Norway.

Om knappt åtta timmar lyfter ett plan genom snöstormen mot Gardermoen. Ombord finns undertecknad. När jag för nån månad sen flög till Barcelona tyckte jag att jag var enormt välförtjänt av en kort semester. Nu handlar det nästan om liv eller död. Jag måste bort från det eländiga helveteshål som givits namnet Stockholm. Här finns bara stress och ångest. I kubik. Man kan säga att jag flyr. Det är inget jag skäms för.

I Norge kommer det hända mycket trevligt, det är jag övertygad om. Följande förutsättningar finns för en fantastisk helg:

Torsdag: Jag tar ett tåg till Moss för att där beskåda en konsert med My Little Pony (klicka på länken och lyssna på deras färska julsång “The Closest I Can Get”). Jag har faktiskt varit i Moss en gång förut. Då låg jag i min mammas mage och vi besökte bland annat ett hemsökt hus.

My Little Pony.

Fredag: Ytterligare en My Little Pony-konsert. Denna gång på Parkteatret i Oslo och denna gång tillsammans med bl.a. The Little Hands of Ashpalt (också här finns en färsk julsång; “Season Cyclics”). Efter konserterna spelar jag skivor. Så här skriver Parkteatret på sin hemsida (jag rodnar):

En nydelig fin førjulskonsert med både My Little Pony, The Little Hands of Asphalt og Koret! Helt klart en fabelaktig trivelig kveld. My Little Pony og The Little Hands of Asphalt har begge bidratt på nylig utgitte "Oslo 2"; en samling ny og uavhengig pop gitt ut på Spoon Train Audio. Etter konsertene blir det ellevill dansing på lillescena med verdens beste DJ, nemlig Micke "Smygarn" Andersson fra Club King Kong i Stockholm! Halleluja

Lördag: Mera konserter. Denna gång på Revolver där IndieOslos Julefestival går av stapeln. Live spelar bl.a. Hiawata! och Cold Mailman. Och undertecknad träffas åter i DJ-båset.

  Hiawata! live i Oslo i augusti. 

Det lär ju bli kjempegreit. Det enda jag oroar mig för är att komma hem igen. Då väntar julen från helvetet.

Klem!

Gala.

Jag har en egen, bättre fotbollsgala på YouTube. Utan Kent. Utan kungligheter. Utan Solna AIK. Utan Lagrell. Utan Amanda Jensen. Utan sketcher. Och definitivt utan Adam Alsing. Hittils har jag hyllat Henrik Larsson för hans strålande insatser i Celtic, landslaget och Barca. Priset för årets mål gav jag till Emil Johansson. Förstås. Guldbollen ger jag till Caroline Seger.

Barcelona II (inkl. Ångest XVIII + XIX)

Jag var som sagt i Barcelona. Det var varmt och fint för det mesta. Men vissa stunder var gravt ångestframkallande.

Ångest XVIII. 091023. 12.01PM. Barcelona. Skivaffär. Inte ens i Katalonien slipper man töntarna.

Ångest XIX. 091025. 2.07PM. Barcelona. Plaça de Catalunya. Mellan matcher; missade derbyt i Stockholm och missar Barcas hemmamatch senare på kvällen.

Barcelona I.

Jag var i Barcelona för en dryg vecka sedan. På hållplatsen där vi bodde fanns en automat som man kunde köpa godis och läsk ur. Jag gillade den mycket. Den spelade en sån fin melodi när man fick sin köpta vara. Gav en känsla av jackpot.

Katalonien. Zlatan-land.

Jag packar min väska och lyssnar på Pavement. Jag åker nattbus till flygbussen om några timmar. På fredag ska det bli 20 grader och stor sooooooool. Kan inte tänka mig att nån är värd en liten utlandsvistelse mer än jag.

Barcelona, Freddie Mercury and Montserrat Caballe

Fast helst hade jag åkt till Paris. Men jag är nöjd ändå.

Tidigare ikväll såg jag filmen Lars And The Real Girl. Den var oväntat bra, framförallt hade de väldigt fina kläder. Sen såg jag om Eternal Sunshine Of The Spotless Mind. Den var inte lika fantastisk som första gången. Men Jim Carrey hade fina kläder.

Måndag.

Idag har jag köpt flygbiljetter. Åker till Barcelona om drygt två veckor. Och jag har blivit intervjuad. Och om nån undrar så håller jag med Sven:

Flow.

Det flyter på bättre nu. Såg precis Zlatan vandra runt på Camp Nou i FC Barcelonas färger. Det var stort. Min största fotbollsidol sedan Jensa Gustafson i Bajen spelar nu i ett lag jag har varma känslor för. Och jag blir glad. Precis som Åsa Linderborg.

Flytet jag rider på just nu gör mig större. Jag har det roligt. Jag känner mig inte ensam. Jag börjar få idéer för framtiden. Det ljusnar kanske?

När jag (förhoppningsvis) inom kort åter träder ut på banan i full prakt och med mina gamla kläder ivuxna förväntar jag mig ett mottagande likt det Zlatan fick idag. Det är jag fan värd.

Bara jag inte är Eto'o. Han som alla verkar glömt bort.