Visar inlägg med etikett Dramaten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dramaten. Visa alla inlägg

torsdag 7 juni 2012

MUSIK: Jens Lekman - "Erica America"



Äntligen närmar sig det nya Jens Lekman-albumet. I Know What Love Isn't heter det och släpps av Service tredje september. Hos Pitchfork kan man också strömma spåret ovan och ta del av låtlistan, som bl.a. innehåller den fina "The End of the World Is Bigger Than Love". Den 17 september verkar det bli spelning på Dramaten också!

fredag 3 februari 2012

TEATER: Premiär för Integrationsteaterns "Den stora efterfesten" på Dramalabbet ikväll

Teatervåren börjar dra igång på allvar, och som nybliven arbetslös kulturarbetare ser jag fram emot att ha mer tid att gömma mig i mörka salonger framöver. Ikväll är det premiär på Dramalabbet för Integrationsteaterns Den stora efterfesten av Sveriges kanske mest intressanta dramatiker, och tillika min goda kamrat, Johanna Emanuelsson. 


Jag intervjuade henne i Folket i Bild/Kulturfront hösten 2010 och konstaterade då att hon rönt stora framgångar trots sin relativt unga ålder; stipendier från bl.a. Barnteaterakademin och Kommunistiska Partiet, vinnare av Riksteaterns Ny Text! och New Baltic Drama, pjäsen Bilbränder uppsatt av Integrationsteatern, antagen till Stockholms dramatiska högskolas (då Dramatiska institutet) dramatikerutbildning. Skulle jag intervjua henne igen idag skulle man kunna tillägga att hon fått pjäsen Älvsborgsbron på Dramaten och pjäsen Titta, vi faller uppsatt i Tallinn, mottagit Colombines debutantstipendium, blivit medlem av Teater Tribunalens konstnärliga råd. Med mera. 

Men ikväll har alltså hennes pjäs Den stora efterfesten. Från Dramalabbets hemsida:
I köket står Mirjam och Gertrude framför ett berg av disk. På andra sidan väggen pågår det stora kalaset, med massor av inflytelserika gäster. Nu har det hela övergått i en galen efterfest. Samtalet mellan Mirjam och Gertrude återspeglar historier om maktlöshet, om kamp för ett anständigt liv, om drömmar, hemligheter, lycka – om livet självt. Sångerskan Judit förirrar sig plötsligt från festen och slår sig ner med diskarna. Efterfesten börjar mer och mer likna en krigszon. Läget är kritiskt. Det enda som är säkert är att likt alla fester som någonsin har ägt rum, så måste även den här ta slut och någon måste betala notan. 
Som teasers finns några trailers:








Jag kommer att recensera föreställningen för veckotidningen Proletärens räkning. Bör komma i tryck torsdagen 16 februari. Kan tilläggas att Johanna också är aktuell som dramaturg/dramatiker med Teater Tribunalens kommande föreställning En föreställning om svensk vapenexport som har urpremiär den 12 mars. Men den tar vi då.  

fredag 1 januari 2010

2010.

“Sometimes I hate myself and I feel like giving in.”

Jag är glad att 2009 är slut. Men ångesten inför vad som ska hända 2010 är just nu rätt rejäl. Ballboy-raden ovan från låten “Welcome To The New Year” känns passande. Bilden nedan får symbolisera 2009. Ballboy är bäst.

torsdag 8 november 2007

Vad som snurrar på Sjösavägen en torsdag.


Mina torsdagar har förvandlats från stress till noblesse. Idag är jag ledig från Södertörns högstadium och i och med min teatergrupp lagt ned pågående produktion så är det inte rep hela kvällen heller.

En sån här vardagslyx måste dock fyllas med relevanta och karaktärshöjande aktiviteter. Än så länge har det gått fint. Kaffe, jos, leppe-mackor och Proletären till frukost. Sedan lyssna på helgens DaCapo på P4-webben. Anders E, du är min idol!

Innan hann jag också lyssna på den nya låten, "The Ballad of The Haunted Hearts" med The Secret History. De forna My Favorite-hjältarna (minus Andrea) presenterar material som får mig att längta efter en skiva. The Secret History är nog just nu drömbokningen till min lilla klubb.


Igår halsov jag mig genom Blanche och Marie på Dramaten. Spontana kommentarer från min sida var "fin scenografi" och "fin kostym". Så här dagen efter fäster sig mina tankar mest vid Elin Klingas stundtals bisarra tonfall. En Celebrity Deatmatch mellan henne och Rapport-Katarina Sandström står högst upp på min torsdags-önskelista.

Det var en liten statusrapport från min verklighet. Förhoppningsvis blir det fler. Känner lite att bloggandet håller på att ta över mitt liv...