Erik de Vahl - "Interpunkteringsfel Mixtape"

 

12 oktober släpper Erik de Vahl en kassett på Zeon Light (som tidigare i år släppt bl.a. Paddington DC och Horrible Houses). För att peppa lite så har han satt ihop ett digitalt blandband i helgen.

 

Här är låtlistan:

The Wispters - "Knowin'"
Maher Shalal Hash Baz - "31st December"
Herman Chin Loy - "Rest Your Self"
Konvaljen - "Brev"
Lesley Duncan - "Love Song"
Bill Fay - "Parasite Child"
White Noise - "My Game of Loving"
The Paragons - "On the Beach"
The Durutti Column - "Love No More"
Lars Forssell - "Ramsa"
Värmlandskören - Gammal visa
John Corbett & Friends - In the Wee Small Hours of the Morning"

PS. Eriks skiva Spring 2012 är fortfarande en av årets absolut bästa. DS.

Nytt med Paddington Distortion Combo

Ny kassett med Paddington DC på Zeon Light. Testströmma lite på bandcampen och sen paypalar du hem hela klabbet. Kassett + downloads för 50 spänn är väl ändå en riktig bargain.

Augusti.

Även om vintern är min vän, i alla fall när den beter sig rationellt, så längtas det ju så klart till sommaren. Framförallt när man följer planeringen inför Cosy Den-festivalen som i år går av stalpen den 5-8 augusti i Stockholm. Klara artister: White Town, som vann gårdagens last.fm-lista överlägset och det innan jag visste om detta. The Just Joans, som festivalbloggen presenterar som “the twee Arab Strap”. Culkin, som jag skrivit om här. Och Stella Rocket, som jag sålde biljetter åt på en tidig spelning på klassiska Tre Backar (2003?). Klockrena första bokningar. Ser fram emot resten.

Jag var på många festivaler i somras. Cosy Den-lördagen i Gula Villan var utan konkurrens den starkast lysande stjärnan på 2009 års festivalhimmel. Jag skrev följande i min långa festival-krönika i Folket i Bild/Kulturfront (snart bör den finnas i sin helhet på hemsidan):

Augusti 2009. Söder om Stockholm, i Handen, ligger en gul villa. Här har knappa hundratalet samlats för att ta sig igenom den sista av de fem dagarna som den ambulerande Cosy Den-festivalen pågått. Under veckan har programmet toppats av internationella gäster som The Smittens och MJ Hibbett. Under veckan har jag sett arrangören och eldsjälen Mattias Jansson nästan ensam genomföra en festival med smått obskyra band som aldrig nånsin kommer få spela på Hultsfredsfestivalens Hawaii-scen. Den idealismen borde resultera i åtminstone ett Polarpris. Inne i den gula villan avlöser banden varandra. I solen utanför villan är det familjärt som på barndomens kolloveckor.

Har en massa bilder därifrån också. Här några favoriter: