Helgen.

Internet har varit trasigt på min dator sen i onsdags. Nu funkar det igen. Känns sådär. Var rätt skönt att leva analogt. Läsa böcker och lyssna på vinyl. Men räkningarna måste ju betalas.

Helgen har varit jobbhelg. Har sålt ännu lite mer av min arbetskraft. Bara två starköl på hela helgen. Och inget fira fredag.

I fredags var jag på en fest i Sickla. Plötsligt överöstes jag av SMS. På spåret-tåget hade tydligen stannat i Sala. Och jag missade det. Blev ledsen på riktigt. Har väntat i säkert tio år på att de skulle återvända. Extasen när de åkte från Sala häromveckan var ju total. Blev ledsen på riktigt.

Då hade jag redan blivit ledsen (på riktigt) en gång den dagen. Såg på eftermiddagen klart sista säsongen av Hem till byn. Precis som när det ursprungligen sändes så fick Lars-Eriks avslutande ord mina ögon att vätas. Jag visste att det skulle ske. Därför har jag inte velat se sista säsongen igen. Men till slut kunde jag inte hejda mig längre. Nu känns det som jag förlorat en vän. Blev ledsen på riktigt. Fast vännen finns kvar i bokhyllan i åtta pappersaskar med tre dvd-skivor i varje. Snart kommer Pär vandrande med bananstocken på min TV igen. Jag längtar redan.

Efter festen i fredags hamnade vi på Sjöhästen. Där intogs en av helgens två starköl (den andra på Pelikan igår). Sjöhästen är bäst. Bäst personal. Bäst häng. Bäst toaletter. Bäst folk.

Sen gick folk till Debaser. Det gjorde inte jag.

Igår gicks det på biograf. Vägen. 3 av 5 lågenergilampor till den.