MUSIKHISTORIA: Kevin Rowland sjunger Daft Punk

Kevin Rowland från Dexys Midnight Runners ger sig på lite sing-a-long till Daft Punks ”One More Time” tillsammans med Suggs från Madness i ett fesitvaltält nångång i musikhistorien. Sånt man älskar.

Dexys Midnight Runners heter numer bara Dexys och planerar att släppa en ny platta under 2012. Arbetet med den följer man bäst på bandets Twitter. Som vi väntat. Medans vi alla väntar föreslår jag att vi lyssnar på Kevin Rowlands soloplatta My Beauty på Spotify. En av mina absoluta favoritskivor. Jag har letat efter ett fysiskt exemplar till min skivsamling runt om i Europa. I början av 2000-talet fanns ett exemplar till utlåning på Älvsjö bibliotek. Det lånade jag säkert hundra gåner. Tänk vad jag gillar Spotify…  

Kan också tilläggas att Kevin Rowland och Dexys är min enda modeförebilder. Kolla bara:

Dexys Midnight Runners. Då.

Dexys. Nu.

Rart.

Ordet “rart” alltså. Lär er det kära landsmän. I alla fall innan ni åker till Norge. På norsk betyder det typ konstigt. Det kan skapa många underliga situationer. Jag hann lära mig det i tid.

Idag har jag haft en dag med både svensk och norsk rarhet. Har fått massor gjort och samtidigt hunnit med att ha det riktigt trevligt i min stora ensamma lägenhet. Har lyssnat på musik hela dagen (en av fördelarna med att vara ensam). Låtar jag inte hört eller knappt hört förut med Einar Stray, Madness, Tafra, Soda Fountain Rag, Regina, Euros Childs, Band in Box, Moddi och Love Dance. Samt en massa gamla godingar med bl.a. Thore Skogman, Madness, Orange Juice, Ronderlin, The Go! Team, Pipettes, My Favorite, Camera Obscura, Pastels och Tullycraft.

Men samtidigt kan jag inte riktigt acceptera att jag inte har så där härligt ledigt längre. Fri att styra kosan dit man för stunden kände. Stockholm är inte vad det har varit. Jag behöver ny stimuli.

För att stimuleras lite ikväll går jag till F12 och tittar på Little Big Adventure, TIAC och nåt mer band. Det är Jack Daniel’s som bjuder.

Oslo vs. Gbg.

Sitter på ett kontor i Oslo. Ett music management-kontor. Gillart. Jag vill också ha ett kontor. Med pingisbord, Fernet och allt annat som ingår. Dærifrån skulle jag førændra værlden.

Skulle egentligen tagit en buss till Gøteborg och Way out west i førmiddags, men bestæmde mig før att stanna en dag till. Detta av flera anledningar.
1. Gøteborg ær inte lika trevligt som Oslo.
2. Jag ær stressad øver alla mænniskor jag bør och vill træffa i Gøteborg.
3. Alla band som spelar på Way out west idag (som jag vill se) har jag redan sett hær i Oslo på Øya. (Skulle væl kanske inte døtt av att få se Beirut och Antony & The Johnsons i och før sig.)
4. Ikvæll spelar Suburban Kids With Biblical Names, eller skbwn som vi vænner till bandet tydligen sæger, på Garage. Och dærefter ær jag nyfiken på klubbkonceptet Get Dancy som bjuder upp till indie-dans.
5. Jag har fått så många nya bekantskaper hær i Oslo som jag gærna umgås lite mer med. Speciellt en.

Idag har jag inget festivalarmband. Så jag hænger mest runt. Hade tænkt besøka Ibsen-museet, men hinner nog inte det. Mina norska vænner visste inte ens att det fanns. Och før øvrigt ær ju Strindberg bættre, något som jag tydligt klargjorde i en debatt igårkvæll efter øl, vin och Fernet. Solen skiner och jag bør gå ut. Kanske hittar nåt stælle att høra Lily Allen och Madness ifrån.

Vore det inte så dyrt hær (150 SEK før en pizza!) och om inte svenskar stod så lågt i kurs så hade jag nog stannat før gott.


skwbn spelar "Loop Duplicate My Heart" på Club King Kong i juni.