torsdag 25 december 2008

R.I.P.


På julaftonen avled dramatikern, Nobelpristagaren och retstickan Harold Pinter. Jag ska erkänna att jag inte är någon enorm beundrare av hans dramatik även om det självklart finns guldkorn. Men som intellektuell retsticka är han en av mina favoriter. Hans förinspelade Nobelföreläsning inför Svenska Akadmien i samband med Nobelpriset 2005 var storartad. Jag citerar från Akadmiens hemsida:

Språket inom konsten är således någonting högst tvetydigt, ett gungfly, en trampolin, en isbelagd göl som när som helst kan ge vika under en, författaren.

Men som jag redan har sagt: man får aldrig sluta söka efter sanningen. Det sökandet kan aldrig anstå, det får inte skjutas upp till morgondagen. Det måste man genast ta itu med, utan dröjsmål.
Politisk teater ställer oss inför ett helt annat problemkomplex. Predikan måste till varje pris undvikas. Objektivitet är livsviktig. Rollfigurerna måste få andas sin egen luft. Författaren får inte tämja och tygla dem för att tillgodose sin egen smak, uppfattning eller förutfattade mening. Han måste vara beredd att nalkas dem ur en mängd vinklar, ur ett otal förbehållslösa perspektiv, och möjligtvis överrumpla dem någon gång men ändå ge dem friheten att gå sin egen väg. Det är inte alltid det fungerar. Och politisk satir håller sig förstås inte med sådana här regler utan gör precis tvärtom, vilket ju är dess uppgift.

[...]

Det politiska språket, det språk som talas av politiker, ger sig inte ut i de här markerna, eftersom de flesta politiker enligt de bevis som vi har tillgång till inte är intresserade av sanning utan av makt och av att hålla sig kvar vid den makten. För att kunna sitta kvar vid makten gäller det att hålla folk i okunnighet, så att de lever i okunnighet om sanningen, till och med sanningen om sina egna liv. Därför är vi omgivna av en väldig gobeläng av lögner, som vi livnär oss på.

Därefter följer en skoningslös genomgång av USA-imperialismens härjningar under 1900-talet. Främst med fokus på Nicaragua och Irak. Om just invasionen av Irak förklarar Pinter:

Invasionen av Irak var ett banditdåd och ett uttryck av flagrant statsterrorism, och den visar på ett totalt förakt för internationella rättsprinciper. Invasionen var en egenmäktig militäraktion inspirerad av en lång rad lögner och en grov manipulation av media och därmed också allmänheten. Den var en aktion avsedd att konsolidera amerikansk militär och ekonomisk kontroll av Mellanöstern under täckmantel – som en sista utväg då alla andra rättfärdiganden hade misslyckats med att rättfärdiga sig själva – av befrielse. En formidabel militär styrkedemonstration som resulterade i död och lemlästning av tusen och åter tusentals oskyldiga människor.

Föreläsningens avslutande och klarsynta uppmaning hoppas jag ska höras och läsas av bombliberaler, skattesänkarfascister, lama fackföreningspampar, onödiga statsministrar och regeringschefer världen över.

Trots synnerligen dåliga odds tror jag att en orubblig, bergfast och hårdnackad intellektuell beslutsamhet för att fastställa vad som verkligen är sant i våra liv och samhällen är en fundamental förpliktelse, som åligger oss alla som medborgare. Den är i själva verket tvingande.

Om en sådan beslutsamhet inte innefattas i vår politiska vision har vi inget hopp om att återupprätta det som vi nära nog har förlorat – människans värdighet.

Läs hela föreläsningen här. Eller se Pinter själv läsa den här.

tisdag 23 december 2008

Jul-snäll

Man ska vara snäll i jultider sägs det. Ok, då. Det har presenterats nya fakta i målet om Fredrik Segerfeldts forna musikintresse. Förvisso av honom själv, men jag ska inte vara alltför nitisk (i denna fråga, i i stort sett alla andra är han min bittra fiende).

Men jag erkänner mig besegrad med Jan Myrdal i åtanke; han hade ju bara fel en gång, och det felet visade sig ju flera år senare ändå vara rätt.

måndag 22 december 2008

Liten gumma. Stort kalas.

På tisdag (23/12) gästar jag Popkults traditionella julvaka i Sala med mina popskivor. I år går det av stapeln på det som tidigare hette Norrmanska. Det heter numer Lilla Gömman. Förr låg Lilla Gömman i Teknikhuset och jag trodde att det uttalades som det skrivs; nån slags göteborgsk variant på Lilla Gumman. Men det hade tydligen nåt med att gömma sig att göra (Teknikhuset ligger ju inte direkt i centrala Sala).

Hur som helst, kalaset börjar kl. 20.00 och förutom mig så spelar sex andra betrodda skivor: John Berglind, Niklas Eriksson, Mikko Yletyinen, Jonas Fläckerud, Jenny Bjurenvall samt Simon Davidsson. Det bjuds dessutom på livemusik med Finn Ljunggren, Navet samt Tobias Högmark med gäster.

Blir det ytterligare en bakis-jul? Lär ju.

söndag 21 december 2008

2008: Lögn

Jag ljög. Eller jag kanske lurade mig själv. Malmö är inte det nya Sala. Sala är bådet det gamla och nya Sala. Även om den nya gallerian gav en känsla av Västerås så är det bara i Sala man tittar på fina tårtor och träffar en Gustav eller springer på en Ekan med en leksakskniv. Och på Prix hade de sexpack pudas för 9.90 (+ pant).

lördag 20 december 2008

2008: Malmö

2008 var året då Malmö blev det nya Sala. Sällan har jag uppskattat en stad så mycket. Jag gjorde mitt första riktiga besök i staden i somras i samband med Malmö Popfest. Jag var skeptisk, allt tjat om Möllan och de billiga falaflarna hade skapat ett visst agg hos mig mot alla Malmö-fanatiker. Jag hade fel. Möllan var trevligt, Folkets Park var vackert och även om falaflarna inte var riktigt så billiga som det ulovats så trivdes jag riktigt fint.


2008 var också året då Malmö blev det nya Göteborg. Det var från Malmö alla bra band kom och på vår lilla, lilla scen på Club King Kong har vi under året haft inte mindre än fem fantastiska band/artister från Malmö: Vit Päls, Le Bombe, Stars In Coma, Silent Man och Klas. (2007 spelade Fredrik, 2006 Utah Rangers och Strip Squad). I Malmö finns också bl.a. Solander och Band In Box. I stan bor också en medlem i Springfactory vilket också spär på det hela.

Klas? Silent Man? Vit Päls? Solander?...vem vet?


Dessutom bor Sveriges bästa serieskapare just nu, Ruben Dahlstrand, i Malmö.

onsdag 17 december 2008

När en nyliberal ska vara lite fränt popvänster kan det bara gå åt pipan

Läste nyss i nedan nämda Fredrik Segerfeldts blogg om den TV-debatt om bilindustrin som han själv medverkade i. En annan som medverkade där var Stefan Sundström. Segerfeldt kommenterar sitt möte med Sundström på följande sätt:

För övrigt kul att upptäcka att Stefan Sundström, som jag lyssnade på rätt intensivt i början av 90-talet, är en sympatisk kille. Att få snacka övergången från Ebba Grön till Imperiet med honom var ett privilegium.

Men för i helvete. Det var JOAKIM THÅSTRÖM som var med i Ebba Grön och Imperiet. Kära nyliberaler; försök inte ens få det att verka som att ni har koll. Håll er till att håna arbetare och vanligt folk så sköter vi andra det där med livets glädjeämnen. Vi klarar oss bra utan er och era påhitt. Eller som Ebba själva sa det:

Jag vill se,
jag vill se,
jag vill se,
jag vill se
ert uppgång & fall

Undrar vad Sundström tänkte när unge herr pantade nyliberal började prata om Ebba Grön och Imperiet med honom. Fast...jag tror helt enkelt Segerfeldt ljög i bloggen sin. Som vanligt...

Snart jul


Hur mycket jag än vill ha den där Ed Wood-DVD-boxen så önskar jag mig nog iallafall ändå fred på jorden mest av allt. Och att en viss Fredrik Segerfeldt får en klapp med av alla varslade industriarbetare som friställts av de gudabenådade "strukturomvandlingarna" på julafton.

måndag 15 december 2008

Jussis, vad mäktig han är



Ett Wagnerskt allkonstverk är vad han är, Jussi Björling...

Det blir aldrig bättre än så här


Imorgon är det premiär för Tove Jansson-kabarén Det blir aldrig bättre än så här jag är med i. Jag sköter musiken när orkestern och vokalisterna är lediga. Jag kommer spela mest finsk tango, men det blir även fado, chansons, latino-tango, schalger och lite indie. Och om nån råkar vara i danstagen har jag ett litet lager med finsk dansant rock/pop också. Kanske en svängom till mina favoriter Ultra Bra (Finlands motsvarighet till La Casa Azul!) eller kanske nån låt med Juice Leskinen (bilden).


Vi kör tisdag och onsdag på Tantogården på Södermalm. Dörrarna öppnar 19.00 och det kostar endast en hundring. Vill man vara säker på att komma in bokar man biljett genom att maila till kabaretkonstellationen@live.se eller så ringer man och talar in namn och antal biljetter på 076-2884580 (telefonsvarare). All info finner ni på Kabaretkonstellationens MySpace-sida.



söndag 14 december 2008

Mot väggen

Skrev ju i fredags om hur trevligt det var när sympatiske Marcus Birro var på besök i På Spåret. Tyvärr vann han inte, men hans tävlingsinstikt och något dåliga förlorarsinne förgyllde min fredag. Hittade nedanstående foto i hans frus blogg. Härligt familjefoto absolut, men det intressanta är att unge Birro har ett tidningsuppsalg med sig själv uppsatt på sin egen vägg. Så jävla coolt. Jag ska också bli kändis. Och alltså inte enbart för att få vara med i På Spåret.


lördag 13 december 2008

Tårar i natten

Det är så vackert att jag gråter.



För övrigt har fredagen varit lugn. Pingis på blip.se, yngre brodern Birro i På Spåret, Mintu och en göteborgare på besök. Vem vann Idol förresten?

fredag 12 december 2008

Torsdags-release

Ikväll har jag varit på release-fest i en källare vid Nytorget. Det var fest för bl.a. Mikael Sols seriealbum Till alla jag legat med (Kartago). Jag fick boken signerad och Martin vann en påse böcker. När jag kom hem streckläste jag boken. Det är bland det bästa med serier. Man behöver inte vänta så länge på att de ska ta slut. Serier och dramatik är på det sättet överlägset romaner. Mickes bok gick snabbt att läsa och det är ju bra då jag antagligen kommer läsa om den igen flera gånger. Det ser jag fram emot. Den var fint ritad, sorglig och rolig. Micke är lite som Spindelmannen (fast han hade Läderlapps-tisha på sig på kalaset) när han som denne lägger kvicka kommentarer i pressade lägen. Det är roligt.

Synd att vi missade gratisölen bara.



onsdag 10 december 2008

Bankrutt bankett


Nu har borgerligheten och den dammiga gamla monarkin fått visa upp sig igen. Den representativa borgerligheten rasslar med sina juveler och vi andra får inte ens applådera. Förutom framför TV:n dårå - vilket förstås förväntas av oss. Skippa festen, sänk prissummorna och satsa pengarna på mera forskning istället. Förrätterna och desserterna skulle antagligen bara de finansiera ett nytt Arbetslivsinstitut. Skäms Lars "Det handlar ju om forskning" Ohly och andra "arbetarledare" som spelar med i eländet.

tisdag 9 december 2008

Kusinen från landet

I fredags spelade jag och mina King Kong-kollegor skivor på Debaser Medis tillsammans med 23 andra utvalda "indie"-klubbar. Det var en smått surrealistisk tillställning. Jag trodde det skulle spelas lite härlig indiepop, men den lös nästan helt med sin frånvaro. Istället var det lasrar, electro, techno och annat disco-jox. Jag får nog inse att jag inte trivs på såna stora arrangemang. Folk ränner fram och tillbaka eller står helt still och liksom bara väntar på något. Jag ville inte vänta - jag ville ha kul. Jag kände mig lite på samma sätt som den gamla revolutionären och tråkmaoisten Bo Gustafsson gjorde 1952 när han först mötte Uppsalas akademikervänster, något han berättar om i boken De svenska maoisterna (Lindelöws, 2001):

- Jag tog kontakt med Clarté men var blyg och stod längst bak i möteslokalen och såg alla dessa tjejer med lugg och målade naglar och läppar passera. Jag var kusinen från landet. (s. 19)

Gustafsson blev sedermera högsta hönset inom Clarté-rörelsen i Sverige och hamnade sedan även i ledningen för KFML. Detta innebär dock inte att jag har några planer på att bli nån höjdare på vare sig Debaser eller nåt motsvarande. Jag trivs bra med lilla Sjöhästen. Där är det lite musikaliskt konservativt och mysigt trångt och svettigt. Precis som jag vill ha det när jag ska ut och dansa.
Johan Hedberg spelar live i trängseln
Club King Kong i lördags (6/12).

Japanese Song Contest

Borde inte Japan få vara med i Schlagerfestivalen? Det geografiska hindret är ju inget problem; Israel är ju med.


Candies


Triangle. (Gitarrintrot påminner en hel del om signaturmelodin till
Helt apropå slog det mig plöstsligt.)


måndag 8 december 2008

Kyckling

I min favoritfilm Notting Hill säger Hugh Grant: "I think you have forgotten... what an unusual situation you have here... to find someone you actually love, who'll love you... the chances are... always miniscule" till sina lyckliga vänner när han själv är jätteolycklig. Tänkte på detta gulliga citat när jag läste en trevlig bok - Marjane Satrapis (hon som gjorde den förträffliga boken - och filmen - Persepolis) Kyckling med plommon (Galago). Hon berättar i denna, hennes senaste på svenska, om sin mammas farbror som beslutar sig för att dö i sin säng. Anledningen tänker jag inte avslöja, men citatet ovan är en ledtråd. Samma tema återkommer i irländska filmen Once som jag såg häromdagen. En ganska medioker tillställning med samma musik om och om igen. Det mest minnesvärda där var nog den slående likheten mellan huvudkaraktären och klubbprofilen Gustav Gelin.

För övrigt ska jag börja använda ordet "miniscule" oftare.

torsdag 4 december 2008

Cykelpump



Oj, oj, oj. Sauken är ute på hal is. Undrar vad mästare Ranelid skulle säga om hans debatteknik?

onsdag 3 december 2008

Baby, all I want for christmas is...Ed Wood



Njutafilms nysläppta box The Ultimate Ed Wood Collection hoppas jag hitta under granen om 22 dagar.

Club King Kong på lördag! Live: Johan Hedberg + Judge Circuit and the Champions of the World


Som tidigare nämnts så är det dags för Club King Kong igen nu på lördag (6/12). Live spelar denna gång Johan Hedberg (bilden) och Judge Circuit and the Champions of the World. Så här stod det i vårat pressmeddelande:

Lördagen 6/12 ställer King Kong två diametralt skilda akter på sin lilla, lilla indiescen. Två musikaliska världar kommer mötas, med en helt oviss utgång.

Från silvergruvan i Sala hämtas Judge Circuit and the Champion of the World och från Stockholms svängigaste förort kommer Suburban Kids-mannen Johan Hedberg med sin elektronik och gitarr. Judge Circuit är ett oslipat, orepat, otvättat musikaliskt lapptäcke som ingen riktigt prövat att sova under än, men det kommer bli en spännande upplevelse. Johan Hedberg, ja, vad ska man säga? Aviga melodier, snyggt arrangerat och tänkvärda texter. Det blir ett oheligt möte, men de har båda lovat att hålla sams.
www.myspace.com/judgecircuitandthechampionsoftheworld
www.myspace.com/hedbergj

I DJ-båset hittar ni residenterna Smygarn, Don och Riggs som bjuder på indiemixdisco. Ända till klockan 03.

Som vanligt gäller följande:
Var? Restaurang Sjöhästen, Långholmsgatan 24, Hornstull, Stockholm
När? 21.00 - 03.00
Hur? 50 SEK i dörren. 18 års åldersgräns. Leg.


Och glöm för allt i världen inte att skriva upp den 3 januari i era kalendrar. Då firar vi att det blivit ett nytt år med ett redigt kalas. Vi flyger in queer-poparna The Ballet från New York och våra gamla favoriter The Big Picture kommer från Peking, Malmö och Haninge. Öst möter väst i en salig röra. Det kan bli så att vi tar död på klubbåret 2009 redan första helgen.

Pengarna bara försvinner


Club King Kong gästar Debaser Medis på fredag!


På fredag (5/12) gör vi King Kongar vår Debaser Medis-debut. Vi är inbjudna till Svenska Musikklubbens och Debasers "Klubbland Stockholm"-kalas och ska tillsammans med 23 andra härliga Stockholmsklubbar bjuda på en redig helkväll.
Så här beskriver SVMK det hela:

Äntligen! Året avrundas med en jättestor klubbfest. Debaser presenterar i samarbete med Svenska Musikklubben en kväll tillägnad Stockholms klubbliv. Debaser Medis fylls med 24 av stadens bästa klubbar på två dansgolv, varje klubb har 30 min dansgolvstid. En summering av klubbåret 2008 och en kväll du inte vill missa! Vi hoppas på en galen kväll och stort tack till alla klubbar!

De övriga klubbarna är: Ace, Blondie, Breathless, Champs-Èlysées, Flux Juck, Flyktsoda, Fritz's Corner, Förvaltningen, Hippies, Klubb Katarsis, Klubb Popaganda, Loaded, Love, Mardi, Playgirlz, Rocket Room, Send In The Clowns, Shoegazers Anonymous, Spiderdogs, Springfield, Svenska Musikklubben, Who's That Girl? och 90's.

Det hela håller på mellan 20.00 och 03.00. Det är fri entré innan 22.00, därefter 100 pix. Du måste tydligen vara 20 år också.

Mer info finns på:

Kan bli tidernas tentaöl!

PS. På lördag (6/12) är det riktig Club King Kong på Sjöhästen som alltid när det är första lördagen i månaden. Mer info om det på vår hemsida, MySpace och i denna blogg inom kort. DS.

tisdag 2 december 2008

Oh, boy!

Är det ett sammanträffande att jag började läsa Shakespeares Trettondagsafton i morse och sedan upptäcker att Stockholms Stadsteater sätter upp Dårfinkar och dönickar som musikal i vår? Gossutstyrsel är den nya lilla svarta.

måndag 1 december 2008

Riktigt bra teater


Igår var jag som sagt på Teater Tribunalen och såg på teaterversionen av Marx och Engels' kommunistiska manifest. Det var om möjligt ännu bättre än när jag såg premiären. Det tekniska finesserna funkade smärtfritt och vissa omläggningar av andra akten gjorde det tydligare och rakare. Glädjande var att min favorittidning Proletären fick lite gratisreklam i föreställningen. Passar därför på att publicera min recension av nämnda uppsättning från nämnda tidning.

BEFIANDE OCH SJÄLVKLART MANIFEST


Det kommunistiska manifestet av Karl Marx och Friedrich Engels
Regi: Richard Turpin
Medverkande: Alfons Röblom, Andrea Edwards, Anna Wallander, Benjamin Moliner, David Book, Dror Feiler, Eric Stern, Jakob Höglund, Josef Beltzikoff, Karin Bengtsson, Logi Tulinius, Per Grytt, Sara Turpin, Sonja Lund, Åsa Persson

”Det är inte människornas medvetande, som bestämmer deras vara, utan tvärtom deras samhälleliga vara, som bestämmer deras medvetande.” Med Marx’ klassiska citat inleds ett hejdundrande spektakel när Det kommunistiska manifestet blir teater.

För en teaterintresserad kommunist har väntan varit lång. Och med Tribunalens tidigare samhällskritiska uppsättningar i bakhuvudet såg jag bara succé framför mig. Det blev succé. Med cirka 15 personer på scenen är föreställningen en teatral resa som ordagrant presenterar budskapet i Manifestets två inledande delar. Inget har strukits eller förvanskats. Efter en prolog där man effektivt använder och avväpnar Forum för levandes historias studiematerial kring kommunismen drar spektaklet igång.

Svenska Akademien beskriver ordet spektakel som en föreställning med ”överdådiga effekter” vilket stämmer väl i detta exempel. Uppsättningen är mer eller mindre ett ständigt kaos som antagligen lyckas bryta mot varenda historisk teaterkonvention. Det är så långt ifrån franskklassicistisk recitation eller aristotelisk ordning man kan komma. Istället finns tydliga spår av bland annat Brecht och agitprop vilket känns lika befriande som självklart.

Spektakel beskrivs också av Akademien som en ”neslig drift” med någonting. Och första akten presenterar Marx och Engels’ genomgång av bourgeoisiens uppkomst och makttillträdande just nesligt. Den gamla adelns tårar när den berättar hur den plötsligt står privilegielös i det nya borgerliga samhället hånas.

Första akten inramas av ett scenografiskt storkök där skådespelarna skalar och hackar grönsaker. Det är ett kollektivt arbete med ett tydligt gemensamt mål, i en gryta förenas ingredienserna till soppa likt det att världens proletärer endast har att vinna på en förening. På samma kollektiva sätt presenteras texten. Marx och Engels’ klassiska rader vandrar mellan ensemblens medlemmar och blir ännu ett uttryck för kollektivets överlägsenhet.

I andra akten kryddas soppan med texter av bland andra Subcomandante Marcos och Aristofanes och från La Paz dyker karaktären David upp över länk och deltar. Kanske den mest intelligenta lösningen jag sett på en scen. Likt 1800-talets järnvägar, som Marx och Engels i Manifestet visar förenkla arbetarnas förening, knyter modern teknik samman svensk klasskampsteater med den socialistiska utvecklingen i Bolivia. Storindustrin producerar som sagt sina egna dödgrävare.

Tribunalen har tillsammans med Teater Galeasen skapat något stort och förvandlar snacket om att för många kockar gör dålig soppa till humbug. Det kan publiken bokstavligen skriva under på. Tribunalens devis blir istället ”Håll grytan kokande”!
Foto: Petra Hellberg