TEATER: "Ett drömspel" på Stockholms stadsteater.

Jag skickade just iväg en recension av Stockholms stadsteaters grymma uppsättning av Strindbergs Ett drömspel i regi av Backa Teaters Mattias Andersson till veckans nummer av Proletären. Läs den på kultursidorna från torsdag och få svaret på om det är synd om människorna. 

TEATER: Premiär för Integrationsteaterns "Den stora efterfesten" på Dramalabbet ikväll

Teatervåren börjar dra igång på allvar, och som nybliven arbetslös kulturarbetare ser jag fram emot att ha mer tid att gömma mig i mörka salonger framöver. Ikväll är det premiär på Dramalabbet för Integrationsteaterns Den stora efterfesten av Sveriges kanske mest intressanta dramatiker, och tillika min goda kamrat, Johanna Emanuelsson. 

Jag intervjuade henne i Folket i Bild/Kulturfront hösten 2010 och konstaterade då att hon rönt stora framgångar trots sin relativt unga ålder; stipendier från bl.a. Barnteaterakademin och Kommunistiska Partiet, vinnare av Riksteaterns Ny Text! och New Baltic Drama, pjäsen Bilbränder uppsatt av Integrationsteatern, antagen till Stockholms dramatiska högskolas (då Dramatiska institutet) dramatikerutbildning. Skulle jag intervjua henne igen idag skulle man kunna tillägga att hon fått pjäsen Älvsborgsbron på Dramaten och pjäsen Titta, vi faller uppsatt i Tallinn, mottagit Colombines debutantstipendium, blivit medlem av Teater Tribunalens konstnärliga råd. Med mera. 

Men ikväll har alltså hennes pjäs Den stora efterfesten. Från Dramalabbets hemsida:

I köket står Mirjam och Gertrude framför ett berg av disk. På andra sidan väggen pågår det stora kalaset, med massor av inflytelserika gäster. Nu har det hela övergått i en galen efterfest. Samtalet mellan Mirjam och Gertrude återspeglar historier om maktlöshet, om kamp för ett anständigt liv, om drömmar, hemligheter, lycka – om livet självt. Sångerskan Judit förirrar sig plötsligt från festen och slår sig ner med diskarna. Efterfesten börjar mer och mer likna en krigszon. Läget är kritiskt. Det enda som är säkert är att likt alla fester som någonsin har ägt rum, så måste även den här ta slut och någon måste betala notan. 

Som teasers finns några trailers:

Jag kommer att recensera föreställningen för veckotidningen Proletärens räkning. Bör komma i tryck torsdagen 16 februari. Kan tilläggas att Johanna också är aktuell som dramaturg/dramatiker med Teater Tribunalens kommande föreställning En föreställning om svensk vapenexport som har urpremiär den 12 mars. Men den tar vi då.  

Måndagspeppen.

Jag ljög lite i föregående inlägg. Det är inte mycket söndagsångest en dag som denna. Inte efter att ha upplevt en underbar scenkonsthändelse – Klungan och Birgitta Egerbladhs Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter på Dansens hus. Skrämmande roligt. I ordens exakta betydelse. 

Och än mindre ångest känner man ju med tanke på vad morgondagen har i sitt sköte. Superettanpremiär för Hammarby. Borta mot Assyriska. Vi tar över Södertälje. Risken för överpepp är överhängande.

Genrepspeppen!

Åh, Gud. Jag vill så gärna att det ska vara jättebra ikväll.

På tal om frihet.

I dessa valtider pratas det vitt och brett, främst från borgerligt håll, om frihet. Din frihet. Min frihet. Den jävla individens frihet. Jag tror inte på individens frihet. Jag tror på allas gemensamma frihet. Jag säger som den gamla teaterteoretikern Konstantin Stanislavskij skriver i sin artikel “Etik” från 1944 (som finns i boken Att vara äkta på scen) när han låter teaterläraren Torcov samtala med studenterna Govorkov och Vjuncov kring teaterns etik:

- Tänk mera på andra och mindre på er själva. Vårda er om den gemensamma stämningen, den gemensamma saken, så har ni det också bra själva. […]  Vem är friare: den som bara bevakar sin egen frihet eller den som glömmer sig själv och vårdar sig om andras frihet? Om alla bryr sig om alla så kommer till sist hela mänskligheten att beskydda min personliga frihet. […] Om nittionio människor av hundra vårdar sig om den gemensamma friheten, alltså också om min, så har jag, den hundrade, det lätt att leva här på jorden. Om däremot alla nittionio tänker bara på sin personliga frihet och förtrycker de andra, alltså också mig, så blir jag tvungen att försvara mig mot alla de nittionio egoisterna för att skydda min frihet. När de tänker bara på sin egen frihet, våldför de sig samtidigt ofrivilligt på mitt oberoende. (s. 26f.)

En till mycket bra dokumentär.

Igår såg jag David Liljemarks Jakten på Bernhard som genom ett tragiskt levnadsöde skildrade ett Sverige man inte trodde, eller i alla fall inte ville tro existerade. Idag såg jag dokumentären Teaterdirektörerna som finns på SVT Play till och med den 25 april.

Spontan kommentar: Teatern ska skildra samhället, säger vissa. Och visst skildrar Niels Reises dokumentär om ett företagiserat institutionsteatersverige ett kapitalistiskt samhälle i krisartat förfall. Låt teatern var en del av förändringen av samhället istället. Den dokumentären filmar jag gärna. Varför inte i samarbete med Reise?

Dagens video: Nils Wohlrabe - “7th Brainwave”

För ett år sedan hade jag äran att arbeta tillsammans med Nisse Wohlrabe (f.d. The Leather Nun) i en teaterproduktion. Idag dök det här fina klippet upp hos mig av en slump. I och med att jag tagit ett beslut att bara lyssna på Abba resten av denna månad vet jag dock inte hur det låter. Men det kan inte låta annat än bra.

Teater att gilla.

Alltid lika underbara Teater Tribunalen har inom kort premiär för sin FREDRIK – En helkväll i arbetslinjens tjänst. En pjäs, gästartister, professionella gästtyckare, livscoacher, musik av Dror Feiler, Norra Europas minsta vridscen och mycket mer därtill. Ses där, kamrater!

Malmö en måndag.

Jag är kvar i Malmö. I Linas lägenhet. Tackar hjärtligast för login och frukosten. Nu går jag ut på stan. Elevskoleteater, konst, falafel och kaffe. Stockholm vadå?

Lingongoding är godare till frukost än Lingongrova. Namnet är dessutom mer aptitretande.

Dagens kanske enda höjdpunkt.

Trött, trött, trött. Steg upp 05.00 och for till arbetet. Kom nyss hem. Ytterligare en dag försvunnen. Ytterligare ett svart hål i tillvaron. Som tur är släppte Cosy Recordings (som skaffat ny hemsida) i samarbete med finska etiketten Johanna Kustannus en gratis digital singel med Cats on Fire i eftermiddags. Den heter The Hague och innehåller två spår. Och den är riktigt bra, men det var väl inte så förvånande.

Här lastar du hem den!

 

Med lite tur blir kvällens teaterbesök också en höjdpunkt. Ser om några timmar ett genomdrag av Hamlet på Stadsteaterns  stora scen. Men det kan ju lika gärna bli bedrövligt också. Fast när Sven Wollter är med så brukar ju det mesta bli bra.

Dra åt helvete x2.

1. Dra åt helvete vad bra teater de spelar på Tribunalen. Har aldrig gått därifrån missnöjd eller skeptisk. Det är alltid fantastiskt. Det har, av flera olika skäl, inte blivit lika mycket teater i höst som det brukar vara. Men efter att ha sett Den tappre soldaten Svejk i terrorkrigens tidevarv ikväll känns det inte som jag missat nåt. Roligt! Bitskt! Politiskt! Vackert! Lysande! 

Det ska tydligen vara helt utsålt resten av spelperioden, men gå dit och köa. Det är värt det! Jag lovar.

En bild från den fantastiska scenen där Svejk placerats som hembiträde hos svenska ÖB. En underbar scen som driver både med den fisljummet äckliga liberalismen och det norénska familjedramat. Helt lysande!  Foto: Mats Bäcker.

2. Dra åt helvete vad arg man blir. Följande publicerades igår på Tribunalens hemsida och delades också ut i tryckt form till publiken vid kvällens föreställning:

Den 15 december har Stockholms kulturförvaltning beslutat att skära ned anslagen för ett flertal teatrar i Stockholm, bl a Tribunalen, Galeasen, moment, Teater Brunnsgatan Fyra, Turteatern, Giljotin, Fria teatern och Orionteatern. Detta trots vilda protester och helt utan förvarning.

Vi tycker att detta beslut är felaktigt och är oroliga för framtiden. Detta är inte bara en ekonomisk nedmontering utan även en signal om kulturborgarrådets kulturpolitik.

Vi är djupt oroade för de fria gruppernas framtid. Tribunalen, liksom de andra teatrarna som fått minskade anslag, går redan på knäna ekonomiskt.

Om du som publik håller med om detta och vill visa din solidaritet uppmanar vi dig att maila till Madeleine Sjöstedt och på alla möjliga sätt lyfta denna fråga. Publikens röst är viktig!

madeleine.sjostedt@stadshuset.stockholm.se

Jag mailar strax. Gör det du med! Borgarpack!

DN:s Ingegärd Waaranperä skriver bra om det hela i dagens kulturdel. Läs här.

Absurt.

På Strindbergs Intima Teater spelas nu Ionescos underbara, absurda drama Stolarna. Jag har inte sett den, men vill gärna göra det så snart som möjligt (även om jag fortfarande är rädd för teatrar). Ionesco är han som alltid fått stå i skuggan av Beckett trots att han vara några år före med sina första absurda pjäser. Jag gillar dem båda, men har nog genom åren också bidragit till att låta Becketts skugga kasta sig över Ionesco. Ändring på det!

I mitt liv och mitt hem har idag också utspelat sig ett smått absurt drama. Jag såg henne för första gången på typ ett halvår. Hon kom och hämtade sina, just det, stolar. Så nu har jag ingenting förutom en soffa och en fåtölj att sitta i. Allt gick så fort. Jag var stiff som en pinne. När jag sedan gick mot tunnelbanan kom jag på allt jag borde ha sagt och allt jag var glad att jag inte sa.

Tunnelbanefärden var psykedelisk. Försökte fokusera på reklamskyltarna – utan framgång. I skallen for tankarna runt. Vad tänkte hon när hon knapprade fram mitt nummer i telefonen? Vad heter jag i hennes telefonbok nuförtiden? Vad tänkte hon när hon kom in på gården? Vad tänkte hon när hon gick upp i trapphuset? Vad tänkte hon när hon ringde på klockan? När ringde hon överhuvud taget på klockan senast? Vad tänkte hon när hon såg mig… Vad tänkte jag?

Engelskspråkiga Wikipedia beskriver Stolarna som en “tragic farce”. Kan det stämma bättre?

Grannkommun.

Funderar på att åka till Västerås i veckan. Och kolla på teater med Åsa och Leif. 

Det är mycket nu.

Det här sysslar jag med nu:

- Finputsar på ett kåserande reportage om den svenska rock-festivalsommaren till Folket i Bild/Kulturfronts september-nummer.

- Club King Kong. Första lördagen varje månad på Sjöhästen i Stockholm. Band ska bokas, DJs likaså. Folk ska luras dit. Och vi ska formera oss som förening.

- Pop Songs. Ny klubb på Debaser i Malmö tillsammans med Sara Berg. Premiär 18/9. Band är bokade (Bye Bye Bicycle och Stars In Coma). Folk ska luras dit. Skivor ska spelas.

- Förbereder en intervju till Folket i Bild/Kulturfront med en av Sveriges bästa och mest rutinerade serietecknare som ska genomföras på Bok- och biblioteksmässan.

- KKE 10 år. Utbildningen jag går fyller tio år i höst. Det upp-märksammas på fler sätt. Bl.a. ett öppet seminarium fredagen den 2/10 med efterföljande fest på kvällen. Under veckan anordnas också en studentkonferens med deltagare från Sverige, Norge och Finland. Jag sitter i planeringsgruppen och är kontaktperson för de internationella gästerna, ansvarig för kvällsaktiviteterna under veckan (som bl.a. består av teaterbesök och att jag och några kurskamrater spelar skivor hos Fritz’s Corner på Lilla Hotellbaren den 30/9) och delansvarig för den stora festen dit det ska bokas underhållning o dyl.

- Supporterklubben Brynäs Stockholm. Deltar i förberedelserna och planeringen av vår hemmaplans-kick off på O’Learys i Gamla stan den 3/10 (innan matchen mot Djurgården på Hovet). Programpunkter ska uppfinnas och planeras.

- Spartacus filmklubb. Jag jobbar på höstens filmprogram för den samhällskommenterande och progressiva kulturföreningen Spartacus.

Utöver detta ska jag hinna med mina studier och imorgon börjar jag jobba i mejerikylen på en stormarknad i Västerort. Och jag har tre konkreta idéer på nya klubbprojekt i höst/vinter/vår. Jag behöver det där jävla kontoret nu alltså!

Härliga tider! Stressiga tider!

Det händer överallt

Det är löning. Sommaren är slut. Allt händer denna helg.

Indiepopafton med Svenska Musikklubben på Debaser
SVMK fortsätter med grymma bokningar. Ikväll spelar Magnus från happydeadmen tillsammans med The Pains of Being Pure At Heart från USA och svenska Japan Air. Lägg till det att de har flygit in DJs från grymme-London-klubben Twee As Fuck och du har en fantastisk afton.

Ny musikscen i Sala - Frequency
Fyra liveakter premiärspelar ikväll på Salas nya musikscen på Kulturkvarteret Täljstenen. Bland banden finns Salasönerna i Japanhypade The Unconditionals samt Club King Kong-bekantingarna All The King's Men från Manchester.

Palpitation på Fritz's Corner
Jag såg dem på Malmö Popfest och blev hänförd. Imorgon öppnar de för amerikanske Jermey Jay på Debaser.

The Embassy på Debaser Medis
Imorgon är de här igen. Denna gång hos Send in the clowns

Popside 10-årsjubileum
Gamla popklassikern Popside stiger upp likt Fågeln Fenix och kör en jubileumskväll på Knast imorgon. Bakom skivspelarna bl.a. Robert Kruus och Magnus Carlsson.

Spännaden premiär på Uppsala Stadsteater
Den spännande repertoaren på Uppsala Stadsteater fortsätter med Hemligheter. Premiär lördag. Endast tre föreställningar. Med bl.a. Salasonen Emil Almén.

Lägg därtill bokmässa och premiär för Deadline på Angereds Teater i Göteborg. Och Brynäs möter Rögle på bortaplan imorgon.

För att undvika personlighetsklyvning bland alla valmöjligheter tänker jag missa allt och åka till Åland med jobbet idag och sedan träffa familjen.





Men först tenta i Strategisk marknadsföring i Sahara på Huddinge gymnasium.

Commie-Höst?

Blir det höstens höjdpunkt? Jag är jävligt peppad och tillika hoppfull. De har en blogg också.

Den underbara kvällen

Tredje inlägget idag. Tokigt. I lördags gjorde jag min premiär på Stockholms teaterscen. Jag dansade på Teater Pero. Efter drygt två månaders repetitioner var det till slut dags. Ackompanjerade av Lena Malmborg med band blev det succé. Tror jag i alla fall.

Killen till höger är grymm.

Snart kommer YouTube-klippen. Tills dess kan ni njuta av det som ägde rum i Malmö ungefär samtidigt som jag dansade. Vit Päls spelar "Odysseus" på Jeriko.

Teatern och Acke Danielsson

Igår kväll befann jag mig på Teater Tribunalen och deras scenkonstfestival "2 veckor i maj". Kvällen inleddes med en experimentföreställning som arbetats fram av skådespelare och regissörer under 12 timmar. Genom bakvägen fördes publiken med ficklampor ner i mörkret. Ett mörker som skulle visa sig vara den hemska källaren i Amstetten. Det var en fantasisk föreställning, bland det bästa jag sett i år (och jag har sett annat!). En härlig mix av politsk korrekthet, politisk inkorrekthet, obehag och terapi.

Därefter spelade delar av gamla Fria Proteatern låtar ur deras pjäser. Proggigt, mysigt och fint. Efter konserten skulle ett samtal genomföras om Fria Pro, teater och politik (tror jag). Här började konstigheterna. Fria Pro-gänget talade vackert och klyschigt om ett 60-tal då allt var i rörelse. Men när samtalsledaren, den imponerande Tribunalen-chefen Frida Röhl, ville få gamlingarna att sätta saker i ett nutida sammanhang och förhålla sig till politik och kultur 40 år senare blev det tyst i panelen. Där dog samtalet, det var inte den "tokiga tanten" i publiken som stod för nådastöten. Det var proggarna.


Acke D

På tunnelbanan hem läste jag i Axel Danielsson-urvalet Revolution och reform (Sthlm, 1971). Hittade där en gammal Brandsyn-krönika ur Arbetet från maj 1893. I dialogform berättar Danielsson om en söndagsmiddag hemma hos en partikamrat som börjat tappa hoppet. Ett utdrag ur den dialogen får representera min besvikelse på Fria Pro-samtalet:

Jag sköljde i mig göken och steg alldeles ursinnig upp.
- Jaså, ett nytt samhälle, och det skall jag göra. Ypperligt! Nej, säg inte ett nytt samhälle, det är för litet, det skulle ni också tröttna på. Nej, låt oss säga en ny värld, en ny sol, en ny måne och nya stjärnor, allting nytt. Och det skall jag göra. Och så en stor kvarn, som kan mala om era gamla fruntimmer till sköna jungfrur och er själva till ungsvenner med bruna lockar och blå ögon. Och allt detta skall jag göra. Då vill ni vara med och agitera! Tack för göken! Och spela nu i fred er priffe, medan jag går hem och försöker laga om den gamla världen! (s. 120)

Men låt inte detta skrämma er. Bege er till Tribunalen innan fesivalen är över. Ikväll väntar bl.a. Mikael Wiehe, Dror Feiler, Melika Melani och Cirkus Transmopol på er. Och bara Christer Temptanders fantastiska affischer i foajén är värt ett besök.

Christer Themptander

Alec vs. Henric

Här om dagen såg jag den klassiska filmatiseringen av Dickens Lysande utsikter från 1946 med John Mills i huvudrollen som Mr. Pip. I rollen som Pips förtrogne vän Herbert Pocket ser vi en ung Alec Guinness debutera på vita duken (för många kanske mest känd som Obi-Wan Kenobi i Stjärnornas Krig-trilogin). Utan att gå in på hur vare sig filmens eller Mills' respektive Guinness' inverkan på mig tog sig uttryck så var det en detalj som slog mig. Alec Guinness är slående lik den svenske skådespelaren Henric Holmberg.

Holmberg var under 70-talets politiska teater-era medlem i den fria gruppen Musikteatergruppen Oktober och hade en framträdande roll (på och bakom scen) i Tältprojektets uppsättning Vi äro tusenden (1977). Men hans kanske främsta rolltolkning måste nog ändå vara den som batteristen Kennet Persson i Oktobers filmatiserade pjäs Sven Klangs kvintett (1976), som han även författade tillsammans med Ninne Olsson.

Hittade inte några perfekta match-bilder på nätet, men visst är de smått identiska?!