TEATER: Premiär för Integrationsteaterns "Den stora efterfesten" på Dramalabbet ikväll

Teatervåren börjar dra igång på allvar, och som nybliven arbetslös kulturarbetare ser jag fram emot att ha mer tid att gömma mig i mörka salonger framöver. Ikväll är det premiär på Dramalabbet för Integrationsteaterns Den stora efterfesten av Sveriges kanske mest intressanta dramatiker, och tillika min goda kamrat, Johanna Emanuelsson. 

Jag intervjuade henne i Folket i Bild/Kulturfront hösten 2010 och konstaterade då att hon rönt stora framgångar trots sin relativt unga ålder; stipendier från bl.a. Barnteaterakademin och Kommunistiska Partiet, vinnare av Riksteaterns Ny Text! och New Baltic Drama, pjäsen Bilbränder uppsatt av Integrationsteatern, antagen till Stockholms dramatiska högskolas (då Dramatiska institutet) dramatikerutbildning. Skulle jag intervjua henne igen idag skulle man kunna tillägga att hon fått pjäsen Älvsborgsbron på Dramaten och pjäsen Titta, vi faller uppsatt i Tallinn, mottagit Colombines debutantstipendium, blivit medlem av Teater Tribunalens konstnärliga råd. Med mera. 

Men ikväll har alltså hennes pjäs Den stora efterfesten. Från Dramalabbets hemsida:

I köket står Mirjam och Gertrude framför ett berg av disk. På andra sidan väggen pågår det stora kalaset, med massor av inflytelserika gäster. Nu har det hela övergått i en galen efterfest. Samtalet mellan Mirjam och Gertrude återspeglar historier om maktlöshet, om kamp för ett anständigt liv, om drömmar, hemligheter, lycka – om livet självt. Sångerskan Judit förirrar sig plötsligt från festen och slår sig ner med diskarna. Efterfesten börjar mer och mer likna en krigszon. Läget är kritiskt. Det enda som är säkert är att likt alla fester som någonsin har ägt rum, så måste även den här ta slut och någon måste betala notan. 

Som teasers finns några trailers:

Jag kommer att recensera föreställningen för veckotidningen Proletärens räkning. Bör komma i tryck torsdagen 16 februari. Kan tilläggas att Johanna också är aktuell som dramaturg/dramatiker med Teater Tribunalens kommande föreställning En föreställning om svensk vapenexport som har urpremiär den 12 mars. Men den tar vi då.  

Fibban#11 2010

Efter en tids frånvaro medverkar jag nu åter med material i Folket i Bild/Kulturfront. I senaste numret har jag gjort en kortare intervju med dramatikern Johanna Emanuelsson som ett litet extramaterial till det pjäsutdrag av henne som publiceras i samma nummer. Omslagsbilden med Johanna är tagen av Eva Wernlid på Gärdet i Stockholm vid Torsten Fridhs monument Protest.

For en kväll.

Idag är det tisdag. I fredags var det fredag. Det börjar sjunka in. Club King Kong firade sin femåriga existens. Det var magiskt. Vi hade snackat om att försöka boka nåt hippt och modernt från Storbritannien som säkert skulle dra massor med folk. Men vi ändrade oss och bjöd in de två svenska band som gjort de bästa spelningarna på gamla goa Sjöhästen (här och här). De banden råkade också vara de band som vi tycker är typ bäst i hela världen. De råkar dessutom vara väldigt nära och kära mig personligen. När Suburban Kids With Biblical Names rev av "Guns N' Ammo" som andra låt hände nåt inom mig. Jag kände en känsla som jag inte hade känt på väldigt länge; ren och skär lycka. Känslan av att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Där inga problem fanns. Där fokuset låg på det som skedde i just denna stund. Sen blev det bara bättre. "Subban" var så där snoräckligt bra-bra, det var kanske inte lika svettigt och galet som spelningen på Sjöhästen eller på Garage i Oslo. Men det var så tajt och rätt. De nya låtarna funkade skrämmande bra och överträffade de gamla godingarna. Sen kliver Vit Päls på. För nionde gången i år såg jag dem live. För nionde gången i år stod jag framför scenen och kallade dem för världens bästa band genom tiderna. För nionde gången i år vill jag se dem snart igen. Sen tog Get Dancy! över och bjöd på ett perfekt King Kong-dansgolv. Inom mig insåg jag att både Stockholm och Oslo är mina hemstäder.

Och alla var där kändes det som. Norrmän, finnar, Fibbare, brynäsare, hammarbyare. Alla vänner och alla vänners vänner och vänners syskon. Massor av folk som spelat hos oss under åren. Kollegor och vänner från andra klubbar. Massor av stammisar. Och säkert 300 personer som jag inte hade en aning vilka de var. Och alla var där för att King Kong hade ordnat festen. Det finns fan inte en lokal i den här stan som vi inte fyller. Ge oss världens största sfäriska byggnad för en kväll och vi fyller den. Jag lovar. Det här kommer jag leva på länge.

Fem år. Jag trodde aldrig vi skulle stanna så länge. Hur toppar vi det här? Alla vill se dig falla nu Club King Kong.

Efterfestandet blev dock något av ett antiklimax. Patricia levde inte upp till sitt rykte. Men den perfekta avslutningen på den fantastiska kvällen var ändå att jag mötte Anders Eldeman inne på urinoaren klockan kvart i fem. Sen tog jag en taxi hem. Där låg fyra små norrmän och sov sött. Det här kommer jag leva på länge. Tack som Sören till alla inblandade och alla som kom. Och alla som gjort det möjligt för oss att över huvud taget fira fem år.

Anders "DJ Lilla Vargen" Hemmingson fotade kvällen:

    

Senaste Fibban…

…innehåller ett bildcollage från Folket i Bild/Kulturfronts deltagande på årets bokmässa i Göteborg. Det ser ut så här:

En inzoomning ger läsare följande syn:

“Skribenten Mikael Andersson träffade idolen Siw Malmkvist på mässan”

I augusti sjöng jag duett med Fucked Up-sångaren och jag dansade på scen med The Flaming Lips, i september kelade jag med Siwan och i oktober fick jag hänga med Ove Molin. Vad ska ske i november?

Fotade till Fibban gjorde Paul Mohlin.

Veckan.

Veckan gick så snabbt. Tisdag blev måndag. Jobba. Brollan fyllde tvåsiffrigt. FiB-jobb. Jobba. Premiären på Klubb Trubbel, en trevlig ny bekantskap i biljardunderjorden på Kungsholmen. Första gången jag hört The Secret History på lokal då jag inte själv varit delaktig i processen. På fredagen intogs årets tredje semla på klassiska Munkens konditori på Renstiernasgata. Och sen kom ett VG på b-uppsatsen. Sen gick det otroligt bra i På Spåret. Sen gick det sämre. Nu är det lördag.

Och mitt i allt kom det tragiska beskedet…

Indiska noshörningar.

Min gode vän och redaktör Martin är ute på journalistisk upptäcktsfärd i orientalien. Nu finns en liten teaser från hans och fotografen Jonas Gratzers rep om tjuvjakt i indiska naturreservatet Kaziranga. Ser fram emot resultaten. Ger om inte annat  lite perspektiv på den från alltför många håll infantila vargdebatten här hemma.

Augusti.

Även om vintern är min vän, i alla fall när den beter sig rationellt, så längtas det ju så klart till sommaren. Framförallt när man följer planeringen inför Cosy Den-festivalen som i år går av stalpen den 5-8 augusti i Stockholm. Klara artister: White Town, som vann gårdagens last.fm-lista överlägset och det innan jag visste om detta. The Just Joans, som festivalbloggen presenterar som “the twee Arab Strap”. Culkin, som jag skrivit om här. Och Stella Rocket, som jag sålde biljetter åt på en tidig spelning på klassiska Tre Backar (2003?). Klockrena första bokningar. Ser fram emot resten.

Jag var på många festivaler i somras. Cosy Den-lördagen i Gula Villan var utan konkurrens den starkast lysande stjärnan på 2009 års festivalhimmel. Jag skrev följande i min långa festival-krönika i Folket i Bild/Kulturfront (snart bör den finnas i sin helhet på hemsidan):

Augusti 2009. Söder om Stockholm, i Handen, ligger en gul villa. Här har knappa hundratalet samlats för att ta sig igenom den sista av de fem dagarna som den ambulerande Cosy Den-festivalen pågått. Under veckan har programmet toppats av internationella gäster som The Smittens och MJ Hibbett. Under veckan har jag sett arrangören och eldsjälen Mattias Jansson nästan ensam genomföra en festival med smått obskyra band som aldrig nånsin kommer få spela på Hultsfredsfestivalens Hawaii-scen. Den idealismen borde resultera i åtminstone ett Polarpris. Inne i den gula villan avlöser banden varandra. I solen utanför villan är det familjärt som på barndomens kolloveckor.

Har en massa bilder därifrån också. Här några favoriter:

   

Sammanfattart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

                         Fredag: Jag hittade min gamla Brynäs-kepa och blev överlycklig!

 

Fredag: Jag gick till Debaser Medis. Hatar det stället mer än jag hatade Alger 2001. Vi snackar alltså hat. Men de ställde ett sjukt bra band på scen; The Mary Onettes. Så slickat, så tajt, så snyggt och ändå så stört bra. Och de hade en morfar på scenen som stolt ropade in sina barnbarn för extranummer. Och de hade en stringquartet med sig. Det var vajjert, Låten de spelade för min mobil finns att lasta ned från skivbolaget Labrador. Här för att vara exakt.

Det är klart man hatar ett ställe som erbjuder såna här faciliteter. Funderade på att kissa breve, men det drabbar ju knappast de onda. Lägg märke till min vänstra danssko som sticker fram. Den innehåller en uppsättning tår som saknade känsel efter att vi tvingats vänta utanför entrén för att Debaser Medis’ kassaapparat gått sönder. Jag menar; hallå! Det är väl för fan inte mitt problem. Och vakten (som i övrigt var trevlig) hävdade att det var för bandens skull;  annars skulle de ju inte få några pengar. Nu missade de publik istället. Nazikepsen bjöd på Fernet, det värmde min själ och mina tår.

 

Lördag: Efter ett riktigt slavpass på jobbet igår var det underbart att återigen omfamnas av den kollektiva värmen som bara finns i den där revolutionära källaren på Kungsholmen. Ölen var billig. Erik de Vahl (som jag intervjuade i senaste Folket i Bild/Kulturfront) uppträdde med egna och andras låtar, bland annat en cover på McCarthys fantastiska “Red Sleeping Beauty”:

Söndagen har bestått av att knåpa ihop en vettig låtlista av alla mp3:or jag lastat ned senaste tiden. Sen ytterligare ett slavpass på jobbet. Sen ett kort stopp på Kungsholmen där jag bland annat besökte min före detta lokala hamburgebar. Det var äckligt.

Fan vilken eländig jävel man är. Tur jag har sällskap av Focault resten av natten. Och ProViva Hallon och Granatäpple – Ett resultat av svensk forskning.

Fira fredag!

Micra mat. Åka till jobb i Västerort. Byta om. Prata lite lön. Förflytta mejeriprodukter. Köra truck. Byta om. Åka tunnelbana till Hötorget. Gå till Folket i Bild/Kulturfronts releasefest på KGB. Kolla på en avskalad version av Parker Lewis. Lyssna till DJ J Bishop. Spela skivor. Dricka öl. Så firar jag ledig fredag.

                                              Parker Lewis live på Pop Dakar i somras.

Onsdag.

Stycke 1: Allt ser nästan ut som vanligt vid en första anblick. Men när man skrapar på ytan eller drar ut en kökslåda märker man att allt är förändrat. Jag har till exempel ingenting att slipa mina gamla knivar med längre. Kanske därför jag känner mig så uddlös och slö.

Stycke 2: Tidigare denna onsdag, som nu blivit torsdag, rörde jag mig på Knivsöder. Först humor på Rio (Al Pitcher var rioligast). Sen bjöds jag på öl på Strand. Där spelade Ironville. Det var trevligt, som en blandning av Laakso och Concretes typ. Sen åkte jag fyrans buss till Skanstull. På bussen och på tunnelbaneperrongen var alla människor dumma i huvudet. Utom jag. Förstås.

Stycke 3: Torsdag blir stressig. Skola, jobba, rodda releasefest, spela skivor på releasefest, bli full. Det är planen. Mest ser jag fram emot att få testa den nya “säsongens smak” av ProViva. Ytterligare ett resultat av svensk forskning.

Möt mig och mina skivor.

Nu har alla Stockholmare och hitresta chansen att två kvällar i rad ta del av valda guldklimpar ur mina fantastiska skivsamling. Följande gäller:

ONSDAG 11/11.

Jag spelar skivor på stand-up-/humorklubben Rioligt (som drivs av bland annat den eminente Falun-bon Isak Jansson) på biografen Rio i Hornstull. Skivspelandet äger rum i foajén inför och efter showen samt i pausen. För underhållningen från scen svarar:

• Al Pitcher (NZ)
• Henrik Elmér (som skojar och visar ett utdrag ur kommande filmen Meningen med Hugo)
• Yvonne Johansson
• Ola Aurell
• På bioduken visas sketcher av och med humorgruppen Truppis Gruppis.

Rioligt @ Rio, Hornstulls Strand 3, kl. 20-22, 100 kr (80 kr studerande).

TORSDAG 12/11.

Jag spelar skivor på Folket i Bild/Kulturfronts releasefest för deras novembernummer som också innehåller en bilaga med ett nytryck av Jan Guillous och Peter Bratts klassiska IB-avslöjande från 1973 som publicerades i just FiB/K. Releasekalaset går på ett härligt surrealistiskt sätt av stapeln på restaurang KGB Bar i city. Programpunkterna är bland annat följande:

• Livemusik med inga mindre än Parker Lewis.
• Tal av Lars Olof Lampers, sekreterare i Säkerhetstjänst-kommissionen (1999–2002).
• En ståuppkomiker framträder också. (Är det min nya grej?)

Novembernumret inklusive IB-bilagan kommer finnas till försäljning och redaktionen kommer finnas på plats. Om Guillou och/eller Bratt dyker upp får historien utvisa.

FiB/K releasefest @ KGB Bar & Restaurant, Malmskillnadsgatan 45, 19-23, fri entré.

Ett pressmeddelande finns här.

Skribent II och Page Three Girl.

Idag landade ett nytt nummer av Folket i Bild/Kulturfront på min hallmatta. Jag har återigen medverkat. Denna gång med en intervju med popmusikern och brevbäraren Erik de Vahl. Ett kort samtal om musik och politik.

                       Erik de Vahl live på Cosy Den-festivalen i augusti. 

Annan fin läsning i nya numret är bland annat ett rikligt illustrerat reportage om läget i Nepal av Martin Schibbye och Jonas Gratzer. Dessutom intervjuer med skribenten och författaren Lena Sundström, serietecknaren  Henrik Bromander och barnneurologen David Henley som vittnar om den psykiska ohälsan bland barnen på Gazaremsan. Det finns dessutom en intervju med undertecknad. Jag är nämligen “Månadens medarbetare” eller som jag hellre kallar det: numrets Page Three Girl. Bara det är värt en prenumeration!

                 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

   Min “slampiga” Page Three-bild. (Från Svikis Camping i juni.) Foto: okänd, men antagligen Åskan.

Lugnet lägger sig.

Det har inte bloggats som det brukar. Det är bra. Det betyder att jag inte sitter och häckar framför datorn allt för mycket. När jag ser tillbaka på den senaste veckan blir jag nästan lite rädd. Har inte varit många sekunder ledigt. I måndags började en ny kurs i skolan och jag kollade på handboll. Tisdag till fredag har det förberetts och roddats inför den studentkonferens som ägde rum på skolan. I tisdags fyllde jag år och firades. I onsdags spelade vi skivor. I torsdags var jag hos doktorn med min trasiga axel och sen softhängdes det på Knivsöder. I fredags var det doktorn igen och sen jubileumsbaluns på skolan med roddning, konsert och komik. I lördags var det en heldag på Sjöhästen inför, under och efter King Kong. Och däremellan lyckades jag klämma in en hockeymatch med öl och Gammeldansk på Hovet. Idag Sjöhästen igen. Sen fotboll på tv. Sen skrev jag en intervju till Fibban. Nu är allt klart. Känns bra. Bäst kändes som vanligt King Kong. Två fantastiska spelningar (Strawberry Fair och The Mare). Smocktjockt dansgolv. En rolig installation på scenen. Massor med bekanta. En som heter Mattias hade en kastanj i munnen. Glädjande besök från Manchester och Sala. King Kong är mitt andra hem.

Imorgon börjar en ny vecka. Då ska det börjas planeras nya stordåd. Kommande helg spenderas i Västmanland. Hoppas det är 30+ på Sala Stadshotell.

Snart åker jag till Barcelona också. Känns bra.

Lite glad är man mitt i all olycka.

Bror spelar handboll.

  Nordiska studenter har workshop. Jag övervakar.

  Västmanlänningar på Lilla hotellbaren i onsdags.

  Organisk spellista.

The Mare live på Club King Kong.

  Strawberry Fair live på Club King Kong.