Lackade lite på Thorleifs’ Simon and Garfunkel-medley i Melodikrysset. Lyssnade på denna en stund istället. Familjen är väl ingen jätteidol, men det är This Is Head. God förmiddag!
Idag är det tisdag. I fredags var det fredag. Det börjar sjunka in. Club King Kong firade sin femåriga existens. Det var magiskt. Vi hade snackat om att försöka boka nåt hippt och modernt från Storbritannien som säkert skulle dra massor med folk. Men vi ändrade oss och bjöd in de två svenska band som gjort de bästa spelningarna på gamla goa Sjöhästen (här och här). De banden råkade också vara de band som vi tycker är typ bäst i hela världen. De råkar dessutom vara väldigt nära och kära mig personligen. När Suburban Kids With Biblical Names rev av "Guns N' Ammo" som andra låt hände nåt inom mig. Jag kände en känsla som jag inte hade känt på väldigt länge; ren och skär lycka. Känslan av att befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. Där inga problem fanns. Där fokuset låg på det som skedde i just denna stund. Sen blev det bara bättre. "Subban" var så där snoräckligt bra-bra, det var kanske inte lika svettigt och galet som spelningen på Sjöhästen eller på Garage i Oslo. Men det var så tajt och rätt. De nya låtarna funkade skrämmande bra och överträffade de gamla godingarna. Sen kliver Vit Päls på. För nionde gången i år såg jag dem live. För nionde gången i år stod jag framför scenen och kallade dem för världens bästa band genom tiderna. För nionde gången i år vill jag se dem snart igen. Sen tog Get Dancy! över och bjöd på ett perfekt King Kong-dansgolv. Inom mig insåg jag att både Stockholm och Oslo är mina hemstäder.
Och alla var där kändes det som. Norrmän, finnar, Fibbare, brynäsare, hammarbyare. Alla vänner och alla vänners vänner och vänners syskon. Massor av folk som spelat hos oss under åren. Kollegor och vänner från andra klubbar. Massor av stammisar. Och säkert 300 personer som jag inte hade en aning vilka de var. Och alla var där för att King Kong hade ordnat festen. Det finns fan inte en lokal i den här stan som vi inte fyller. Ge oss världens största sfäriska byggnad för en kväll och vi fyller den. Jag lovar. Det här kommer jag leva på länge.
Fem år. Jag trodde aldrig vi skulle stanna så länge. Hur toppar vi det här? Alla vill se dig falla nu Club King Kong.
Efterfestandet blev dock något av ett antiklimax. Patricia levde inte upp till sitt rykte. Men den perfekta avslutningen på den fantastiska kvällen var ändå att jag mötte Anders Eldeman inne på urinoaren klockan kvart i fem. Sen tog jag en taxi hem. Där låg fyra små norrmän och sov sött. Det här kommer jag leva på länge. Tack som Sören till alla inblandade och alla som kom. Och alla som gjort det möjligt för oss att över huvud taget fira fem år.
Anders "DJ Lilla Vargen" Hemmingson fotade kvällen:
Krysset är löst. Barnkryss idag. Nu Eldeman i P2. Lördagen börjar bra. Men det är ingen vanlig lördag. Det är en mycket speciell lördag. En väldigt konstig lördag. Jag nåddes i onsdags kväll av beskedet om att Sjöhästen var såld och skall totalrenoveras och bli nån slags orientalisk restaurang. Club King Kongs hemmaplan, våran djungel, våran Söderstadion, mitt extra vardagsrum. Såld.
Det kändes som att nån dött. Jag kunde inte ta in det. Jag blev ledsen (på riktigt). Hela vår lilla kulturförening hamnade i chock. Följande meddelande gick ut till våra vänner, fans och beundrarinnor:
Ibland händer det som man inte tror kan hända. Ibland drabbas man av tragik och oförutsedd skit. Som att Sjöhästen läggs ner. Som att apan blir av med sin djungel. När vi precis börjat varva upp för att fira 5-år hela året långt så ringer telefonen och Sjöhästen är såld. Club King Kongs hem de senaste fem åren är borta. Vad ska man säga?
Det är en jävla sorg, men, om det någonsin finns läge att säga att man ska göra sitt yttersta, om det någon gång ges en chans att leva ut så är det nu. På lördag blir sista chansen att besöka Club King Kong på Sjöhästen. Det blir indiehitparad, tokröj, helpep, ölen i luften-dans och svett, förvänta dig inget annat! Vi skall ställa till med ett jävla kalas. King Kongs boning skall dansas ut tills väggarna rasar!
[…]
Om King Kong dör med Hästen? -Nej du, vila lugnt. Aldrig.
Sjöhästen är död, länge leve King Kong!
Som tur var får vi fira av Hästen ordentligt ikväll. Och planerna för det nya, ännu fläskigare Club King Kong är redan igång. Så misströsta ej, vi kommer tillbaka. Men ikväll ska Hästen hyllas. Och det rejält. Följande händer i afton:
LIVE: UMIUMI aka Anna Berglund började skriva musik på landsbyggden utanför Eskilstuna. Som tonåring fastnade hon i indierocken men bröt sig loss och bildade tillsammans med en kamrat bandet You/Me som slog igenom med spelningar i Milano såväl som på Emmaboda som resultat. You/Me blev Umiumi och ett eget soloprojekt med bas i hemmastudion i Stockholmsförorten Bagarmossen. Umiumis alster präglas av svävande melodier på gränsen mellan pop och electronica. Enkelt men eget och texter med tanke. Kontemplativ, snygg musik helt enkelt!
http://www.myspace.com/youmeband
LIVE: KRONPRINSEN vad ska man säga om kronprinsen. En uppkomling? En nykomling? En blandning av The Embassy och Rocky Dennis på svenska? Samplingarna finns där, de sköna melodierna och de aviga detaljerna likaså. När ”Prinsen” höjer tempot blir det dansvänligt och rakt. Likt Umiumi sjungs det på Svenska och det skrivs texter med innehåll. Bra skit!
http://www.myspace.com/kronprinsensthlm
THE HONEYDRIPS SOM DJ äh, vi behöver inte presentera Micke Carlsson aka the Honeydrips för er. Han är det vi alla känner honom som – en kreatör! Ett Dj-set av The Honeydrips fångas fint av hans egen devis - it's better to be lost than to be found.
http://www.myspace.com/thehoneydrips
Bilden ovan är tagen på en spårvagn i Wien i maj. Dagen efter att Club King Kong med sällskap av The Honeydrips besökt klubben Svennedisko för att bjuda på svensk underhållning. Så här såg det ut kvällen innan, och det är väl nåt liknande vi hoppas på ikväll:
Jävlar i en liten låda vad vi ska fira av Hästen ikväll. “We’re gonna party like it’s nineteentwentynine”. Alla till Hästen!
Hårda fakta:Med Eldeman och alla de gamla tjommarna. Brita! Thory! Lasse D! Cacka! Karl Gerhard! Ulla B!
Det är en underbar fredag. Jag äter gröt, städar och går i genom Da Capo-arkivet. Bara det inte dyker upp nån Ernst Rolf-låt och pajar allting…
Blev inte så mycket bloggande från Bokmässan. Men här kommer ett klipp från en av de allra största höjdpunkterna. Lennart Palm från Lerum spelar “Känn ingen sorg för mig Göteborg” på sin partyorgel vid Melodikryss-livesändningen från Sveriges Radios monter.
Lägg märke till hur graciöst och samtidigt enkelt Anders Eldeman rör sig på scenen också när han inte talar ut i etern. Det är en man som älskar sitt jobb. I fredags ville jag bli kulturminister, igår ville jag ärva Anders Eldemans skivsamling och ta över Melodikrysset efter honom. Idag (igår) ville jag bli språkvetare.
Inlägg
Alla kommentarer
