Vårens bok: “Jag tror jag är kär” av Daniel Novakovic

Igår tog jag del av Optimal Förlags vårplaner. Flera väldigt intressanta titlar, bland annat Mr. Kenneth av Emelie Östergren och Slåss som en tjej av Tiitu Takalos (som tidigare gjorde den fina I ringen på samma förlag). Men mest sticker nog ändå Daniel Novakovics Jag tror jag är kär ut. Den känns lite som en twee-Hey Princess och man måste ju älska den här pufftexten:

Känslor så stora att man knappt vet var man ska bli av. Pop. Sjutumssinglar. Sarah Records. The Ronettes. Pojkrumsdrömmar. Tonårsdrömmar? Så oerhört svåra att överträffa. Allt är egentligen väldigt enkelt. En knapp som visar att hon är nere med The Pastels. Pow! En blå och vitrandig tröja. Svarta Converse eller Mary-Janes. En blick under lugg eller över kanten på ett par svarta Wayfarers. Ett oskyldigt leende. Pop! Du kan inte gömma din kärlek för alltid. Lätta, trippande danssteg till So Tough eller The Kids At The Club. Du känner dig som 17 år igen. Och ditt hjärta slår ett par extra slag. Precis som första gången du hörde Ain't Gonna Eat My Heart eller Orange Juice. Åh, allra vackraste Orange Juice. Du tror fortfarande på magi. Och att göra blandband. Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig har hört talas om. Med omslag gjorda av bokstäver utklippta ur dagens tidning. Och ni har tv:n på medan ni ligger i sängen. Och du inte bara tror att du är kär. Du vet.

Blandband. “Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig hört talas om”. Kan det vara en av de bästa kärlekslåtarna? Jag tror nästan det. Vi döpte till och med en klubb efter samma låt.

Rart.

Ordet “rart” alltså. Lär er det kära landsmän. I alla fall innan ni åker till Norge. På norsk betyder det typ konstigt. Det kan skapa många underliga situationer. Jag hann lära mig det i tid.

Idag har jag haft en dag med både svensk och norsk rarhet. Har fått massor gjort och samtidigt hunnit med att ha det riktigt trevligt i min stora ensamma lägenhet. Har lyssnat på musik hela dagen (en av fördelarna med att vara ensam). Låtar jag inte hört eller knappt hört förut med Einar Stray, Madness, Tafra, Soda Fountain Rag, Regina, Euros Childs, Band in Box, Moddi och Love Dance. Samt en massa gamla godingar med bl.a. Thore Skogman, Madness, Orange Juice, Ronderlin, The Go! Team, Pipettes, My Favorite, Camera Obscura, Pastels och Tullycraft.

Men samtidigt kan jag inte riktigt acceptera att jag inte har så där härligt ledigt längre. Fri att styra kosan dit man för stunden kände. Stockholm är inte vad det har varit. Jag behöver ny stimuli.

För att stimuleras lite ikväll går jag till F12 och tittar på Little Big Adventure, TIAC och nåt mer band. Det är Jack Daniel’s som bjuder.