MUSIK: Mina vinnare på kvällens P3 Guld-gala

Ikväll går alltså den tionde P3 Guld-galan av stapeln i Götlaborg. Nedan utser jag vem/vilka jag anser vinna repsektive kategori:

ÅRETS ROCK/METAL

Arch Enemy

Graveyard

The Haunted

In Flames

Opeth

Kommentar: Kanske den kategori jag har minst koll på. Men jag hade en sympatisk jobbarkompis en gång som kände nån i Opeth, så jag väljer dem. Dessutom var sångaren gästredaktör i Musikguiden i P3 i förra veckan och avslutade ett av programmen med Jan Johansson - och det ger så klart poäng!

ÅRETS DANS

Avicii

Axel Boman

Jonsson/Alter

L-Wiz

Rebecca & Fiona

Kommentar: Egentligen inte mycket till koll här heller, lyssnar ju bara på norsk dansmusik. Men jag kan erkänna att jag är lite svag för Rebecca &Fiona så de vinner mitt pris.

ÅRETS POP

jj

Jonathan Johansson

Anna Järvinen

The Sound of Arrows

Syket

Kommentar: Svåraste kategorin, och den jag har mest åsikter om. Saknar mina favoriter Parker Lewis och Vit Päls. Borde kanske heja på The Sound of Arrows då de spelar live på min nya klubb Oppositioen på Debaser Slussen om en vecka. Jonathan Johansson gjorde också en av förra årets bästa skivor, men Anna Järvinen klarar ingen av att slå i min bok.

ÅRETS HIPHOP/SOUL

Ison & Fille

Mohammed Ali

Newkid

Stockholmssyndromet

Timbuktu

Kommentar: 2011  kan ha varit ett av de bästa åren någonsin för svensk hip-hop. Bäst var nog i och för sig Alexis Weak men bland de nominerade är det veteranerna Ison & Fille som glatt mig mest, tätt följda av Mohammed Ali.

ÅRETS LÅT

"Call my name" - Tove Styrke

"Jag kommer" - Veronica Maggio

"Levels" - Avicii

"Resten av ditt liv" - Timbuktu

"Vart jag mig i världen vänder" - Den Svenska Björnstammen

Kommentar: överflödig.

GULDMICKEN (bästa live-artisten)

Daniel Adams-Ray

Graveyard

Melissa Horn

Kapten Röd

Veronica Maggio

Kommentar: Har inte sett nån av de nominerade live. Men hade helst velat se Veronica Maggio så det blir hon igen.

ÅRETS NYKOMLING

Avicii

Newkid

Niki & The Dove

Rebecca & Fiona

Den Svenska Björnstammen

Kommentar: Självklar vinnare. Ett av 2011 åsr bästa och mest intressanta akt kan inte förlora.

ÅRETS GRUPP

Deportees

In Flames

Movits!

Rebecca & Fiona

Those Dancing Days

Kommentar: Om detta verkligen vore årets fem bästa svenska grupper skulle jag bli riktigt orolig, men det vet jag ju som tur att det inte är.

ÅRETS ARTIST

Melissa Horn

Kapten Röd

Lykke Li

Veronica Maggio

Timbuktu

Kommentar: Känns väl rätt självklart? Hon ägde svenska musikåret 2011 i allmänhet och min sommar 2011 i synnerhet.

PS: Min kära och grymma flickvän Sara-Märta Höglund jobbar där nere i Götet ikväll och kommer höras till och från i direktsändningen i P3. Dessutom spelar hon skivor på efterfesten. Tänk om man fick vara med ändå... DS.

Musikåret 2011: Scrobbling Top 20

Enligt last.fm var detta mina favoritartister 2011:

Enligt samma last.fm har jag i år bara lyssnat på Torkel Rasmusson och Nanne Grönvall. 

Onsdag: Äntligen!

Anna Järvinens tredje platta Anna själv tredje är bland oss. Bland annat på Spotify. Äntligen!

Dagens skivor.

Sedan den magiska spelningen på Way Out West 2007 så har jag väntat på en ny platta. Nu är den här och den kan man streama den i bland annat bloggen Desmond In A Tutu.

I oktober fyller hon 74. Det kan man inte tro när man lyssnar på den här guldklimpen producerad av Jack White. (En Jack White som verkar ha gjort sig mer än odödlig med “Seven Nation Army”-riffet som ackompanjerar varenda handbollsmatch i det pågående världsmästerskapet. Och snart hör vi den åter på Söderstadion.)

Igår hamnade jag av en slump på den fantastiska konserten på Södra Teatern där en megaimponerande uppsättning artister framförde sina tonsättningar av Sonjas dikter. Klart det blir fantastiskt när bl.a. Kajsa Grytt, Annika Norlin, Anna von Hausswolff, Anna Järvinen och Rebecka Thörnqvist stod på scen framför ett band bestående av bland andra Martin Hedros och Jonas Kullhammar. På Playgrounds hemsida kan man strema fem av låtarna från plattan som snart också skall finnas på Spotify.

Allt är väl redan sagt om Alexis Weaks debutalbum. Kanske kom 2011 års bästa svenska platta redan i januari. Bor man nästan längst ut på lina 19 som jag gör så känns det i alla fall så. Det är söderortsromantik när det är som allra bäst. Innerstads-hipstrarna kommer aldrig fatta. (Glöm inte att också lyssna på EPn Farväl Gullmarsplan)

Apple Of My Eye.

För en tid sedan försökte jag precis som alla andra göra en lista över 00-talets bästa låtar. Jag orkade bara med de som fanns på Spotify. Bland annat tog jag med Ed Harcourts äppellåt. Låtar om äpplen och ögon är min grej tror jag.

Ikväll trotsade jag stressen och ångesten och gick ut på lokal. Jag åkte till Landet där gästlistan tillät mig att utan kostnad beskåda en smått fantastisk konsert med Christopher Sander. Jag tar tillbaka allt jag sagt om honom i negativ bemärkelse. Jag satt som förstelnad under hela konserten. Han sjöng till mig och om mig, hur klyschigt det än må låta. Bäst var [ingenting]-låten “Dina händer är fulla av blommor” och “Äppelöga”. Så här såg det ut och lät när den senare spelades för min mobil:

Låten (som Anna Järvinen gjorde till sin och trollband mig med tidigare i år) fick mig att minnas. Och den fick mig att fundera. Fundera på om vad som är värst – att ha haft det man vill ha och sedan förlorat det eller att inte haft det man vill ha och ständigt sträva efter det? Jag har inget svar på den frågan.

När man väl har något antar jag att man reflekterar för lite kring det. Det blir självklart. Det blir fakta och empiri. Jag föddes med en genetisk sjukdom som jag lärt mig leva med. Jag har kanske på grund av, eller tack vare, min blödarsjuka känt mig ständigt sjuk och därför inte oroat mig för det jag inte har eller riskerar att drabbas av. Kanske det i detta går att finna en förklaring till varför jag för tillfället lever ett så ohälsosamt liv med mycket dricka, dålig mat och lite motion.

Men i solidaritetens tecken tänker jag trots detta ta svin-sprutan imorgon. Sen tänker jag drabbas av vininfluensan och drömma om Oslo och Moss.

Gagnef.

Idag åker jag som sagt till Gagnef efter jobbet. Jag har aldrig varit i Gagnef. Jag ska på festival. Skankaloss-festivalen. Jag visste inte att den existerade förrän i början av veckan. Men guuuud så trevlig den verkar. Och guuuud så härligt spontan jag känner mig i och med att jag åker dit. Tack Simpen för att du lurade med mig och tack Paul för biljetten.

Den musikaliska line-upen är ju smått fantastisk. Vilket innebär att jag slipper Ligg på detta: Sagor & Swing, Dungen, Simon G, Hans Appelqvist, Basutbudet (som jag trodde hette Bastubadet i säkert ett års tid), Paulsimon, Jmyhaze (Beatbox?), Hajen och Knight Music. Sen en massa saker man aldrig hört som säkert är minst lika bra. Synd bara att jag missar Anna Järvinen som spelar innan jag kommit fram har länge velat se henne livs levande.

Sen blir det dans, dans, dans. Och skateboards. Och konst. Och Broder Daniel-filmen. Och rödtjut. Och tryckartält (som jag i och för sig mest bara finner stressande, som sagt).

Vädret ser dock inte ut att bli det bästa. Regn hela helgen verkar det som. Men jag ska bada i Dalälven i alla fall. Det är jag värd.

Jag har kameror med mig.