MUSIK: Camera Obscura i Yo Gabba Gabba

Jag har skrivit om det US-amerikanska barnprogrammet Yo Gabba Gabba förr. Programmet som blandar pedagogik, vuxna i hiskeliga dräkter och indieband. Nu fick jag reda på att Camera Obscura spelat in för programmet, precis som bl.a. Devo, Ladytron, I'm From Barcelona, Datarock, Of Montreal, Band of Horses, The Flaming Lips, Dean & Britta, Chairlift, Weezer, The Shins, The Ting Tings, The Roots och Cornelius gjort tidigare. Och Elijah Wood förstås.

Camera Obscura på Popaganda-festivalen 2009. Foto: jag.

Dagens video: Nick Garrie - “Wheel Of Fortune”

1969 släpptes på franskt bolag Nick Garries debutskiva The Nightmare Of J.B. Stanislas. På grund av diverse mer eller mindre tragiska historier så marknadsfördes aldrig skivan och den hamnade snart i glömska för att senare komma att bli ett av de mest eftersökta albumen bland nördar och samlare. Under 2000-talet har plattan återutgetts av flera bolag och senast förra året så släppte spanska kvalitetspopbolaget Elefant en ny utgåva och bifogade också en extra cd med nya, gamla och delvis outgivna inspelningar. 2009 släppte samma bolag plattan 49 Arlington Gardens där en äldre Nick Garrie gästades av Skottlands popelit, bl.a. Duglas T. Stewart (BMX Bandits) och Norman Blake (Teenage Fanclub).

Men nu i dagarna kom alltså en ny video till den från 1969 fantastiska psych-pop-låten “Wheel Of Fortune” och den är det bästa som kunde hända mig idag.

PS. Nick Garrie medverkar också med “Wheel Of Fortune” på Elefants nya samlings-platta Space escapade [Aventura espacial] Unit 1 - Destination: Pluto Sector 68. En imponerande samling med nya och gamla godingar ur Elefantstallet. Vad sägs om förutom Garrie; Trembling Blue Stars, La Casa Azul, Helen Love, Camera Obscura, My Little Airport, Speedmarket Avenue, The School, Modular, Cola Jet Set m.fl, m.fl? Sa jag inte kvalitetspopbolaget!? DS.

God förmiddag.

Tack @LeenaO för tipset.

Årets låt.

Jag tycker det här är årets bästa låt. Det var en glädje att se den framföras live i lördags. Jag drömde om den inatt. I drömmen sa Traceyanne att låten handlade om mig. Och när de spelade den så hade de bytt ut “a week in a dusty library” mot “en sommar i en dammig grossistbutik”. 

Spent en sommar i en dammig grossistbutik
Waiting for some words to jump at me
We met by a trick of fate
French navy my sailor mate
We met by the moon on a silvery lake
You came my way
Said, I want you to stay

You and your dietary restrictions
Said you loved me with a lot of convention
I was waiting to be struck by lightning
Waiting for somebody exciting
Like you
Oh, the thing that you do
You make me go  uuuh
With the things that you do (you do, you do)

I wanted to control it
But love, I couldn't hold it
I wanted to control it
But love, I couldn't hold it

I'll be criticized for lending out my eye
I was criticized for letting you break my heart
Why would a stand disappoint unless
Fooling all but I'm more than dead love

Uuuh with the looks
Oh tender boy,
Ooh, with the looks, the looks, the looks

I wanted to control it…

Relationships were something I used to do
Convince me they are better for me and you
We met by a trick of fate
French navy, my sailor

I wanted to control it…

Lördagen.

Festivallördagen inleddes med att jag överlämnade en present till en god vän. En norsk serietidning. Han blev tårögd och vi kramades. Bra början på dagen. Sen spelade SKWBN. Halva stan var med på scen och de gjorde en fantastiskt bra arenrock-spelning. De verkar väldigt peppade och glada i sig själva på nåt vis för det svänger mer och mer för varje gång man ser dem. Sen kom det öl och regn. “Ny” spontanköpt 45-kronors-skjorta från Myrornas. Kände mig som en tonåring i bara t-shirt med tryck. Även om den gula t-shirten är väldigt fin och bär trycket Thurneman. [ingenting]. Bra som alltid, om än lite ojämna. Vissa låtar är bara bäst, i vissa andra gränsar det nästan till Joakim Hillson. Men bara nästan. Camera Obscura. Efter att ha pundat “French Navy” hela sommaren hade man ju längtat en del. Konserten var väl inte den bästa, men med det låtmaterialet så kan det ju inte bli dåligt (även om jag gärna hört nån mer gammal goding, typ den här eller den här). Skottar kan det där med pop, kanske är det de äldre anonyma herrarna som verkar finnas i alla skotska popband som är förklaringen. Florence Valentin rockade. Love bär upp den bredbenta rocken med bravur trots att det ju är pop. Och så härligt med nån artist som vågar tala, i låttexter och mellansnack, om något av det som sker utanför scenkanten. Det behövs fler såna. Och färre moderater. Krunegård. Sämst. Gästande Scocco var bra när han fick vara i fred från Krukan. Och den där vampyrlåten kan jag väl stå ut med. Sen Svennedisko. Dans. Fylla. Folk överallt. Ångestskapande mobilbilder. Fotbollssnack. Kaos.

Söndag.

“Surreal but nice”, sa Hugh Grant. “Word up”, sa jag till farbror konstapeln som parkerat sin biljävel mitt i vägen. Nu ser jag fram emot en postmodern söndag.

Camera Obscura. Så jävla bra.

What does this city have to offer me
Everyone else thinks it’s the bee’s knees
What does this city have to offer me?
I just can’t see
I just can’t see

Dallrande Blå Stjärnor.

Kom nyss hem efter en helkväll med Redaktörn. Popaganda kan ha haft tidernas tråkigaste festival-fredag. Men morgondagen blir säkert bättre med SKWBN och Camera Obscura. Och Florence och [ingenting]. Kvällens huvudakt MGMT förresten? Är det världens mest obegripligt dåligaste band genom tiderna? Sämre än Deportees liksom. Borde kanske ha kollat in partyjapanen.

Lykke Li var däremot överraskande bra.

Nu lyssnar jag på världens bästa Trembling Blue Stars och känner att jag lever. Om än i fel tid. I fel land. I fel fucking-jävla-kuk-värld. Snart klarar jag nog av att lyssna på Field Mice igen. Och igen. Och igen.

För övrigt påminde heltäckningsmattorna på Clarijon Hotell om Jason Pollock-tavlor. I alla fall tyckte jag det då. 

Sov sött. Ridå. Imorgon ska jag titta på kvällens bilder.

Onsdag. Post-ismer och regn.

Det regnar helt stört mycket i Högdalen. Jag tror Gud hämnas på Familjebostäder och deras underentreprenörer som håller på att spränga bort stentäpporna vid mitt hus. Jag kommer få en massa nya grannar nästa år.  Hyresrättsgrannar faktiskt. Trevligt i och för sig. Men varför måste de bygga här i förorten där det redan är så trångt? De kan väl bygga på Gärdet eller nåt annat menlöst ställe.

Är det höst nu? Nej, det är det inte. Enligt Sveriges största morgontidnings baksida där väderkarta finns så ska det bli fint till helgen i område 8. Mellan 15 och 25 grader. Och det är ju bra, för jag ska på festival igen. Popaganda-festivalen här i Stockholm vid Eriksdalsbadet. Artistprogrammet känns inte så där jätteunikt. Mest svenska artister och har man varit på 18.000 festivaler i sommar så har man hunnit se de flesta svenskar som är ute på vägarna. Men Camera Obscura kommer! Och SKWBN orkar jag nog med att se en gång till. Och Hajen. Och på lördag kommer King Kong-vännerna Svennedisko från Wien och ställer till med dans hos Fritz’s Corner på Debaser Slussen.

Vill inte diska. Vill inte städa. Vill inte tvätta. Vill inte plugga. Vill inte gå och handla. Vill inte behöva tänka på att jag borde klippa mig. Vill gå på teater ikväll. Vill våga trycka på den blå knappen…

För övrigt hade jag glömt att Bright Eyes första två skivor faktiskt är fantastiskt bra.

Rart.

Ordet “rart” alltså. Lär er det kära landsmän. I alla fall innan ni åker till Norge. På norsk betyder det typ konstigt. Det kan skapa många underliga situationer. Jag hann lära mig det i tid.

Idag har jag haft en dag med både svensk och norsk rarhet. Har fått massor gjort och samtidigt hunnit med att ha det riktigt trevligt i min stora ensamma lägenhet. Har lyssnat på musik hela dagen (en av fördelarna med att vara ensam). Låtar jag inte hört eller knappt hört förut med Einar Stray, Madness, Tafra, Soda Fountain Rag, Regina, Euros Childs, Band in Box, Moddi och Love Dance. Samt en massa gamla godingar med bl.a. Thore Skogman, Madness, Orange Juice, Ronderlin, The Go! Team, Pipettes, My Favorite, Camera Obscura, Pastels och Tullycraft.

Men samtidigt kan jag inte riktigt acceptera att jag inte har så där härligt ledigt längre. Fri att styra kosan dit man för stunden kände. Stockholm är inte vad det har varit. Jag behöver ny stimuli.

För att stimuleras lite ikväll går jag till F12 och tittar på Little Big Adventure, TIAC och nåt mer band. Det är Jack Daniel’s som bjuder.

Dagens låt vs. techno.

Simon created a monster in Arvika and I decided not to fight it. I had to become it. Jag laddade ned techno-skivor från Kompakt. Men jag föll snabbt ner i popträsket igen. Jag kan inte sluta lyssna på den här låten. Och jag kan inte sluta titta på videon. Så därför utser jag den till dagens låt framför any random technolåt.



Den senaste u-tube-kommentaren till klippet är "horrible makeup". Sånt lägger aldrig jag märke till om det är bra på djupet. Yta är ingenting. Camera Obscura gästar Popaganda-festivalen sista helgen i augusti. Jag går dit på djupet. Utan makeup. Even though I am the great pretender.