Nattens låt: Margareta Hallin - “Etta på Söder”

Kanske tidernas bästa svenska låt. Låg fram till i höstas etta på min last.fm-låtlista. Nu är den tvåa.

När Margareta inte sjunger denna pärla så är hon hovsångerska och sjunger de skönaste ariorna på framförallt Kungliga Operan i Stockholm. 1970 fick hon Jussi Björlingstipendiet.

Så här kan det låta när hon sjunger Verdi.

Sunkit har förstås en artikel om Margareta och hennes mysiga etta.

Jul.

Vid jul blir även satan religös.

Så här ser det ut idag.

Det är höst nu. Inne och ute. Jag vill inte gå utanför dörren idag. Vill bara ligga på en madrass i vardagsrummet och kolla på töntiga tv-program. Och lyssna på Jussi Björling. Och läsa en bok av nån av systrarna Brontë. Men jag ska gå på ett politiskt möte och sen gå på 30-årsfest. Förhoppningsvis skapar det lite solsken.

Tisdag är det idag va?

Idag kom jag på mig själv med att se mig själv utifrån. Det var en ganska komisk upplevelse. Jag satt i biblioteket på skolan. Med svart skjorta, en finrutig kavaj, svarta plastbågade glasögon och snedbena. Med benen i kors. Läsandes Foucault. Måste sett ut som en idiot. Men jag ville bara vara fin och Foucault ingår i kurslitteraturen så jag måste ju (fast jag lider inte av att läsa honom).

För att fortsätta mina prettodag satt jag för en stund sedan på ballen och drack ett minimalt glas portvin och rökte min dagliga anti-ångest-cigg. Och det gjorde jag till tonerna av opera. Folkparkskungen säger att man får svårare att somna om man röker nära inpå sängdags. Jag kan inte somna om jag inte röker. Bara därför röker jag (nästan) aldrig om det inte är dags för säng snart. Man kan ju somna.

Mellan självuppfattningen i biblioteket och rökningen på ballen hann jag med lite aktivitet också. Först ett besök hos Skägget och Svanteman. Mat och möte.

Sen stannade jag till i Hornstull på vägen hem och gästade den “hemliga” gratisspelningen med [ingenting]. De spelade under en bro mellan stora betongpelare. Lite Berlinigt sådär. Det var mycket folk för att vara “hemligt”. Det var framförallt mycket långa människor – något som alltid glädjer mig. Aron som är lite kortare än mig såg tydligen ingenting (LOL). Det var tredje gången på en månad typ jag såg dem live. Jag gillar det mer och mer för varje gång. Sakral pop med fina texter. Men nu får det nog räcka för ett tag annars lär skivan bli förstörd innan man hunnit lyssna ordentligt på den.

 

Nu måste jag raka mig och sova. Imorgon börjar jag jobba. Ska bli jävligt skönt med lite ordning i tillvaron igen. Jag har kommit fram till att jag saknar en fast punkt i just denna tillvaro. Kanske kan mejerikylen bli den fasta punkt. Fast helst vill jag ha nån att prata med. Det enda jag vill är att sitta ned och snacka. Kanske bjuda på ett glas med vin och en macka.

För övrigt var Taken By Trees nya skiva överraskande bra. Nästan lika bra som Jussi Björling. Men bara nästan. Eller egentligen inte ens nära.

Söndag.

Skriver. Skriver. Skriver. Det blir nog bra till slut. Som kreativt bränsle till min sletna kropp och själ har jag Jussi Björling och oxpytt. Och jag har en mysdress på mig. Och håret är sådär nyschamponerat, mjukt och frissigt. Sunday lovely sunday.