torsdag 12 juli 2012
MUSIK: Taken By Trees - "Dreams"
tisdag 19 januari 2010
P3 Guld.
Slog på TV:n. Skulle se Hem till byn säsong 8 avsnitt 4 på dvd. Men fastnade i P3 Guld-galan. Några korta kommentarer:
- Svaret på förmiddagens blogginlägg: man skrattar, och skrattar och skrattar.
- Vem är Erik Hassle?
- Varför pratade Timo hela tiden om hur lite pengar musiker tjänar?
- Hårdrockare (Mustasch) ska sjunga hårdrock.
- Var det verkligen så illa ställt för dansmusiken för sju år sedan som September ville ge sken av?
- Mest glädjande var att se Wannadies-Pär hoppa upp och ner bakom Amanda Jensen och spela swindiegitarr (det lät inte så mycket swindie över det, men om man stängde av ljudet så trodde man det).
Alla galans vinnare finns här. Hade jag fått bestämma hade det slutat så här:
Årets grupp: [ingenting]Årets artist: ehhh…Jonathan Johansson kanske
Årets nykomling: Miike Snow
Årets låt: Agnes - “Release me”
Guldmicken: Takida (i protest emot att Fever Rays laser inte ens var nominerad)
Årets dans: Fever Ray
Årets hiphop/soul: Promoe (men bara för att han är från Västerås)
Årets pop: Taken By Trees
Årets rock/metal: Gösta Berlings Saga
Men hade jag fått bestämma så hade nog de nominerade sett ganska annorlunda ut. Då hade kanske listan sett ut så här:
Årets grupp: Solander
Årets artist: Anna Järvinen
Årets nykomling: Makthaverskan
Årets låt: Vit Päls - “Lime i en vattenpöl”
Guldmicken: Suburban Kids With Biblical Names (för spelningen på Club King Kong i juni, se nedan)
Årets dans: Liminals
Årets hiphop/soul: Speech Defect
Årets pop: Parker Lewis
Årets rock/metal: Makthaverskan
onsdag 9 september 2009
Stört trött.
Jag är stört trött efter att förflyttat ett antal 100 kilo mejerivaror i morse. Vill egentligen lyssna på nya skivor med The Bear Quartet, [ingenting] eller Taken By Trees. Men jag måste vila mig en stund och då funkar opera bäst. Det verkade först bli en trippel-CD med Bizets Carmen denna gång. Men jag ändrade mig i sista stund och valde Opera’s Greatest Moments med Nicolai Gedda. Tack Spotify!
Åh Matti, jag gillar dig…
…men nu väljer jag Nicolai.
(Men innan jag lägger mig i sängen en sväng så lyssnar jag på nya Service-släppet; Lake Heartbeats nedlastningsbara singel Blue Planet. Helt ok, inte mer…)
Sen ska jag fira Folkparkskungen. Grattis!
tisdag 8 september 2009
Tisdag är det idag va?
Idag kom jag på mig själv med att se mig själv utifrån. Det var en ganska komisk upplevelse. Jag satt i biblioteket på skolan. Med svart skjorta, en finrutig kavaj, svarta plastbågade glasögon och snedbena. Med benen i kors. Läsandes Foucault. Måste sett ut som en idiot. Men jag ville bara vara fin och Foucault ingår i kurslitteraturen så jag måste ju (fast jag lider inte av att läsa honom).
För att fortsätta mina prettodag satt jag för en stund sedan på ballen och drack ett minimalt glas portvin och rökte min dagliga anti-ångest-cigg. Och det gjorde jag till tonerna av opera. Folkparkskungen säger att man får svårare att somna om man röker nära inpå sängdags. Jag kan inte somna om jag inte röker. Bara därför röker jag (nästan) aldrig om det inte är dags för säng snart. Man kan ju somna.
Mellan självuppfattningen i biblioteket och rökningen på ballen hann jag med lite aktivitet också. Först ett besök hos Skägget och Svanteman. Mat och möte.
Sen stannade jag till i Hornstull på vägen hem och gästade den “hemliga” gratisspelningen med [ingenting]. De spelade under en bro mellan stora betongpelare. Lite Berlinigt sådär. Det var mycket folk för att vara “hemligt”. Det var framförallt mycket långa människor – något som alltid glädjer mig. Aron som är lite kortare än mig såg tydligen ingenting (LOL). Det var tredje gången på en månad typ jag såg dem live. Jag gillar det mer och mer för varje gång. Sakral pop med fina texter. Men nu får det nog räcka för ett tag annars lär skivan bli förstörd innan man hunnit lyssna ordentligt på den.
Nu måste jag raka mig och sova. Imorgon börjar jag jobba. Ska bli jävligt skönt med lite ordning i tillvaron igen. Jag har kommit fram till att jag saknar en fast punkt i just denna tillvaro. Kanske kan mejerikylen bli den fasta punkt. Fast helst vill jag ha nån att prata med. Det enda jag vill är att sitta ned och snacka. Kanske bjuda på ett glas med vin och en macka.
För övrigt var Taken By Trees nya skiva överraskande bra. Nästan lika bra som Jussi Björling. Men bara nästan. Eller egentligen inte ens nära.
