För ett tag sen mottag jag en digital uppmaning om att rösta på The Bear Quartet i årets Grammisomröstning. Jag älskar BQ och tycker deras 89 är ett av årets bästa svenska album (förbeställde faktiskt ett ex. av vinylutgåvan igår för att dämpa min ångest). Men jag är så evinnerligt trött på galor och priser i allmänhet, och Grammis i synnerhet. Inte sedan Popsicle önskade livet ur Arvingarna har det varit kul. Därför valde jag att ignorera uppmaningen.
Nu har BQ valt att i ett brev avsäga sig nomineringen. Helt rätt! I ett brev till Grammisjuryn (som bloggen Kamratskap Rock citerar) skriver bandet:
Tack men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt.
-Vänligen, The Bear Quartet
Till Göteborgs-Posten säger Matti Alkberg (som tidigare tackat nej med sitt Mattias Alkberg BD):
Jag vill inte att Bear Quartet ska vara förknippad med musikbranschen på det sättet. Att klappa varandra på ryggen och ge beröm för att man är så bra har så lite med oss att göra och det känns bara fel. Om andra vill hålla på med det får de gärna göra det, men vi vill inte vara med.
Tydligen har vissa uppfattat det hela som en PR-kupp. Det svarar Mattias Jansson bra på i sin blogg, så det lämnar jag. Jag instämmer i stället med Mattias’ avslutande rad: “Åt helvete med bransch och marknad!”
Bonus: Matti har satt ihop en Spotify-lista som jag ska lyssna på när morgonen blivit dag och inte grannarna vaknar av oljudet.
…men nu väljer jag Nicolai.
Inlägg
