onsdag 31 mars 2010

Dagens video: Dum Dum Girls - “Jail La La”

Lasta ner den här. Debutskivan I Will Be släpptes igår på Sub Pop. I sommar spelar de bland annat på Arvikafestivalen. Kanske är jag där med husvagnen…

Det står kvar.

Huddinge fanns kvar. Jag var tvungen att ta pendeln dit för att kolla efter att ha överdoserat Hoola Bandoolas “Huddinge, Huddinge” i några dagar. Det är fint i Huddinge Centrum. Lite som ett inte så vilt vilda västern.

DSC02103 

Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss?
Pamparna pratar var gång det är val
Dom lovar oss daghem och arbetstillfällen
Men när valet är vunnet, blir det ingenting av

En gnista kan tända en skogsbrand
En droppe kan spränga en damm
Ett ord kan ge styrka och klarhet
och visa en det som är sant
Dom tror, dom kan hålla oss nere
och lura oss med sina spel
Men den da'n vi har samlat vår styrka
ska vi visa dom att dom har fel

Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss?
Alldeles för många har det som vi
som sitter och hoppas att nånting ska hända
Men var det verkligen så här vi vill ha våra liv?

Dagens video: Hunx and His Punx - “U Don’t Like Rock N Roll”

http://pitchfork.com/tv/#/musicvideo/4142-hunx-and-his-punx-you-dont-like-rocknroll-true-panther

Klicka! Eller klicka här för skivan Gay Singles (True Panther). Fredag den 23 april spelar de på Högkvarteret.

tisdag 30 mars 2010

Livet i ett urgulligt decilitermått.

Jag var alltid bra på siffror. Var ohotad i huvudräkningstävlingarna i såväl farfars bastu som framför katedern. Sen kom bokstäverna. Jag började läsa allt mer. Sen kom bilderna. Via serietidningarna fann jag min egen litteratur. Sen kom politiken. Med den kom ideologierna. Sen kom högskolan och med den teorierna och filosofierna. Nu saknar jag siffrorna och tabellerna. Jag vill bara rabbla. Rabbla, räkna och flabba. Bokstäver är inget att ha. Jag tänker på Kominterns klassiska krypteringssystem där bokstäver och ord böts ut mot sidnummer ur böcker. Ett genialiskt system; omöjligt att lösa om man inte kände till vilken bok som var nyckeln. Låt alla bokstäver bli till sidnummer! Låt alla ord bli till vätskors kokpunkter!

Jag vill ha tio nya siffror utan mening och innebörd innan månaden är över. Jag erbjuder följande bokstäver och tecken i utbyte:

  • Å?jtilFKs

/M-c-e-mygarn

måndag 29 mars 2010

Dagens video: The Secret History - “Johnny Anorkak”

Sinnes bra. Debutalbumet The World That Never Was nu släppt på Le Grand Magistery

Våren.

Vi trodde vi var på Högdalstoppen, Folkparkskungen och jag. Men vi var på Högdalsberget. Konstskolemössan hävdar att det finns en Hökarängstopp. Det gör det inte.

DSC02089

högdalstoppenFoto: Folkparkskungen

The helg.

Trots att Brynäs åkte ur slutspelet och Ove gjorde sin sista match i fredags så har helgen varit fantastisk. Från fredagsfirandet i torsdags på El Mundo via Läckerbiten, Globen, Bandhagen, Gula Villan och Statoil till dagens konserter och middag i Solna.

Torsdag (Ploggatan):

DSC02066

Fredag (Globen):

DSC02069

Lördag (Gula Villan):

Söndag (Detroit):

DSC02083

fredag 26 mars 2010

Ove.

Fruktansvärd kväll. Återigen har en av mig älskad människa lämnat mig. Jag har en familj jag älskar. Jag har delat mitt liv med några stycken som jag också älskat. Men mest av allt har jag älskat Ove Molin. Nu är det över. Efter nästan 20 år och 771 matcher har han lagt av. Han har varit min trygga, säkra punkt i tillvaron så länge jag kan minnas. Vet inte om jag orkar gå på fest nu…

 

Kom och plocka.

Igår spelade AIK och Rögle hockey mot varandra på Hovet. Några så kallade AIK-supportrar bestämde sig att det var läge för att spöa Rögles tränarstab när det stod klart att Rögle vunnit matchen. Detta får mig att reflektera kring två saker:

1. Om Rögle inte till gårdagens match bytt ut tränarparet (som båda har framgångsrika karriärer i Brynäs bakom sig) Gunnar Persson och Tommy Sjödin mot några junistränare, vad hade hänt då? Inte hade Sjödin, en av världens bästa backar genom tiderna, sprungit ut på isen med svansen mellan benen? Han hade stirrat dem i ögonen, tuggat på sitt tuggummi och sagt: “Kom och plocka”.

2. Även jag blev attackerad av publik igår. Jag besökte premiären av “klubben” Grannsamverkan på El Mundo. En mötesplats för boende och verksamma i Ersta-området. Jag spelade lite skivor. Drack några öl och drinkar. När jag spelar min sista låt kommer en sur herre fram och klagar på musiken. Jag kände att såväl min personliga säkerhet som min konstnärliga integritet var kraftigt hotad. Men hans inkonsekventa argument fick mig att le ett drygt stockholmar-leende åt honom. Han hävdade dels att musiken inte var kvartersmässig och dels att det inte var världs-musik (“vi är ju på El Mundo”). Jag hävdade att Fosca också tillhör världen. Han gick iväg för att efter en stund komma tillbaka och gnälla igen. Sen gick han. Genom fönstret gav han mig onda ögat och ruskade på huvudet. Jag sörplade på min Jack-Cola och gav honom min “Gubbe-gubbe-gubbe-kom-och-plocka”-blick.

Det har var låtarna jag spelade, som inte uppskattades:

torsdag 25 mars 2010

Delgivning.

Jag har ett problem som jag vill dela med mig av. Jag är nikotinist. Dessutom är jag fattig. Det är ingen bra kombination. Speciellt inte när man kommer på sig med att lägga in en pris precis innan maten är klar eller precis innan man behöver somna. Då måste man liksom vänta ut snusen, av ekonomiska skäl. Och maten blir kall eller sömnen kortare. Och jag hävdar bestämt att kall mat och dålig sömn är ett större folkhälsoproblem än tandlossning. Agera politikerpack!

(Tänkte kalla detta inlägg för dagens i-landsproblem, men det känns som det kanske töntigaste man kan säga/skriva. Det problemet utser jag därför till dagens i-landsproblem)

Dagens video: Stoned - “Pizza Pete”

Blev knäpp av att bara lyssna på Abba. Behövde nåt rivigt.

Tipstack till Johan.

Självförakt på en fredag.

Jag sitter i mitten av vagnen. Det är fredag och jag är på väg hem. Jag har varit i Björkhagen hos Folkparkskungen och gjort skäl för mitt bidragsberoende. På ett säte i den mot västerort åkande tunnelbanan jag nyss bytt ifrån fann jag en socialdemokratisk tidskrift. I den läser jag en lång dikt av kallskänkan och poeten Jenny Wrangborg. Jag har sett henne på 'Tjuben och jag har sett henne på Strand. Dikten är sanslöst bra. Den får mig att tänka.

Det är fredag och helgen innan löning. En glad-i-hatten-man försöker vara lustig och charma den vackra kvinnan som sitter i komplonen bredvid mig. Han frågar om hon shoppat. Nej, svarar hon, det är bara lite grejer från jobbet i påsen. Jaså, säger han. Några pengar till att shoppa finns inte den här helgen, säger hon och ler ett artigt arbetarklassleende. Hon har ett par fina stövlar på sig som jag inte kan bedöma om de är dyra boutique-stövlar eller billiga SkoKanonen-stövlar. Men hon är glad och pratar i sin telefon om fredagsmys.

Mittemot mig sitter en byggare i blåbyxor och sover. Firmanamnet på hans jacka antyder att det är en liten firma han jobbar på. Han har gamnacke. Det är fredag. Jag kommer på mig själv att tänka att det är tragiskt att han redan är full. Innan han ens bytit om efter veckans sista arbetsdag. Föraktar mig själv inför tankarna. Känner hur mitt klasshat riktas inåt.

Nästa Högdalen, säger tunnelbanetaket. Och byggaren öppnar ögonen och reser sig och kliver av samtidigt som mig. Han var inte det minsta full. Han var väl bara trött. Jag hatar mig själv.

När jag kommit hem läser jag Jenny Wrangborgs dikt igen. Den är delvis riktad mot den socialdemokrati som i alla fall delvis finansierar pappret dikten är tryckt på. Den är jävligt bra. Jag känner att den tar. Den får mig att tänka.

Jag sitter strax på tunnelbanan igen. På väg mot Södermalm. Jag ska gå på teatern. Jag ser mig själv utifrån och ser en tönt. En inavlad jävla kulturtönt. Som borde nöjt sig med lite mindre. Som borde varit nöjd med att bo i en kommun med fyra siffror i riktnumret. Som aldrig borde läst Bourdieu. Som borde se tacos som det enda nödvändiga en kväll som denna. Som borde vara nån annan och kämpa för det som är viktigt; rättvisa, jämlikhet och fredagsmys.

Imorgon är det löning. Sen är det fredag igen. Då går jag på hockey. Och skäms över mig själv för att jag föraktar sånt som jag vill älska.

 

tisdag 23 mars 2010

Frohe Weihnachten. Feliz Navidad. Milad Majid. Far åt helvete.

Dagens video: Agnetha Fältskog - “Tack för en underbar vanlig dag”

Det börjar bli Agnetha-mars stället för Abba-mars. Men skivan Elva kvinnor i ett hus är smått magisk. Låten ovan är så bra att jag inte ens blir irriterad över de religiösa övertonerna. Pop-realism när den är som bäst. Korta lunchköer, bra filmer, sköna skor och extrapris på kaffe…klart man blir tacksam. Halleluja. Amen.

Hockeyminnen.

Första perioden.

Det händer i rörelsens gamla boningar. Hon luktade starkt. Men samtidigt gott. En något frän doft som på samma gång var både frisk, syrlig och söt. Lite som doften av Valios Päron- och vaniljyoghurt. Jag luktar hamburgerdressing.

Andra perioden.

Jag försöker fatta poängen. Men jag ger till slut upp och låter barnet inom mig ta över. Det där barnet som inte måste förstå allt. Barnet som bara tar in och behåller det som känns väsentligt.

Tredje perioden.

Jag luktar billig pumpautomatstvål. Hon luktade likadant som tidigare. De batteridrivna lamporna lyser i violett, blått och rött. Trots att de inte längre behövs. Och min nacke värker. Och som när jag var med i Anton Körbergs nöjessvepande TV-program på Kanal Lokal vet jag inte riktigt var jag ska göra av händerna.

Sudden Death.

Knät vill sprängas. Fötterna är för stora. Matchen förloras. Återigen nederlag. Ridå.

söndag 21 mars 2010

Bordet.

Det behövdes en förändring. Jag försökte göra om nyllet med hjälp av en ny ansiktsbehåring. Hade resultatet varit en rapartist hade resultatet hetat Lupe Fiasco. Nu är jag nyrakad och sitter med en familjeflaska läsk och funderar på hur jag ska göra med lägenheten. Ska man våga göra om?  Tänk om jobbet dyker upp på annan ort. Kanske säkrast att avvakta till hösten. Jag behöver dock stolar. Stolar behöver man ju även om man bor och verkar på annan ort. Och till de nya stolarna skulle jag vilja ha ett nytt bord i salongen. Ett stort bord där man kan sitta flera än två. En naturlig mötesplats för mig och mina vänner. Kanske köper jag ett vikingabord:

bord

Tipstack till Konstskolemössan.

torsdag 18 mars 2010

Åskan 30 år.

Idag fyller Kalle Åskan – södra Dalarnas skräck, Vårbergs hjälte, indrivarnas indrivare - 30 år. Jag är glad att han är min vän och här kommer min present:

You’re awesome!

onsdag 17 mars 2010

En bild säger mer än tusen toner.

Det här bandet ska jag lyssna på i april. Jag tycker de ser bra ut.

Eller?

Inga.

Jag hatar att leva på 2000-talet. Jag hade velat vara död nu om jag fått leva då.

Dagens video: Frida - “I Know There’s Something Going On”

Kulturella förändringar.

Jag kände att våren inte bara förde solsken med sig. En gammal hederlig depression kom också som sig bör. Men i morse snöade det när jag med små, små steg undvek att halka på väg mot blå buss 172. Våren var som bortblåst och, skulle det visa sig, ångesten också. Det blev en bra dag till slut. Främst på grund av två meningar som dök upp i en jobbannons:

“Vi arbetar i Apple Mac miljö. Vi ser gärna en sökande med annan kulturell bakgrund.”

Äntligen är kanske Mac-hypen över.

tisdag 16 mars 2010

Dagens video: Nils Wohlrabe - “7th Brainwave”

För ett år sedan hade jag äran att arbeta tillsammans med Nisse Wohlrabe (f.d. The Leather Nun) i en teaterproduktion. Idag dök det här fina klippet upp hos mig av en slump. I och med att jag tagit ett beslut att bara lyssna på Abba resten av denna månad vet jag dock inte hur det låter. Men det kan inte låta annat än bra.

Leve biblioteken.

Det kändes mörkt. Vi hatade bibliotek. Nu älskar vi bibliotek. Alla bibliotek. Men allra mest Tunaskolans bibliotek.

Bild 36

Vårens bok: “Jag tror jag är kär” av Daniel Novakovic

Igår tog jag del av Optimal Förlags vårplaner. Flera väldigt intressanta titlar, bland annat Mr. Kenneth av Emelie Östergren och Slåss som en tjej av Tiitu Takalos (som tidigare gjorde den fina I ringen på samma förlag). Men mest sticker nog ändå Daniel Novakovics Jag tror jag är kär ut. Den känns lite som en twee-Hey Princess och man måste ju älska den här pufftexten:

Känslor så stora att man knappt vet var man ska bli av. Pop. Sjutumssinglar. Sarah Records. The Ronettes. Pojkrumsdrömmar. Tonårsdrömmar? Så oerhört svåra att överträffa. Allt är egentligen väldigt enkelt. En knapp som visar att hon är nere med The Pastels. Pow! En blå och vitrandig tröja. Svarta Converse eller Mary-Janes. En blick under lugg eller över kanten på ett par svarta Wayfarers. Ett oskyldigt leende. Pop! Du kan inte gömma din kärlek för alltid. Lätta, trippande danssteg till So Tough eller The Kids At The Club. Du känner dig som 17 år igen. Och ditt hjärta slår ett par extra slag. Precis som första gången du hörde Ain't Gonna Eat My Heart eller Orange Juice. Åh, allra vackraste Orange Juice. Du tror fortfarande på magi. Och att göra blandband. Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig har hört talas om. Med omslag gjorda av bokstäver utklippta ur dagens tidning. Och ni har tv:n på medan ni ligger i sängen. Och du inte bara tror att du är kär. Du vet.

Blandband. “Med poplåtar som hennes nya pojkvän aldrig hört talas om”. Kan det vara en av de bästa kärlekslåtarna? Jag tror nästan det. Vi döpte till och med en klubb efter samma låt.

Nattens video: Tafra - “I wrote a song about a guy who wrote a song about a guy who wrote a song”

Nils Poppe.

Jag byter ofta idoler. Vissa förblir idoler bara för en stund. Andra följer mig var jag än går. Vissa glömmer man bort ibland. Det är de bästa. För då får man återupptäcka dem emellanåt. Idag bestämde jag mig för att det var dags att återupptäcka Nils Poppe igen. Och det är jag glad för. Jag är så jävla glad att han har funnits. Han är den absolut störste svenske skådespelaren ever. Utan honom hade allt känts meningslöst. Nu lever jag på Poppet!

Ikväll såg jag Soldat Bom. Med en Poppe i absolut högform (som alltid). Och en strålande vacker Inga Landgré.

PS. Skryt: En gång har jag haft äran att bli rödvinsfull och diskutera politik i Nils Poppes gamla lägenhet på Södermalm. Det var cirka fem år sedan och jag mådde krokigt. Men vinet och känslan av historiens vingslag fick mig att räta ut det för en kväll. Akta dig, va stort de va. DS.

måndag 15 mars 2010

Harold, Ola, Maude och Julia.

Jag hade planerat att se:

 

Men det blev:

 olajulia

En fantastisk film om kärlek. Med en strålande vacker Monica Ekman. Och polotröjor som får mig att vilja göra helt galna grejer. Tänk att man aldrig ska få trivas i sin samtid. Inte ens med polotröjorna.

God natt.

söndag 14 mars 2010

Goda frukter.

1. Jag blir sällan sugen på saker. Får sällan såna cravings. Jag har ju fostrat mig själv efter devisen “man äter för att bli mätt och dricker för att bli full”. Men när jag väl fått smak för nånting, eller nåt fått smak för mig, ja då vill jag bara ha mer. Och ännu mer. Tills jag inser att det kanske inte var så märkvärdigt gott i alla fall. Det finns ju inte bara päron utan också plommon. Och såväl kyckling som kött.

2. Ikväll tog jag mig en riktigt europeisk afton. Jag lät mig smaka det bästa från Turkiet (kebab), Italien (pizza), Sverige (kebabpizza), Polen (Chopin), Slovenien (Zizek) och Tyskland (Weihenstephaner Hefe Weissbier).

3. För övrigt vill inte jag heller dö för Vilks’ rondellhund.

4. Och jag försöker hantera alla känslor kring Ove Molins beslut att avsluta karriären efter denna säsong.

Dagens video: Edwyn Collins - “Ding A Dong”

Hela originalet finns här.

Tipstack till Erik.

Lördag i Stockholm.

Solen sken. Jag åkte med Fröken Steiner och Åskan till Slagsta Marina (ett förträffligt bandnamn förresten). Under inte så mycket snö stod hon; Carmen. Vi hade saknat henne. Till slut fick Åskan upp dörren också.

Att göra saker i snön är nog det bästaste jag vet (även om hej då-kisset bara räckte till initialerna).

P3137857IMG_6807 P3137866  P3137838 P3137821

Lördag i Oslo.

bajen-simen

Bajen spöade Giffarna igår. Och Simen firade det med att pynta Skandinaviens näst bästa klubb, Poplogg, med bästa färgerna. Skönt med äkta supportrar i dagar som dessa. Jag längtar som alltid till Oslo.

bajen-oslo

fredag 12 mars 2010

Nu är allt uppnått.

Bergsprängar-Gaga och La Camilla-Beyoncé just made my day. Ett modernt masterpice. Jag är inte längre rädd för att dö.

onsdag 10 mars 2010

tisdag 9 mars 2010

Fälla!

Jag är som vissa kanske sett åter en sån bloggare. Jag har haft en skön semester. Jag har läst massor av böcker. Jag har lyssnat ordentligt på massor med skivor. Jag har sett en massa movies. Jag återupptäckte public service.

Det var så självklart den där galna natten efter Rikards och min Gävle-resa. Men jag var inte riktigt vid mina vätskors bästa blandning i den stunden.

Jag blev förvånad och glad över hur många som hörde av sig och beklagade. Och tackade. Jag saluterar er kära vänner. Och lovar att aldrig lura er i fällan igen.

måndag 8 mars 2010

Ti-ti-ti-tiramisu? Jag bjuder.

Toaletten, skithuset, do, muggen. Kalla det vad ni vill. Rummet där tystnaden ständigt råder. Ett stillhetens rum för eftertanke och kreativitet. Rummet dit man åtskilliga gånger tagit sin tillflykt när omgivningen känts för närgången och krävande. Men tiderna förändrades, min vän. Nån omgivning har jag inte sett röken av på ett tag nu och några krav har jag inte känt i  lyan min på mången dag. Det är som om hela lägenheten blivit till ett gigantiskt skithus. Var jag än sätter mig råder stillhet och tystnad. Blicken flackar viljelöst omkring för att slutligen fastna på något menlöst objekt. Travar med lektyr för den sällskapstörstande byggs kring varje sittplats.

Och ingen bankar på min dörr. Ingen skäller. Ingen busar och frågar om det gick bra.

För att motverka stillheten och tystnaden så tänkte jag liva upp mitt skithusstationerade skitliv. Jag köpte en engelsk pelargon och en bytta Tiramisu-glass. För inte har man färgglatt blomster på muggen. Och vem (förutom Rockys kompis Mesup) äter glass när han klossar? Om det funkade? Blomjäveln svarar inte på tilltal och verkar helt oberörd av såväl komplimanger som smekningar. Den  må vara fin att se på, men do-stämningen lever kvar.

DSC02037

Och ingen bankar på min dörr. Ingen skäller. Ingen busar och frågor om det gick bra. Ingen, absolut ingen, ser mig i ögonen och frågar hur min dag varit. Vad jag tänker på. Hur jag verkligen mår.