Juni.

Jag såg The Lucksmiths spela på Debaser i Malmö på deras avskedsturné i juni. Det var stört bra, och lite sorgligt. Tali White var snyggast i Skåne.

 

Om Malmövisiten, The Lucksmiths-spelningen och låten “Sunlight In A Jar” har jag tidigare skrivit här.

The Lucksmiths tribute album.

I musikdjungeln hittar man en hel del bra i alla fall. Till exempel denna filipinska hyllningsplatta till de evigt saknade The Lucksmiths. Det allra bästa är att den är gratis och du lastar ned den här.

Låtlistan ser ut som följer:

The Chapter In Your Life Entitled San Francisco by The Jealous Sea   

I Prefer The Twentieth Century by Fantasy Lights

Caravanna by Grace Period

The Great Dividing Range by Apple Orchard

Untidy Towns by Under Shooting Stars

Guess How Much I Love You by Archaster

The Shipwreck Coast by Candyaudioline

Successlessness by Gustav Hz

Little Athletics by That Lingering Feeling

Sunlight In A Jar by Slumbook

Midweek Midmorning by Archway Close

There Is A Boy That Never Goes Out by Slow Hello

Honey Honey Honey by Golden Teardrops

Young And Dumb by Her Boychart

The Art Of Cooking For Two by Scattered Pearls

The Sandringham Line by The Wentletraps

California In Popular Song by Land Of Ill Earthquakes

Take This Lying Down by Soft Pillow Kisses

Pin Cushion by Self Portrait

Music To Hold Hands To by Dewdrop Fountain

Synchronised Sinking by The Impossible Kid

Ångestfri söndag.

Gud hörde bön . Bajen vann. På ett självmål. Så jävla rättvist. Sen kunde jag inte åka hem. Så jag fick dricka öl på Södermalm istället. Inte mig emot. Ölet har inte smakat så här gott på hela sommaren. Och då har jag smakat det nästan varje dag hela sommaren. Men idag kunde jag göra det utan nån besk eftersmak. Ångesten över antalet sovtimmar fanns nämligen inte kvar. Jag har ju semester! Och ingen aning vad jag ska göra imorgon. Kanske bada. Kanske dricka några öl till. Det visar sig.

Kom så hem till slut. Även om fotbollen och det förträffliga sällskapet och de förträffliga Söder-krogarna dolde de mörka molnen så fanns oron där. Idag lämnade hennes bohag Högdalen. Med skräckblandad nyfikenhet kom jag hem och möttes av hennes/mina nycklar på hallmattan. Föreställde mig en helt ny lägenhet. Så farligt var det inte. Högdalen kommer kanske inte sakna henne. Jag? Vet inte just nu. Men jag undrar vad hon tänker ikväll. Och jag undrar vad hon kommer tänka om Högdalen om 5, 10, 20 eller 50 år? Om hon nån gång får för sig att skriva sina memoarer. Var hamnar det här? Kapitlet i hennes liv betitlat Högdalen.

Låten säger allt. Sommaren fladdrade förbi. Allt har ändrat riktning både en och fem gånger. Jag har spenderat stora delar av sommaren med persiennerna mot den. För att rädda växter och mig. Jag har läst mellan varenda rad jag kommit över. Försökt med analysmetoder värdig en fyrtiotalistlektor i litteraturvetenskap. Klokare? Knappast. Gladare? Hoppas.

Nu går jag lägger mig. I min lägenhet. Hoppas på punkdrömmar.

Försvinnande bra

Michael Jackson försvann. The Lucksmiths försvinner snart. Och igår gick det upp för mig att Broder Daniel verkligen inte finns längre. Ack, vilken bra film. Rent journalistiskt kanske inte den bästa. Men Göteborg kom verkligen till sin rätt. Och fenomenet BD blev mer begripligt. Senast i helgen i Arvika så störde jag mig lite på alla små BD-kids. Tyckte de mest var posörer. Nu älskar jag de små liven. Broder Daniel kommer alltid tillhöra favoriterna. Och har alltid gjort. Även om jag brukar glömma bort dem med jämna mellanrum för att sedan återupptäcka dem en tid senare.

Jag har massor av tankar om filmen och om bandet. Men jag orkar inte skrva. En som orkade var Erik DeVahl. Läs hans på-pricken-inlägg om filmen och bandet.

Fan, att jag inte fick gråta framför scenen i augusti i Slottsskogen förra året. Men jag skulle till Afrika då.

Afrika har för övrigt också försvunnit. På riktigt.

Nu får man hoppas att nåt nytt och för ett tag mer beständigt dyker upp runt hörnet.

Lycka

Malmoe

Igår kom jag till Malmö. Jag hade gröna byxor på mig. Kanske lite för färggranna för mig. Jag hade ångest på Möllan och ville byta om. Men sen kom vännerna och ölen och de gröna byxorna blev fina. Idag är jag nästan lite stolt över tilltaget att klä sig i grönt.


Malmö är en tjusig stad. Alla verkar bo på gångavstånd från varandra. Vilket verkar skapa mycket efterfester, vilket verkar skapa sena nätter, vilket verkar skapa sena mornar. Tur man bor i Stockholm. Igår spelade jag rundpingis på en efterfest och lärde mig att fitta heter fisse på danska.

Jag åt en falafel också. Den var mycket god, men inte fan kostade den tio kronor som alla Malmö-frälsta hävdar när man köper den hemma.

Ikväll kommer själva anledningen till varför jag åkte till Malmö. The Lucksmiths gör ett stopp på sin avskedsturné på Debaser här i stan. Eftersom jag befinner mig på Arvikafestivalen när de når Stockholm så fick det bli Malmö istället. Det känns som en tung musikalisk vecka, först dör min första idol. Och sen lägger några andra idoler av. Fan, man börjar bli gammal.

Nedan ett klipp med The Lucksmiths. Låten heter "Sunlight in a jar" och är med på skivan Warmer Corners. D

Nu ska jag träffa skåningar. Hoppas det blir lite t-shirt weather också. Så jag kan titta in i solen och nysa.