Rätt man på fel plats

 

Den här bilden är bara för bra. Och den passar så bra just denna dag, då Söderstadion är slutsåld och kung Kennedy är tillbaka. En evig hjälte är tillbaka.

SPORT/MUSIK: Fler klipp med Love Antell, Magnus Carlson, Lalla Hansson m.fl. från Bajen Aid #2.

Ytterligare ett klipp från söndagens Bajen Aid-gala (som jag tidigare skrivit om här). Här framför bästa Love Antell Florence Valentin-låtarna "Upp på sociala, ner på systemet" samt "Pokerkväll i Vårby gård". Läs även Bara Bajens krönikör hylla söndagsarrangemanget i allmänhet och Loves spelning i synnerhet här.

Och här ett klipp med "Gatorna tillhör oss" - titelspåret från debuten som soloartist.

Magnus Carlson och Weeping Williows framför "Platsen i mitt hjärta":

Sofia Karlsson och Tomas Andersson Wij framför den omskrivna nya versionen av Kentas "Just idag är jag stark":

Och avslutningsvis ett klipp där gamla hjälten Lalla Hansson framför klassikern "Bajen va namnet":

Forza Bajen!

SPORT/MUSIK: Magnus Carlson, Love Antell m.fl. på Bajen Aid #2

Igår gick den andra Bajen Aid-galan av stapeln. Jag var tyvärr upptagen med annat och missade möjligheten att tillsammans med ett nästintill proppfullt Debaser Medis på stor duk få beskåda Bajen tvåla dit Värnamo och att se och lyssna till en stjärnkavalkad utan dess like hylla de grön-vita färgerna. Uppträdde gjorde bl.a. Petter, Rusiak & Pee Wee, Weeping Willows, Love Antell, Sofia Karlsson & Tomas Andersson Wij, Lalla Hansson (!), Mats Ronander och Johan Johansson. Höjdpunkterna lär ha varit många (enl. bla Gustav Gelin och Hammarbys officiella). Bl.a. Lallas "Bajen var namnet" med supporterkör som svarade "Olé, Olé, Olé, Olé - Lalla, Lalla!", en ny version av Kentas "Just idag är jag stark" signerad Karlsson & Wij och mycket, mycket mer. Här kommer i alla fall ett hårresande (på ett bra sätt) exempel. Weeping Willows framför sin "Vårsång" förstärkta av Stephen Simmonds, Love Antell och Mats Ronander:

Vackert. Under min paus från bloggandet kom ju Magnus Carlsons låt "Platsen i mitt hjärta" om Hammarby i allmänhet och Söderstadion i synnerhet. En fantastisk fotbollslåt förpackad i bästa brittpop-förpackning. Den framfördes också igår så jag passar på att stoppa in den här också:

Fyller även på med filmen till kampanjen om sista året på Södestadion med samma namn som Carlsons låt; "Platsen i mitt hjärta". I vimlet av Bajen-profiler syns bl.a. min gamla kund och en av Bajens bästa backar genom tiderna Klasse Johansson.

ETT ÅR SEDAN: BP-Bajen 1-0

Nytt inslag i bloggen. Mitt fotoarkiv berättar vad jag gjorde för ett år sedan. Den 9 maj 2011 åkte jag tunnelbana med familjen Möckel och Bank-Johan till Västerort och såg Bajen torska mot Brommapojkarna med 1-0 efter ett självmål av Monday James. Bildbevis:

MUSIK: Tenniscoats - "Papa's Ear"

Ikväll ska jag på Bajen-drabbning på Johanneshovs Isstadion. Lär bli galet. Efter det blir det Manchester-kväll på Debaser Medis med bl.a. bästa Velocity Girls och lilla Josef Hermansson (Navet/Happy Ever After) i DJ-båsen. Lär ju också bli galet. På båda evenemangen kommer också ärkebajaren/ärkepoparen Gustav Gelin DJ-a. 

Därför känns det tryggt att nu ta det lite soft i väntan på kvällens mayhem. Och vad passar då bättre än att lyssna på Tenniscoats nya album Papa's Ear (Häpna) på lagom volym. Fantastiskt vacker skiva där den japanska duon åter besökt Stockholm för att samarbeta svenskt. Musiker på skivan är bl.a. medlemmar från Tape. (Och jag håller med Svenskans recension om att dragspel är ett "underskattat instrument".)

Måndagspeppen.

Jag ljög lite i föregående inlägg. Det är inte mycket söndagsångest en dag som denna. Inte efter att ha upplevt en underbar scenkonsthändelse – Klungan och Birgitta Egerbladhs Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter på Dansens hus. Skrämmande roligt. I ordens exakta betydelse. 

Och än mindre ångest känner man ju med tanke på vad morgondagen har i sitt sköte. Superettanpremiär för Hammarby. Borta mot Assyriska. Vi tar över Södertälje. Risken för överpepp är överhängande.

Kände jag vår?

Jag har gått och varit rädd för våren länge nu. Jag ville ha evig vinter. Trodde jag. Jag har tyvärr erfarenheter av dåliga vårar. Några av de stunder som jag mått som värst har varit vårstunder. Men den senaste tiden har det vårats lite även i min tillvaro. Det har ljusnat i vissa bemärkelser. Även om det fortfarande är Earth Hour för det mesta.

Idag for jag till Södermalm efter arbetets slut för att döda lite tid innan ett sammanträde. Jag gick med uppknäppt jacka. Jag hade kepa för att skydda ögona mot solen. Sen träffade jag Paella som sa att det var vår – det hade hennes farsa sagt.

Sen gick jag lite mer längs Götgatan och tänkte att snart börjar fotbollen på allvar. Det bästa med våren… När knopparna brister och det gör ont. Då blommar det på Söderstadion. Låt tusen blommor blomma Bajen!

Jag har säsongskort. Bajen har värvat fint. Sammanträdet gick mycket bra. Nu ska jag packa för ett veckoslut i fjällen. Kände jag vår?

En glädjens dag.

Läs allt om ‘et härna. :)

Jag går en tur ned för minnenas YouTube-allé:

Sen stärker vi upp ytterligare med Sinan också.

Bandy-tisdag.

Går på bandy ikväll. På Zinken. Bajen tar emot Broberg/Söderhamn. Men mest längtar jag nog efter att få höra Plura sjunga om Bajen och guldet och Zinken. I tältet. Före och efter match. Och i pausen.

Bästa låten på länge. Det låter ju som Fosca, sa en i falangen. Och det ryktas om att ett av Sveriges bästa popband jobbar på en remix. Det kommer svänga ett bra tag till.

Lördag.

Det var en fantastisk lördag. Den var så fantastisk att återkommande ångestattacker sköljde över mig för att jag var rädd att jag inte skulle hinna ta in allt det fantastiska. Bajen loosa, men uppladdningen och inramningen av tidernas cupfinal var bättre än bäst. Och Håkan-konserten…det finns inte ord att beskriva den. Jag grät tre gånger. Alla låtarna handlade om mitt liv. De handlade om hon den gamla. Om hon den nya. Om allt som varit och om allt som komma skall. Det var så mycket känslor igår att jag kände mig mättad. Mättad på liv. Mättad på musik. Mättad på allt. Men ensamheten fick mig att resa mig från spåret och ta tvärbanan mot nya jaktmarker. Mot ensamhetens undergång.

Åh, ensamhet…

For en kväll.

Idag är det tisdag. I fredags var det fredag. Det börjar sjunka in. Club King Kong firade sin femåriga existens. Det var magiskt. Vi hade snackat om att försöka boka nåt hippt och modernt från Storbritannien som säkert skulle dra massor med folk. Men vi ändrade oss och bjöd in de två svenska band som gjort de bästa spelningarna på gamla goa Sjöhästen (här och här). De banden råkade också vara de band som vi tycker är typ bäst i hela världen. De råkar dessutom vara väldigt nära och kära mig personligen. När Suburban Kids With Biblical Names rev av "Guns N' Ammo" som andra låt hände nåt inom mig. Jag kände en känsla som jag inte hade känt på väldigt länge; ren och skär lycka. Känslan av att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Där inga problem fanns. Där fokuset låg på det som skedde i just denna stund. Sen blev det bara bättre. "Subban" var så där snoräckligt bra-bra, det var kanske inte lika svettigt och galet som spelningen på Sjöhästen eller på Garage i Oslo. Men det var så tajt och rätt. De nya låtarna funkade skrämmande bra och överträffade de gamla godingarna. Sen kliver Vit Päls på. För nionde gången i år såg jag dem live. För nionde gången i år stod jag framför scenen och kallade dem för världens bästa band genom tiderna. För nionde gången i år vill jag se dem snart igen. Sen tog Get Dancy! över och bjöd på ett perfekt King Kong-dansgolv. Inom mig insåg jag att både Stockholm och Oslo är mina hemstäder.

Och alla var där kändes det som. Norrmän, finnar, Fibbare, brynäsare, hammarbyare. Alla vänner och alla vänners vänner och vänners syskon. Massor av folk som spelat hos oss under åren. Kollegor och vänner från andra klubbar. Massor av stammisar. Och säkert 300 personer som jag inte hade en aning vilka de var. Och alla var där för att King Kong hade ordnat festen. Det finns fan inte en lokal i den här stan som vi inte fyller. Ge oss världens största sfäriska byggnad för en kväll och vi fyller den. Jag lovar. Det här kommer jag leva på länge.

Fem år. Jag trodde aldrig vi skulle stanna så länge. Hur toppar vi det här? Alla vill se dig falla nu Club King Kong.

Efterfestandet blev dock något av ett antiklimax. Patricia levde inte upp till sitt rykte. Men den perfekta avslutningen på den fantastiska kvällen var ändå att jag mötte Anders Eldeman inne på urinoaren klockan kvart i fem. Sen tog jag en taxi hem. Där låg fyra små norrmän och sov sött. Det här kommer jag leva på länge. Tack som Sören till alla inblandade och alla som kom. Och alla som gjort det möjligt för oss att över huvud taget fira fem år.

Anders "DJ Lilla Vargen" Hemmingson fotade kvällen:

    

Sverigebilder: Väsby 2010-09-13

Gull-gull. Lung-lung. Små-små. Ström-ström. Grill-grill. Gott-gott. Väsby away.

Lång-lång.

Ur arkivet: Söderstadion 2010-08-28.

Heja, heja Hammarby!

Passion oavsett division!

Bajenvrak.

Alla dagars hjälte.

Inte sedan Jensa G:s dagar har jag varit så förtjust i en Bajen-spelare. Simon Helg är killen med choklad i. Killen hela dan. Killen man gärna skulle köpa en begagnad bil av. Heja!

Hemmapremiär.

Kvart över sju är det dags. Som vi har väntat på just denna dagen.

Ångest XXII.

För en tid sedan var jag på mitt årliga läkarbesök. En för mig ny läkare med norsk brytning lyssnade på mitt hjärta, kände på mina leder och kollade blodtrycket. Allt var ok. Innan den fysiska undersökningen hade vi haft ett samtal. Hon frågade då om mina studier, mina jobb, mina motionsvanor (jag ljög i år igen). Sen fick hon för sig att fråga om mitt sociala liv. Bor du tillsammans med någon? frågade hon för att hastigt ställa följdfrågan; eller du kanske bor hemma? när hon såg att mina ögon ville dö. Jag bor ensam, svarade jag med ett försök till oberörd stämma. Har du nån partner? blev nästa fråga. Nej. Jag frågar inte av egen nyfikenhet, kommenterade hon med en darrning på rösten. Men du är ju i den åldern då många väljer att skaffa familj. Ridå, ridå, ridå.

Inte nog med att man begåvats med en genetisk sjukdom. Man ska få lida för sitt misslyckade “sociala liv” också. Efter läkarbesöket kändes det mesta krokigt och jag hoppades att de snälla sjuksyrrornas omhändertagande mentalitet i provtagningsrummet skulle dämpa ångesten. Men tydligen behövdes inga prover i år och jag blev hemskickad. Klev av bussen vid ett soligt St Eriksplan och kände för att promenera av mig det mörka. Tog riktning mot Gottfrid Larssons staty “Arbetaren” som alltid brukar lugna mig. Det funkade inte.

Att sedan promenera om lekparken med alla daglediga småbarnspappor gjorde inte saken bättre och jag kände att jag var tvungen till handling. Hur motverka den åldersnojiga ångesten? Jag kom fram till att det behövdes göra nåt fräckt. Jag beslöt mig för att gå och läsa livsstilsmagasin på tidskriftsbiblioteket på Odengatan. På vägen dit började det att också kurra i det inre. Jag var hungrig. Såg en sushirestaurang och fick en tanke om att bete mig ungt och modernt och äta sushi för första gången i mitt liv. När jag läser menyn i fönstret och ser att alla kotlettfrajsor käkar med pinnar på uteserveringen inser jag misstaget. Man kan inte göra sig yngre än vad man är. Men man kan göra sig äldre. Jag korsar gatan och köper strömming med mos, rödlök och gräddfil. Sen Sala Allehanda istället för nåt livsstilsmodernt. Sen repiga revyskivor istället för fräcka popskivor.

Sen kändes det lite bättre. Väl hemma igen hade jag en trevlig stund i horisontellt läge tillsammans med Tjadden Hällström.

Sen bjöds jag på middag och sen vann Bajen med 5-0 över Ålands bästa lag. Sen drack jag veteöl, som sig bör när man är gammal.

Dagens hjälte: Carlos Gaete Moggia.

Alla som tycker Jensa är den bästa är mig mycket kära. Om de sen råkar vara vänster och gillar Cuba [sic!] samt mammas hemlagade så gör ju inte det saken sämre.

Tipstack till Mattias.

Lördag i Oslo.

Bajen spöade Giffarna igår. Och Simen firade det med att pynta Skandinaviens näst bästa klubb, Poplogg, med bästa färgerna. Skönt med äkta supportrar i dagar som dessa. Jag längtar som alltid till Oslo.