Vit Päls - "Livet är underbart" & "Sikk fukk" Pool Sessions

Jag hade missat att Vit Päls gjort en pool session i somras. Jag har dock inte missat att de kommer till Södra teatern och Club King Kong på lördag tillsammans med City, Popagandaministeriet och Klubb Trubbel.

Läs allt om det på den här hemsidan och här finns ett Facebook-event man bör attenda och sharea.

PS 1. Redan imorgon spelar Vit Päls i Norrköping. Klart man är där! DS.

PS 2. Jag gillar ju Vit Päls nästan lika mycket som jag gillar serietidningar. Så haja att jag gillade detta:

DS.

SERIER/BARNKULTUR: Tivoli läggs ned igen

Barnserietidningen Tivoli går åter i graven. Så här skrev Positiv Förlag igår i ett pressmeddelande: 

Tivolit har slutat snurra. Inga fler tidningar kommer ut. I 3,5 år har den tvåhövdade redaktionen arbetat helt ideellt och gjort sammanlagt 31 utgåvor som var sjätte vecka lästs av uppemot 10 000 barn. Efter en uppmärksammad omstart förra sommaren då prenumerationsantalet tredubblades har man på Positiv förlag sökt med ljus och lykta efter en mer stabil organisation kring den kritikerrosade barntidningen men inte hittat någon lösning.

Efter förra nedläggningen var jag en av dem som tecknade en prenumeration. I första hand för att stödja tidningen och i förlängningen Seriesverige. Trodde jag då. Men i ett års tid har jag varje gång jag mötts av ett nytt nummer på hallmattan blivit lika glad. För den kvalitet som Tivolis barnserier har hållit har varit så hög att även en som är cirka 25 år från målgruppen har kunnat trivas med läsningen. 

Det är därför enormt trist att nås av detta besked. Nu får Egmont åter fria händer att forma svenska barn med sina serietidningar. Inte för att Egmont är ett rakt igenom ondskefullt förlag. Jag själv har vuxit upp med såväl Kalle Anka & C:o som Bamse (som iofs inte gavs ut av Egmont när jag var barn). Men samtidigt är det ett förlag som jag upplever allt för ofta sätter kommersen och profiten före kvalitén. Förutom fruktansvärt könsstereotypa barntidningar så är det den förhatliga lockbetes-marknadsföringen där barn (och föräldrar) lockas/luras/tvingas att köpa inplastade serietidningar med värdelösa leksaker, smycken och annat skräp. Mot just detta har nu Camilla Nyman från Positiv Förlag startat ett upprop riktat till handlare och beslutsfattare. Där står bl.a. att läsa:  

Barntidningar försedda med inplastade och frestande lockbeten är mer regel än undantag i dagligvaruhandeln. De utgör en oförsvarlig miljöåverkan, både vid tillverkning och transport samt bidrar till ett växande sopberg. Vilket rimmar väldigt illa med butikskedjornas fina formuleringar om hållbar utveckling och KRAV-märkningar. 

Tidningar med barnsmink och plastpistoler säljer. Även om de ofta går sönder på fem minuter och även om innehållet i själva tidningen inte är mycket mer än rena produktplaceringar och uråldriga stereotyper. Varför? Jo, eftersom inga andra tidningar finns att välja på.

Att klistra på ett gäng miljövidriga plastsmycken från andra sidan jordklotet är betydligt billigare än att engagera serietecknare, författare eller illustratörer med förmåga att göra tänkvärt, inspirerande och läslockande innehåll. Dessa inplastade så kallade tidningar, produceras dessutom av ett och samma förlag, vars vinst delfinansieras av staten genom en momssäkning man genomförde i syfte att stimulera just läsning.

Skriv på! Även om Tivoli antagligen är förlorad för gott så finns behovet av bra och kvalitativa svenska barnserier kvar. Och om dessa kommer från ett oberoende förlag som Tivoli är jag den första applådera.

-------

I sammanhanget vill jag också passa på att tipsa om ett nytt inlägg i Barnteaterakadmins blogg med rubriken "Vem bryr sig om barnprogrammen?" Där skriver forskaren, skribenten och barnkultur-bloggaren Malena Janson om hur hon anser att SVTs Barnkanalen sviker sitt uppdrag och sin publik. Mycket läsvärt.

SERIER: Stöd Optimal Press

Det klassiska förlaget Optimal Press har från sitt huvudkontor i Göteborg under många herrans år med imponerande fingertoppskänsla gett ut nordiska serier till svenska läsare. Deras utgåvor har glatt mig många gånger och det är därför med stor oro jag nås av nyheten att de hamnat i ekonomiska trångsmål pga en kraftig skattesmäll. För att få in pengar till skatteskulden rear därför Optimal ut hela sin katalog, såväl nyheter som backlist har fått priserna reducerade med 30% och dessutom skickas de fraktfritt (minimorder 200 kr). Så passa på att fylla på bokhyllan med högkvalitativa vuxenserier samtidigt som ni stödjer ett av Sveriges viktigaste förlag. Men skynda på, rea-priserna gäller bara tills imorgon. (Passa även på att gilla Optimal på Facebook.)

Här listar jag tio tips ur deras utförsäljning (utan inbördes ordning):

Döda Farbron av Daniel Ahlgren. Ahlgrens debut från med Morrissey-parafraserad titel/omslag. Klassiskt album från 1993 som banade väg för vågen av vardagsrealism och självbio som präglade svenska alternativserier under 90- och 00-talen. 42 kr!

Labyrinterna och andra serier av Anneli Furmark. Furmark, född 1962, dök upp från ingenstans i Galago i slutet av 90-talet och tog både mig och övriga seriesverige med storm. Med stillsamt berättartempo och fantastiska teckningar visade hon att sjävlbio och vardagsrealsim inte bara behövde handla om jobbiga gymnasieår. Labyrinterna är hennes debut i bokform från 2002 och hon har sedan även gett ut böcker på Galago och Kartago, samt publicerats i bokform också Frankrike. 66 kr!

Sjunde våningen av Åsa Grennvall. Fruktansvärt gripande berättelse om ett fruktansvärt förhållande. Den gjorde ont att läsa. Belönades med Seriefrämjandets Urhunden-pris 2003. 77 kr!

Kekkonen av Matti Hagelberg. En av anledningarna till att jag verkligen beundrar Optimal Press är att de introducerade den finska, och världsberömde, serieskaparen Matti Hagelberg för mig. Varje serieruta är ett litet konstverk i skrapkartongs-teknik. Boken är en slags väldigt fri och fantasifull biografi över den forne finske presidenten och landsfadern. 140 kr!

Grön rapsodi av Kati Kovacs. En annan finsk serieskapare som jag lärt mig uppskatta genom Optimal är Kati Kovacs vars svenska debut Grön rapsodi från 1995 är en mycket läsvärd historia om en 10-årig flickas surrealistiska besök i Ungern. 56 kr!

Susanna & Bo av David Liljemark. Egentligen hade jag kunna satt upp alla Liljemarks böcker på denna tips-lista - han är något av en Optimal-favorit. Men bäst är nog ändå relationsdramat om Susanna och (blödarsjuka!) Bo. 77 kr för inbundna originalutgåvan eller 35 kr för utökad pocketvariant!

Samlingsbox med Kapten Stofil av Joakim Lindengren. Här finns stora pengar att tjäna. För endast 490 kr (ord. pris 700 kr) så får du de tre första samlingsvolymerna av tidernas mest bakåtsträvande superhjälte praktiskt och vackert förpackade i en låda. 

Jag tror jag är kär av Daniel Novakovic. Trallvänlig historia om twee-klubbar, pop-sjuor och stora känslor av mannen bakom klubben So Tough! So Cute! Läs smakprov här. 126 kr!

Den lilla människan av Pentti Otsamo. Mer finskt. En liten behändig bok med en liten och lågmäld historia. 60 kr! 

I ringen av Tiitu Takalo. Feministiskt album om 16-åriga kampsportaren Julia. Strålande! 91 kr!

Den skitstora Johan Wanloo-boken av Johan Wanloo. Skitstor och skitrolig samling av Wanloos lustigheter från bla Ernie, DN, GT och Dagens arbete. 140 kr!

Om du inte kan bestämma dig för vilka titlar som verkar mest intressanta så kan jag också varmt rekommendera Optimals långkörare; antologin Allt för konsten som kommit i nio volymer. Innehåller gräddan av nordisk seriekonst. 

KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖP!!!

  

Recension: "Gaza - Fotnoter till ett krig" av Joe Sacco

I senaste numret av bästa veckotidningen Proletären så recenserar yours truly en fantastisk bok. Nämligen Joe Saccos tegelstens-seriealbum Gaza - Fotnoter till ett krig som nyligen kom på svenska från Galago. Så här stod det i tidningen:

Brutal påminnelse om krigets glömda fotnoter

”Känsliga tittare varnas för starka bilder.” Så hade hallåan sagt om det som presenteras i denna bok visats i en tv-dokumentär. Seriealbumet ”Gaza – Fotnoter till ett krig” ruskar om på ett sällan skådat sätt.

Journalisten och serietecknaren Joe Sacco har länge skildrat konflikter i tecknad serieform i dagspress och böcker. I hyllade ”Palestine” reste han i de ockuperade områdena under slutskedet av den första intifadan. Nu har han åter besökt Palestina.

2001 reser Sacco till Gaza för att illustrera ett reportage om staden Khan Younis. I en fotnot till en FN-rapport finner han uppgifter om en bortglömd massaker som ägde rum 1956 i samband med Suezkrisen och Israels ockupation av det då egyptiskt kontrollerade Gaza. En massaker som, skulle det visa sig, var – och fortfarande är – den värsta på palestinsk mark. I november 1956 mördades i Khan Younis och grannstaden Rafah 386 civila palestinier av israelisk militär.

Men den historiska delen av reportaget stryks av redaktören. Precis som hos FN, ansågs inte denna fruktansvärda massaker vara tillräckligt viktig. Massakrerade palestinier säljer tydligen inte lösnummer. Men Sacco kunde inte släppa Khan Younis och Rafah. Han beger sig åter till Gaza. Han söker upp överlevanden, änkor, pensionerade israeliska militärer. Genom vittnena växer en fruktansvärd historia fram. För många, däribland undertecknad, en tidigare helt okänd.

Den 3 november 1956 gick Israels militär in i staden Khan Younis och dess flyktingläger. De palestinska invånarna slets ur sina hem och kring stadens murar föll kulorna. När den stickande krutröken lagt sig låg liken i långa rader. Den 12 november 1956 genomfördes i Rafah en dagslång israelisk operation med syftet att arrestera palestinska soldater och gerillamän. Den manliga befolkningen samlades med brutala metoder, likt boskap på en skolgård. Där valde militären, mer eller mindre godtyckligt, ut mängder med män som avrättades eller fördes till förhör och tortyr.

Men ”Fotnoter till ett krig” är inte bara ett historiskt dokument. Genom sina resor möter också Sacco nutiden. Gazas vardag är en långdragen massaker med ständiga telefonsamtal om döda palestinier och rivna bostäder. Massakrerna blev fotnoter i FNs rapporter och de blir till kapitel i ett krig som den palestinska befolkningen levt i sedan 1948.

Sacco återberättar fotnoten på knappa 400 sidor. I tecknad serieform. Och frågan är om det gått att återskapa de där hemska novemberdagarna i annan form. Kombinationen av bild och text skapar en massiv dramatisk effekt och Saccos detaljrika teckningar ger människorna liv och all brutalitet och död känns rakt in i märgen. Den palestinske författaren Edward Said skrev i sitt förord till Saccos ”Palestine” att ”Med undantag av en eller två författare och poeter har ingen återgett detta fasansfulla sakernas tillstånd bättre.” Hade Said fått leva och läsa ”Gaza – Fotnoter till ett krig” är frågan om han inte fått revidera den ståndpunkten. Till Joe Saccos fördel.

Läs! Läs! Läs!

Vårens bok: “Jag tror jag är kär” av Daniel Novakovic

Igår tog jag del av Optimal Förlags vårplaner. Flera väldigt intressanta titlar, bland annat Mr. Kenneth av Emelie Östergren och Slåss som en tjej av Tiitu Takalos (som tidigare gjorde den fina I ringen på samma förlag). Men mest sticker nog ändå Daniel Novakovics Jag tror jag är kär ut. Den känns lite som en twee-Hey Princess och man måste ju älska den här pufftexten:

Känslor så stora att man knappt vet var man ska bli av. Pop. Sjutumssinglar. Sarah Records. The Ronettes. Pojkrumsdrömmar. Tonårsdrömmar? Så oerhört svåra att överträffa. Allt är egentligen väldigt enkelt. En knapp som visar att hon är nere med The Pastels. Pow! En blå och vitrandig tröja. Svarta Converse eller Mary-Janes. En blick under lugg eller över kanten på ett par svarta Wayfarers. Ett oskyldigt leende. Pop! Du kan inte gömma din kärlek för alltid. Lätta, trippande danssteg till So Tough eller The Kids At The Club. Du känner dig som 17 år igen. Och ditt hjärta slår ett par extra slag. Precis som första gången du hörde Ain't Gonna Eat My Heart eller Orange Juice. Åh, allra vackraste Orange Juice. Du tror fortfarande på magi. Och att göra blandband. Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig har hört talas om. Med omslag gjorda av bokstäver utklippta ur dagens tidning. Och ni har tv:n på medan ni ligger i sängen. Och du inte bara tror att du är kär. Du vet.

Blandband. “Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig hört talas om”. Kan det vara en av de bästa kärlekslåtarna? Jag tror nästan det. Vi döpte till och med en klubb efter samma låt.

Currently reading.

Andra samlingsvolymen av Jan Lööfs serier (Kartago) är mycket trevlig. I alla fall Felix-serierna. När jag var barn ville jag vara Felix. Han var ballare än Tintin och Spirou tillsammans. Men ibland undrade jag om inte hans föräldrar var oroliga för honom.

Tack för julklappen mor.