Å FÅ INNSIKT i alt Statoil driver med er vanskelig; det er et gigantisk selskap med oljevirksomhet over hele verden. Det finnes en del stygge rykter om Statoil, men jeg trenger ikke spekulasjoner for å finne grunner til at jeg ikke ønsker å være deres fanebærer. Da vi ble spurt om vi ville ha muligheten til å bli nominert til stipendet pågikk debatten rundt Statoils ønske om en konsekvensutredning av Lofoten, Vesterålen og Senja. Kråkesølv engasjerer seg sterkt i denne saken og støtter Folkeaksjonen som jobber for å holde disse områdene oljefrie.

EN AV RESTRIKSJONENE forbundet med stipendet er at man ikke kan uttale seg negativt om Statoil. Om vi skulle ha godtatt den betingelsen ville det vært synonymt med å selge engasjementet vårt.

Precis som med den avhoppade Team Me-medlemmen Synne Øverland Knudsen i lördagens Dagbladet, så imponeras jag av Olsens vilja att utifrån ett avstamp i en konkret politisk fråga snarare vilja skapa debatt och diskussion kring större frågor. Kring politik i allmänhet, och kulturpolitik i synnerhet. Tänk om vi kunde få lite mer av detta i svenskt musikliv; unga musiker som tar ställning i såväl det dagspolitiska som det strukturella.

Senare under tisdagen dök ett svar på Olsens debattinlägg upp på by:Larms hemsida. Där förklaras att vare sig Statoil eller festivalen någonstans framför krav till de nominerade att de ej får uttala sig negativt om Statoil. Intressant i sammanhanget är ändå att detta förtydligande publiceras utan avsändare på by:Larms hemsida. Går man in på Statoils norska hemsida finner man inget svar på Olsens påstådda felaktigheter kring företagets stipendium. Jag antar att det är bättre om de sponsorberoende festivalarrangörerna tar smällen. Både i förhållande till kritiskt musikfolk och oljebolagets försök till att framstå som, för att prata med Øverland Knudsen, "bestefar" till norskt kulturliv.

För er som inte hört Kråkesølv tidigare så kan jag varmt rekommendera dem. Debutalbumet Trådnøsting från 2009 är ett av mina norska favoritalbum. Med låten ”Privat regn” som bästa spår:

För övrigt anser jag att de i Etiopien fängslade svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson omedelbart och villkorslöst bör släppas fria!! -- http://freejohanandmartin.org/

MUSIK: Team Me splittras efter politisk osämja

Team Me - årets pop på Spellemann-galan i Oslo förra helgen.

Förra helgen rapporterade jag om att de mottog en norsk grammis, Spellemann, för årets norska popalbum. Skivsläpp och turné i Europa låg för dörren. Micke Smygarn tipsar i sin blogg. Det såg således ut som att 2012 skulle bli ett lyckat år internationellt - som 2011 var nationellt - för Team Me.

Men i gårdagens Dagbladet meddelar sångerskan och keyboardisten Synne Øverland Knudsen att bandets framträdande på prisgalan var deras sista med henne som medlem. I en krönika med rubriken ”Politikken som forsvant med pengene!” förklarar hon att hon till skillnad från de övriga bandmedlemmarna inte vill låta Team Me nomineras till det årliga musikstipendium som oljebolaget Statoil årligen delar ut till en norsk artist/grupp i samband med by:Larm-festivalen i Oslo – ett stipendium på 1.000.000 norska kronor (!). Anledningen till avhoppet är alltså politiskt förklarar hon i en intervju i samma Dagbladet: "Jeg ville ikke være fanebærer for en bedrift med en primæraktivitet som er med på å ødelegge jorda. Etter min mening burde man ikke legitimere deres opptreden som en snill bestefar for kulturlivet."

Vidare förklarar hon också att det inte bara är Statoil-stipendiet hon har något emot utan också det strukturella problemet med den ökande kommersiell sponsringen av kulturen:

Man blir da et investeringsobjekt, polert og formet på en måte slik at man ikke skal støte noen. Jeg skjønner resten av bandets argumenter om at de vil ha muligheten til å gjøre musikken til et levebrød, men den millionen ville ikke betydd noe for meg om jeg måtte gå på akkord med mine egne prinsipper.

Detta Statoil-stipendiet är sedan flera år tillbaka omstritt i norskt musikliv. Band som Ungdomskulen, Kråkesølv, Moddi och The Little Hands of Asphalt har tidigare valt att avstå sina nomineringar av samma skäl. Jag har skrivit om detta tidigare och då som en kontrast mot ett allt mer likriktat och avpolitiserat svenskt musikliv. Även om det har börjat röra på sig bland svenska artister sedan dess, så saknas helt denna typ av ställningstaganden i Sverige. Jag kan inte tänka mig ett svenskt band eller artist som skulle avsäga möjligheten att motta ett stipendium på en miljon (norska) kronor. Jag skulle inte göra det själv, antar jag. Vad det beror på är svårt att svara på, men som alltid har oljan ett finger med i spelet. För miljörörelsen och stora delar av vänstern vänder sig emot att Norge ska berika sig med ännu fler oljemiljarder (det går redan bra för Statoil...) på bekostnad av miljön och klimatet. Jag har alltid imponerats av bl.a. Natur og Ungdom, en stor utomparlamentarisk miljörörelse som saknar motstycke i Sverige. Och i detta blir Statoil och deras ”bestefar”-roll till kulturlivet en symbol för det hycklande oljekapitalet.

Jag kan inte säga annat än att jag avundas Norge denna debatt. Sverige och svensk kulturdebatt skulle må bra av en mer konkretiserad debatt om kapitalet och kulturen, istället för Benke Ohlsson-tramsande.