Lördag: Solen skiner

Tipstack till DJ Familjeförsörjarn.

Nu korvgrill.

Radio

På jobbet har jag en liten disk som jag står bakom. Svarar på frågor om olika saker med elektricitet i. Bakom disken finns en liten hylla. I den finns en liten radio. På den spelar jag den reklamfria kanalen P3. I godsmottagningen och varuutlämningen spelar de bara reklamradiokanalen Rockklassiker.

Jag har inte lyssnat på P3 på flera år förutom nån enstaka gång på P3 Pop. Jag gick över till P4 i mitt tidigare liv.

Idag spelade de två jättebra låtar på P3. På raken. Först Michael Jacksons "Man in the mirror" och sen "Love will tear us apart" med Joy Division. Såna gamla fina man glömt bort att man gillar. Igår spelade de "Video killed the radio star" med The Buggles vars frontman Trevor Horn fyllde 60 just igår. Grattis!

Idag gillar jag P3.

Försvinnande bra

Michael Jackson försvann. The Lucksmiths försvinner snart. Och igår gick det upp för mig att Broder Daniel verkligen inte finns längre. Ack, vilken bra film. Rent journalistiskt kanske inte den bästa. Men Göteborg kom verkligen till sin rätt. Och fenomenet BD blev mer begripligt. Senast i helgen i Arvika så störde jag mig lite på alla små BD-kids. Tyckte de mest var posörer. Nu älskar jag de små liven. Broder Daniel kommer alltid tillhöra favoriterna. Och har alltid gjort. Även om jag brukar glömma bort dem med jämna mellanrum för att sedan återupptäcka dem en tid senare.

Jag har massor av tankar om filmen och om bandet. Men jag orkar inte skrva. En som orkade var Erik DeVahl. Läs hans på-pricken-inlägg om filmen och bandet.

Fan, att jag inte fick gråta framför scenen i augusti i Slottsskogen förra året. Men jag skulle till Afrika då.

Afrika har för övrigt också försvunnit. På riktigt.

Nu får man hoppas att nåt nytt och för ett tag mer beständigt dyker upp runt hörnet.

R.I.P.

Han var min första idol. Till en början mest för att vi hette nästan lika. Köpte två knappar i rosa och silver på marken i Sala i mitten av 80-talet. I det ståndet som stod vid gamla PK-banken varje år, där man kunde köpa tuffa grejer som flaggor, t-shirts och tygmärken.

Jag fick "Black or white"-singeln av mina föräldrar när de varit i London. På kassett! Innan den släppts i Sverige! Då var jag kungen av pop!

Stan var lite konstig ikväll efter att nyheten spridits. Alla snackade om det. En tjej grät på tunnelbanan. Kändes konstigt att läsa dagens Expressen på vägen hem. Det stod ingenting om Michael.

Som tur är finns det andra som kan ta över. Eller att många redan gjort det. Men nog känns det weird.



För övrigt var Makthaverskan helt fenomenalt bra. Imorgon åker jag till Malmö.