Det är vinter nu. Ena stunden älskar jag det. Andra stunden vill jag ha sommar. Jag är kluven till det mesta. Jag kan inte bestämma mig. Jag tvekar. Jag ångrar mig. Allt blir bara fel, fel, fel. 2010 skulle ju vara framtiden. Men dåtiden biter sig kvar. På allt för många plan. “Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien”, sa den kloka George Orwell för länge, länge sedan. Jag har tappat kontrollen över båda historien och nuet. Vill helst bara sitta ensam och tänka på hockey och lyssna på progg. Men när jag är ensam kryper dunkla föremål på mig. Man mår inte bra av ensamhet. Det kan rent utav vara farligt:
Tillbaka till vintern. I måndags var det kallare ute än i frysen. Det ledde till kaos i kollektivtrafiken. Jag gillade det. Plötsligt pratade människor med varandra i köerna. Folk hjälptes åt. Bilar stannade och erbjöd plats. Ingen var särskilt arg. Bara en ytterst ilsken holländare vid Gullmarsplan:
Men annars är soliga och kyliga vinterdagar det vackraste jag vet. I konkurrens endast med en sprillans ny och träblond EU-pall. När den har tömts på sin last och rullas till travaren. Det är tillsammans med ett snö- och soldränkt Högdalen skönhet i dess mest koncentrerade form.
Den här gamla ungdomssynden känns mer än passande i sammanhanget:
Tipstack till F:et.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar