MUSIK: Norska P3 kallar Todd Terjes "Inspector Norse" för bakgrundsmusik

Alla älskar väl norske producenten och DJn Todd Terje? Och om inte alla älskar Todd Terje så måste väl i alla fall alla älska "Inspector Norse"? Den där låten från EPn Its The Arps (Smalltown Supersound) som nu gör succé i Europa och världen. Och som nyligen fick en fantastisk video, som premiärvisades av Pitchfork:

Men den här kärleken som jag känner för Todd Terje i allmänhet och "Inspector Norse" i synnerhet verkar inte vara så universell som jag trodde. För samtidigt som den t.ex. har fått hög rotation på brittiska BBC så har den inte ens c-listats på norska P3 enligt en artikel i norska Dagsavisen. Och inte nog med det, kanalens musikchef Mats Borch Bugge förklarar att anledningen till detta är att "Inspector Norse" saknar en stark "låtstruktur og melodi" och att låten lämpar sig bättre som "bakgrunnsmusikk til en strandbar eller en butikk" än som radiomusik. Denna dom över "Inspector Norse" föll i programmet "Hallo P3" där lyssnare fick skicka in förslag på låtar som borde spelas mer i P3. Hör Borch Bugges utlåtande här.

Detta har upprört många i norskt musikliv och många har pekat på att norska P3 tidigare haft bl.a. norska Röyksopps stora hit "Eple" (från underbara debutplattan Melody A.M. från 2001) på hög rotation. I artikeln i Dagsavisen intervjuas Todd Terjes producentkollega Prins Thomas som gissar att "Inspector Norse" släppts på ett litet och relativt resurssvagt skivbolag och att detta kan ha betydelse. Todd Terje själv fyller i och Röyksopps "Eple" släpptes tre gånger och det var först när den plockats upp av ett stort skivbolag med stor marknadsföringsbudget som den plockades upp av norska P3. En kritik som Mats Borch Bugge så klart skakar av sig.

Att Norge alltid har varit lite efter är väl ingen hemlighet. Men när de nu sprutar ur sig klubbmusik av allra högsta kvalitet så är det för mig obegripligt hur norska P3 kan resonera på detta sätt, särskilt när de på sin hemsida säger att de "legger vekt på å fremme norske artister". I sammanhanget ska tilläggas att svenska P3 inte heller listat "Inspector Norse" (veckans spellista här). Hade inte min P3-anställde flickvän varit på solsemester på Rhodos hade jag krävt en förklaring. Fortsättning följer i ärendet...

För den som vill ta del av det norska klubb-undret kan jag rekommendera Trädgården i Stockholms "Daytime Sessions" den 17 augusti. Då kommer Todd Terje och Prins Thomas tillsammans med Lindstrøm på besök. Troligen en av sommarens bästa!

MUSIK: Jens Lekman - "Erica America"

Äntligen närmar sig det nya Jens Lekman-albumet. I Know What Love Isn't heter det och släpps av Service tredje september. Hos Pitchfork kan man också strömma spåret ovan och ta del av låtlistan, som bl.a. innehåller den fina "The End of the World Is Bigger Than Love". Den 17 september verkar det bli spelning på Dramaten också!

MUSIK: Veronica Falls - "My Heart Beats"

London-poparna Veronica Falls är tillbaka med en sprillans ny låt. "My Heart Beats" heter den och spelades, enligt Pitchfork in förra veckan på en "freezing boat on the river Thames." 

Refused are not fucking dead

Precis innan sängång inatt så dök ett tweet från Pitchfork upp i min Twitter-feed. Där stod att Refused skulle spela på Coachella-festivalen i USA. Jag retweetade (min Twitter finner du här) med några tillagda utropstecken och frågetecken. På plats i sängen berättade jag om det för min flickvän som svarade med kommentaren: "Det Refused?" Sen sov vi.

På morgonen idag var det all over internet. Inte bara Coachella utan även Way Out West i Götborg skulle besökas av Refused. Alla blaskor skrev om det. Alla twittrade och facebookade om det. Och alla hade åsikter om det. 

Min åsikt så här ett drygt halvår innan spelningen är att det vore himla kul att se dem igen. Jag såg dem på Volvopalooza-turnén på Medborgarhuset (nuvarande Debaser Medis) i Stockholm 1998, det måste varit en av de sista spelningarna i Sverige. Jag minns kvällen väldigt väl. Det var en jävla line-up med bl.a. The Hives, No Fun At All och Liberator som förband. Jag minns att jag och en bekant från Sala gick iväg under nåt av förbanden för att få i oss lite öl, och att det enda stället vi hittade som serverade starköl till en tonåring som mig var Pizza Hut i korsningen Götgatan/Folkkungagatan. Så där charmig landsortspunkigt på nåt vis. 

Hur som helst håller jag med bandet när de i sitt uttalande säger att:

We never did “The shape of punk to come” justice back when it came out, too tangled up in petty internal bickering to really focus on the job. And suddenly there’s this possibility to do it like it was intended. We wanna do it over, do it right. For the people who’ve kept the music alive through the years, but also for our own sakes.

Det är en fantastisk skiva. En av de få skivorna från den "hårda" perioden i mitt musikaliska liv som levt kvar. Synd bara att återföreningen sker på den lökigaste festivalen av dem alla. Jag lär ju missat. Jag lär ju vara i Oslo eller Helsingfors då. Fast jag räknar med att Martin Schibbye är hemma då och han gillar ju Way Out West. Så...

Hur som helst, ändå stort.

Tips: Min gamle vän Staffan har skrivit en läsvärd artikel om nyheten på hemsidan SWEHC.COM.