Lördag: Team Molin vs. Timrå

Jag ryser. Jag skakar. Jag skälver. Hur ska jag klara detta. Det kan vara en av de största dagarna i en vanlig arbetargrabbs liv. Ibland är jag glad att jag lever. Hoppas jag inte hinner dö innan lördag.

Målvakter
30 Michael Sundlöv
30 Mattias Pettersson
Backar
5 Tommy Melkersson
7 Tommy Sjödin
20 Niklas Gällstedt
23 Per Löfström
28 Daniel Casselståhl
Forwards
6 Anders Carlsson
9 Tommy Westlund
16 Mikael Wahlberg
19 Tom Bissett
19 Anders Gozzi
20 Roger Kyrö
21 Ove Molin
22 Mikko Luovi
26 Anders Huss
27 Johan Lindström
36 Mikael Lind
38 Janne Larsson
Ledare:
Göran ”Flygis” Sjöberg, tränare
Janne Grönberg, tränare
Wille Löfqvist, målvaktstränare
Johan Sares, materialförvaltare
Pär Thures, massör

2010-04-05. Glad påsk!

Tog en lov till den lokala lågprisbutiken. Alltid fyndläge. Vi snackar sjuåfemti per kilo! Jag menar hallå!

(Innan det hade jag upplevt en hockeymatch som kändes som om den spelades för tio år sedan. 1. Brynäs spelade mot Leksand. 2. Brynäs förlorade mot Leksand. 3. Globen var långt ifrån halvfull. Som kuriosa kan tilläggas att jag, när hesa Fredrik sjöng, sparkade så hårt i sätet framför mig att min gamla knäskada gick upp. Jag lever för det där laget.)

Kom och plocka.

Igår spelade AIK och Rögle hockey mot varandra på Hovet. Några så kallade AIK-supportrar bestämde sig att det var läge för att spöa Rögles tränarstab när det stod klart att Rögle vunnit matchen. Detta får mig att reflektera kring två saker:

1. Om Rögle inte till gårdagens match bytt ut tränarparet (som båda har framgångsrika karriärer i Brynäs bakom sig) Gunnar Persson och Tommy Sjödin mot några junistränare, vad hade hänt då? Inte hade Sjödin, en av världens bästa backar genom tiderna, sprungit ut på isen med svansen mellan benen? Han hade stirrat dem i ögonen, tuggat på sitt tuggummi och sagt: “Kom och plocka”.

2. Även jag blev attackerad av publik igår. Jag besökte premiären av “klubben” Grannsamverkan på El Mundo. En mötesplats för boende och verksamma i Ersta-området. Jag spelade lite skivor. Drack några öl och drinkar. När jag spelar min sista låt kommer en sur herre fram och klagar på musiken. Jag kände att såväl min personliga säkerhet som min konstnärliga integritet var kraftigt hotad. Men hans inkonsekventa argument fick mig att le ett drygt stockholmar-leende åt honom. Han hävdade dels att musiken inte var kvartersmässig och dels att det inte var världs-musik (“vi är ju på El Mundo”). Jag hävdade att Fosca också tillhör världen. Han gick iväg för att efter en stund komma tillbaka och gnälla igen. Sen gick han. Genom fönstret gav han mig onda ögat och ruskade på huvudet. Jag sörplade på min Jack-Cola och gav honom min “Gubbe-gubbe-gubbe-kom-och-plocka”-blick.

Det har var låtarna jag spelade, som inte uppskattades:

Vinter.

Det är vinter nu. Ena stunden älskar jag det. Andra stunden vill jag ha sommar. Jag är kluven till det mesta. Jag kan inte bestämma mig. Jag tvekar. Jag ångrar mig. Allt blir bara fel, fel, fel. 2010 skulle ju vara framtiden. Men dåtiden biter sig kvar. På allt för många plan. “Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien”, sa den kloka George Orwell för länge, länge sedan. Jag har tappat kontrollen över båda historien och nuet. Vill helst bara sitta ensam och tänka på hockey och lyssna på progg. Men när jag är ensam kryper dunkla föremål på mig. Man mår inte bra av ensamhet. Det kan rent utav vara farligt:

 

Tillbaka till vintern. I måndags var det kallare ute än i frysen. Det ledde till kaos i kollektivtrafiken. Jag gillade det. Plötsligt pratade människor med varandra i köerna. Folk hjälptes åt. Bilar stannade och erbjöd plats. Ingen var särskilt arg. Bara en ytterst ilsken holländare vid Gullmarsplan:

Men annars är soliga och kyliga vinterdagar det vackraste jag vet. I konkurrens endast med en sprillans ny och träblond EU-pall. När den har tömts på sin last och rullas till travaren. Det är tillsammans med ett snö- och soldränkt Högdalen skönhet i dess mest koncentrerade form.

Den här gamla ungdomssynden känns mer än passande i sammanhanget:

Tipstack till F:et.

Två tummar upp.

Tumme 1: Rami rök. Äntligen.

Tumme 2: Brynäs visade att de är landets hårdast arbetande lag och med en tredjedel av laget skadat spöade de indian-pajasarna från Götteborg. Och Calle Järnkrok har flyttat in bland de stora.

Från Brynäs hemsida:

Järnkrok väntade och väntade och väntade tills Eero kom helt ren mitt i slottet innan passningen levererades på bladet och Eero var helt fri med Honken. Ett högt och placerat avslut utan chans för Honken efter 15.49 skapade läge för Brynäs att kontrollera matchen genom ledning 0-1. Jag var tvungen att titta om det var Janne Larsson som hade hoppat in och spelade i tröja 19, men det var en rightare som smekt fram passningen så det kunde ju inte stämma. Var det Bäckis som flygit hem och lånat sin gamla tröja...? Nä, det var ju faktiskt Järnkrok.

Det är poesi i mina öron, kära vänner. 2010 rullar vidare! Livet leker.

Äntligen!

Brynäs – Skellefteå 6-0.