Mer att längta efter

Sedan mitt första riktiga besök i Malmö förra sommaren så har jag längtat tillbaka. Stundtals medvetet, stundtals omedvetet. På fredag åker jag dit. För när det står så här på Debasers hemsida så kan man ju inte sitta i Stockholm och dra:

Australiens finaste band, the Lucksmiths, besöker en sista gång Sverige innan de lägger ner för gott. Till deras ära ställer So Tough! So Cute! i samarbete med Debaser till med sommarens stora indiepopfest.

The Lucksmiths har sedan 1993 släppt 11 album där de smält ihop sockersöta melodier med smarta, observanta texter och likt en vilsen Lilla My trippat mellan såväl Go-Betweens som Belle & Sebastian. Med kärleken fastsydd på favorit-t-shirten har de sjungit om Melbournesolen, Flickan med stort F och kittlande skratt som gått raka vägen in i hjärtat. Senaste albumet First Frost kan vara deras bästa och live är de en sprudlande glädjefontän som kan få även den mest blygsamma indiepopare att lyfta blicken och skutta uppochner.

So Tough! So Cute! kommer tillsammans med Londonklubben Twee As Fuck sätta dansgolvet i brand. De som smyger ut till uteserveringen för en välbehövlig hångelpaus kommer underhållas av Malmös egna Apples & Peers, allt medan filmkonstnären Amanda Jeppsson visar två flimrande projektioner.

Lucksmiths spelar live. Likaså Strawberry Fair. Och Twee As Fuck spelar skivor. Popmumma! Det som skrämmer mig något är att det arrangeras hångelpaus. Jag har alltid hatat ställen där det utlovas hångel, jag får aldrig nåt där. Åren med Metropolis på Riddarkällaren var fruktansvärda. Men samtidigt fantastiska med andra ögon sett, och framförallt med andra öron lyssnat. Tur att man har nåt att se fram emot i helgen, annars hade jag nog blivit Mettan-nostalgisk. Och nostalgi ska man ju passa sig för!