Oslo vs. Gbg.

Sitter på ett kontor i Oslo. Ett music management-kontor. Gillart. Jag vill också ha ett kontor. Med pingisbord, Fernet och allt annat som ingår. Dærifrån skulle jag førændra værlden.

Skulle egentligen tagit en buss till Gøteborg och Way out west i førmiddags, men bestæmde mig før att stanna en dag till. Detta av flera anledningar.
1. Gøteborg ær inte lika trevligt som Oslo.
2. Jag ær stressad øver alla mænniskor jag bør och vill træffa i Gøteborg.
3. Alla band som spelar på Way out west idag (som jag vill se) har jag redan sett hær i Oslo på Øya. (Skulle væl kanske inte døtt av att få se Beirut och Antony & The Johnsons i och før sig.)
4. Ikvæll spelar Suburban Kids With Biblical Names, eller skbwn som vi vænner till bandet tydligen sæger, på Garage. Och dærefter ær jag nyfiken på klubbkonceptet Get Dancy som bjuder upp till indie-dans.
5. Jag har fått så många nya bekantskaper hær i Oslo som jag gærna umgås lite mer med. Speciellt en.

Idag har jag inget festivalarmband. Så jag hænger mest runt. Hade tænkt besøka Ibsen-museet, men hinner nog inte det. Mina norska vænner visste inte ens att det fanns. Och før øvrigt ær ju Strindberg bættre, något som jag tydligt klargjorde i en debatt igårkvæll efter øl, vin och Fernet. Solen skiner och jag bør gå ut. Kanske hittar nåt stælle att høra Lily Allen och Madness ifrån.

Vore det inte så dyrt hær (150 SEK før en pizza!) och om inte svenskar stod så lågt i kurs så hade jag nog stannat før gott.


skwbn spelar "Loop Duplicate My Heart" på Club King Kong i juni.

Nydelig.

Om sex timmar går tåget till Oslo. Byter i Karlstad. Semester. Semester. Semester. Behöver lite miljöombyte. Är så jävla rädd för att springa på “fel” människor på stan (det var nära igår…usch).

Fast måndagskvällen bevisade att man kan vara miljöombytlig också i Stockholm. Premiärhänget i Ivar Los park bjöd på gott sällskap och god stämning (innan Södra latin-idioterna fick fram gitarren strax bredvid oss och våldförde sig på såväl Hellström som Åkerström). Det finns uppenbarligen mycket kvar att uppleva. Bara kreativitet får lite spelrum. Stockholm har nog satt klorna i mig ändå. 

I Oslo är det festival. Med nästan identisk line-up som Way out West (som jag besöker i helgen). Fast jag känner ju knappt igen något band. Sån ungdomsmusik mest tror jag. Men dom Glasvegas ska jag väl se tror jag.

En stor fördel, utöver den rent ekonomiska, med att inte betala entré på festivaler är att man inte bryr sig så mycket om själva musiken. Pressen att se det där bandet man aldrig hört talas om och som ofta visar sig vara rätt kasst men som alla pratat om innan (typ Neil Young) försvinner. 

Jag blir glad av att jag ska se My Little Pony två gånger i Oslo i alla fall. Och snacka svorsk med dem. Och dricka svenskköpt rosé på Olas uteplats.

Polaroid på My Little Pony-Simen av My Little Pony-Jörgen Nordby. Han tar fina bilder med sin kamera. Kolla bara:

 

Semester. Semester. Semester.