"Moraeus med mera" äntligen tillbaka.

Mitt favoritprogram på TV (sedan Hem till byn och Bosse Bildoktorn försvunnit ur tablåerna) är äntligen tillbaka. I Moraeus med mera blandas gammalt och nytt, traditonellt och modernt - allt förpackat i mysiga Dalarna med mysigaste dalmasen Kalle Moraeus ständigt närvarande vid rodret. Premiärprogrammet gästades av bl.a. The Hives, Alina Devecerski och Peter Jöback. På SVT Play finns lite webexklusiva klipp, bl.a. detta:

 

Och nu har ett smakprov från ett kommande program dykt upp. Ett fantastiskt starkt nummer med Ken Ring som i slutet av klippet möts upp av en alltid lika härlig Björn Skifs.

 

 

Det var alltså från den inspelningsdagen som årets bild (i hård konkurrens med denna) kom:

MUSIK: Azure Blue i TV4 Nyhetsmorgon

Imorse medverkade vännen Tobias Isaksson (tidigare Irene, Laurel Music) i TV4:s morgonsoffa med anledning av att hans solo-projekt Azure Blue rönt stora framgångar med debutalbumet Rule of Thirds (Hybris/Matinée). Bl.a. nominering i Bästa pop-kategorin på årets Manifestgala och en väntande Europa-turné.

I intervjun berättar också Tobbe om sin Stasi-lookalike. Här har ni honom:

I teve-studion framfördes också låtarna "Seasons" och "The Cathcher in the Rye":

Jag har inte bloggat så mycket om Azure Blue tidigare, i stort sett ingenting förutom den spelning han gjorde hos Club King Kong på Södra Bar förra sommaren. Debutplattan har jag inte ens nämnt. Kanske är det på grund av att det är lite svårt att sätta namn på goda vänners alster och låtarna på skivan har följt mig, kanske något slentrianmässigt, under ganska lång tid. Men när de kom samlade som Rule of Thirds så visade det sig vara faktiskt en fantastisk skiva som i fysisk form fick ett eget liv, bortom vänskapen med Tobbe. En av 2011 års klart bästa popskivor - fylld av referenser till pophistorien men samtidigt så egen och självklar! 

Azure Blue på Facebook, Twitter, Soundcloud och MySpace.

TV/MUSIK: Hitlåtens historia: The Flaming Lips - "Do You Realize?" på SVT Play

I förrgår berättade jag en anekdot kring min relation till kanske världens bästa låt, vår generations "Imagine"; The Flaming Lips' "Do You Realize?". Nu finns den svenskproducerade dokumentären om låten på SVT Play. Se den, den var där uppe i klass med låten!

MUSIKHISTORIA: Jag dansar med The Flaming Lips

SVT visar just nu det fjärde avsnittet i den omtalade serien Hitlåtens historia. Kvällens ämne för avhandling är en av mina absoluta favoritlåtar; The Flaming Lips’ ”Do You Realize” från en av mina favoritskivor Yoshimi Battles The Pink Robots från 2002. Min kamrat och vän Bank-Johan omnämnde den en gång som ”vår genereations ’Imagine’”.

På Øyafestivalen 2010 i Oslo råkade jag av en slump hamna på scenen under The Flaming Lips konsert. Jag fick ett mail som jag svarade på och två dagar senare stod jag där bakom jättestora scenen med ett backstage-pass med texten ”Dancer”. Det gissades att jag skulle iklädas nån slags stor djurdräkt och medverka på någon eller några låtar. Men det blev en orange träningsoverall och stage-dansande hela konserten.

Det var väldigt omtumlande alltihop och jag minns faktiskt inte så mycket av det idag. Men jag minns väl att vi träffade Wayne Coyne precis innan konserten där han lugnade vår nervositet med orden ”We’re all in this together. If you fuck up, I fuck up!” (Detta var för övrigt samma festival som jag sjöng med Fucked Up...)

Jag hade kameran med mig och har både foton och filmer från scenen, men de ligger tyvärr på min kraschade lap-top. Men i klippet nedan ser ni i alla fall ”Do You Realize” framföras och i den lilla klungan till vänster om bandet finns jag. Nervös och stel. Framför typ 15.000 norrmän. Huva va coolt det va.

Måndag.

Hilding hade namnsdag.

Bjud på Vit Päls’ flöjt.

Bästa bandet Vit Päls är extra solidariska och generösa så här i jultider. Här om dagen medverkade i SR/SVT/Radiohjälpens projekt Musikhjälpen. 

I samband med detta skänkte de också en mössa och en blockflöjt till projektet som nu auktioneras ut på Tradera till förman för Radiohjälpens arbete. Så här har det sett ut när flöjten befunnit sig in action:

PS. Om du befinner dig i Göteborg den 22/12 så tycker jag du ska bege dig till Jazzhuset. Där spelar Vit Päls live. DS.

TV.

Min TV gick sönder här om dagen. Jag tror det var i tisdags. Tur då att premiären av nya Grotesco-säsongen tjyvsänds redan imorgon på nätet. Ordinarie sändningstid är måndag. På SVTs humorsite kan man redan nu se några korta klipp från nya säsongen. Men jag peppar med två favoriter från förr.

En till mycket bra dokumentär.

Igår såg jag David Liljemarks Jakten på Bernhard som genom ett tragiskt levnadsöde skildrade ett Sverige man inte trodde, eller i alla fall inte ville tro existerade. Idag såg jag dokumentären Teaterdirektörerna som finns på SVT Play till och med den 25 april.

Spontan kommentar: Teatern ska skildra samhället, säger vissa. Och visst skildrar Niels Reises dokumentär om ett företagiserat institutionsteatersverige ett kapitalistiskt samhälle i krisartat förfall. Låt teatern var en del av förändringen av samhället istället. Den dokumentären filmar jag gärna. Varför inte i samarbete med Reise?

Jakten på Bernhard.

Såg precis dokumentären Jakten på Bernhard på SVT. Den var helt fantastisk. En smått otrolig historia som var gripande på flera plan. Fascination inför levnadsödet Bernhard. Fascination inför upphovsmannen David Liljemarks kurage och ihärdighet. Fascination inför det fruktansvärda människoföraktet hos myndigheter och byråkrati. Upprörande och rörande på en och samma gång. En sådan dokumentär som man får ont i magen av att uppskatta. Se den på SVT Play för katten!

Ännu mera Steso Songs.

Låten är inte ny, men har äntligen fått den uppmärksamhet den förtjänar. Jag saknar hennes krönikor i ETC Stockholm. Skickar in prenumerationstalongen idag. Facket betalar. Alltid nåt…

Äntligen…

…är Steso Songs’ skiva Now it’s dark (Lyckan) klar. Och den är hur bra och trollbindande som helst. Skivan finns på Spotify.

Ikväll uppträdde hon som en del i nya “Handen på hjärtat”-turnén på Debaser Slussen. Men jag har tenta imorgon och OS på apparaten så jag blev hemma. Rackarns typiskt.

Kändistätt.

Inom loppet av en timme så sprang jag på följande kändisar igår kring Möllan i Malmö:

Men den största kändisspottingen i den gångna helgen var förstås att Paradise Hotel-“Pålle” var på Debaser i fredags för att bevittna Club King Kongs besök på stora dansgolvet:

 

Helgen.

Internet har varit trasigt på min dator sen i onsdags. Nu funkar det igen. Känns sådär. Var rätt skönt att leva analogt. Läsa böcker och lyssna på vinyl. Men räkningarna måste ju betalas.

Helgen har varit jobbhelg. Har sålt ännu lite mer av min arbetskraft. Bara två starköl på hela helgen. Och inget fira fredag.

I fredags var jag på en fest i Sickla. Plötsligt överöstes jag av SMS. På spåret-tåget hade tydligen stannat i Sala. Och jag missade det. Blev ledsen på riktigt. Har väntat i säkert tio år på att de skulle återvända. Extasen när de åkte från Sala häromveckan var ju total. Blev ledsen på riktigt.

Då hade jag redan blivit ledsen (på riktigt) en gång den dagen. Såg på eftermiddagen klart sista säsongen av Hem till byn. Precis som när det ursprungligen sändes så fick Lars-Eriks avslutande ord mina ögon att vätas. Jag visste att det skulle ske. Därför har jag inte velat se sista säsongen igen. Men till slut kunde jag inte hejda mig längre. Nu känns det som jag förlorat en vän. Blev ledsen på riktigt. Fast vännen finns kvar i bokhyllan i åtta pappersaskar med tre dvd-skivor i varje. Snart kommer Pär vandrande med bananstocken på min TV igen. Jag längtar redan.

Efter festen i fredags hamnade vi på Sjöhästen. Där intogs en av helgens två starköl (den andra på Pelikan igår). Sjöhästen är bäst. Bäst personal. Bäst häng. Bäst toaletter. Bäst folk.

Sen gick folk till Debaser. Det gjorde inte jag.

Igår gicks det på biograf. Vägen. 3 av 5 lågenergilampor till den.

Två tummar upp.

Tumme 1: Rami rök. Äntligen.

Tumme 2: Brynäs visade att de är landets hårdast arbetande lag och med en tredjedel av laget skadat spöade de indian-pajasarna från Götteborg. Och Calle Järnkrok har flyttat in bland de stora.

Från Brynäs hemsida:

Järnkrok väntade och väntade och väntade tills Eero kom helt ren mitt i slottet innan passningen levererades på bladet och Eero var helt fri med Honken. Ett högt och placerat avslut utan chans för Honken efter 15.49 skapade läge för Brynäs att kontrollera matchen genom ledning 0-1. Jag var tvungen att titta om det var Janne Larsson som hade hoppat in och spelade i tröja 19, men det var en rightare som smekt fram passningen så det kunde ju inte stämma. Var det Bäckis som flygit hem och lånat sin gamla tröja...? Nä, det var ju faktiskt Järnkrok.

Det är poesi i mina öron, kära vänner. 2010 rullar vidare! Livet leker.

Dagens hjälte: Jerry Williams

Hela programmet finns på SVT Play.

Jerry tillhör mina stora hjältar. Fick jag bjuda in till Go Kväll-middag skulle han vara en given gäst. De andra skulle nog vara Lenin, Karl Gerhard och Igor Armas.

Jag har skrivit det förr och postat videon förr. Men det känns rätt att göra det igen – Jerkas version av Lennons “Working Class Hero” är den absolut bästa. Bättre än originalet. I ett tidigare liv så såg jag musikalen Jerka på Göta Lejon. Det är fortfarande den största scenkonstupplevelsen jag varit med om. Och när nämnda låt framfördes rann tårarna.

Med vintern rullade det stora vemodet in för att tala med Ted Ströms “Vintersaga” som också gjorts allra bäst av Jerry Williams. Sanning. Det är sjukt mycket snö i Högdalen just nu. Och jag är livrädd för julafton.

Nu måste jag få upp humöret lite för att orka ge mig ut i den totalt meningslösa och idiotiska  julstressen och köpa lite klappar till folk jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Och vad är väl bättre för humöret än ett gäng gamla klassiska tjub-klipp med Jerka från hans långa och fantastiska karriär. Några av klippen hämtar jag från det andra blogginlägget någonsin som gjordes i denna blogg. Det skedde den 30 september 2007 i en tid av lycka. Some things never change. Tack, Jerry!

För den som vill ha mer rekommenderar jag samlingen Greatest Hits från 1999.

Nästa helg.

Nästa helg får jag en behövlig andningspaus. Då åker jag till Oslo. Jag gör det mest för egen del, men i och med att jag ska spela skivor både på fredagen och lördagen kan man se det som att jag gör det för hela Oslos skull också.

Dagen innan jag åker har jag en meningslös statistiktenta som är en del i den b-uppsatsskrivandekurs jag läser nu. Boken som vi ska tenta på heter Introduktion till samhällsvetenskaplig metod och är författad av norrmännen Asbjørn Johannessen och Per Arne Tufte.

Min ständigt skarpsynte vän Folkparkskungen uppmärksammade förra gången denna bok användes i vår undervisning detta Tjub-klipp:

Ibland är det för härligt hur livets olika trådar vävs samman i vackra mönster.

Dagens video: Barn - “Nu vill jag röra på mig”

Det händer fortfarande att jag börjar sjunga på denna. Ofta i samband med att jag känner för att röra på mig och använda hela min kropp. Den gjorde ett enormt intryck på mitt sexåriga jag.

Här har ni mig…

Tjenare kuken.

Igår var jag på en förfest. Då lyssnade vi på Girls. De är faktiskt bra har jag bestämt mig för. Idag fann jag en länk till en ocensurerad version av deras video till låten “Lust For Life”. Klicka på den och bli lite röd om kinderna. Det blev jag. (Här finns den censurerade och MTV-godkända versionen)

En av favoritscenerna i videon får mig att tänka en scen ur trevliga feel-good-punk-filmen Tjenare kungen. Den där Abra ska försöka få en spelning med sitt band på Errols. Och då uppmanas av bandbokaren Bar-Johnny (som spelas av han som spelar Roland i Andra avenyn) att “snacka i micken”. Abra tackar bestämt nej, men det gör de inte i Girls-videon…

Dagens video: “Party In My Tummy”

Jag ändrar mig alltid. Det här är dagens video, från samma barnprogram som den förra videon, dvs Yo Gabba Gabba. Plötsligt äter alla Nick-kids som aldrig förr. Maten måste ju på partyt! Och jag blev hungrig…

Yo! Gabba Gabba - Party In My Tummy from Sundtrak on Vimeo.

R.I.P.

Vaknar som 30-åring och möts av nyheten att Uffe Larsson lämnat in. Har ingen egentlig relation till den mannen, men har tänkt på honom under den senaste tiden när Oldsberg varit så kass i “Här är ditt liv”. Uffes personliga intervjuer i “Söndagsöppet”, dem lär Oldsberg aldrig ha sett.