Jag är nu bekräftat patetisk. Efter det föregående inlägget kom en värderingsman från något statligt verk och besiktigade mitt liv. Mannen konstaterade att mitt liv var värt mindre än en US-dollar om dagen. Han föreslog att jag och mitt fattiga liv, för att bättra på statistiken, skulle flytta till ett fattigt land i Afrika och gav några alternativ.
Jag sa att jag inte ens hade råd med flygbiljetten. Han förklarade då att det fanns bidrag att söka för såna med liv som mitt. Men, viskade han, anslagen till den bidragsgivande myndigheten har minskats kraftigt i och med den senaste av den borgerliga alliansregeringens budgetar - så räkna inte med nåt där.
Jag sa att jag inte ville flytta till Afrika - jag känner inte så många där. Kanske Göteborg, Malmö eller varför inte Köpenhamn? Han sa att det var kanske ett steg i rätt riktning - Stockholm är ju ändå crème de la crème. Men steget var tydligen inte tillräckligt stort.
Så nu tjuvar jag några Portugisiska-parlörer och Mankell-romaner ur bokhyllan, packar en väska och ordnar med eftersändning av posten.
Vi ses kanske när dalarna blivit till berg igen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar