MUSIK: Still Flyin' släppte nytt

Favoriterna i Still Flyin' släppte i dagarna nya plattan On A Bedroom Wall (OBS att med vinylen medföljer extra låtar). Vilka "medlemmar" som medverkar på detta släpp vet jag inte, men skivan är producerad av Haima Marriott (Architecture In Helsinki), mixad av Wyatt Cusick (Love Is All) och mastrad av Scott Hull (Springsteen, Bowie m.fl.) Plattan har inte släppts på Spotify ännu, men här finns några chanser till förhandslyssning: 

Arvika.

Jag ville bort ett tag. Alternativen var Svenska Bondkomikfestivalen i Munkfors eller ett hemligt strejkmöte i skogarna kring Norberg. Det blev varken eller. Det blev en tur till Arvikafestivalen. Det var rätt val. Det började med regn, det tog fart när Vit Päls återigen levererade jordnära poppoesi och det avslutades långt ut i rymden med S.P.O.C.K.s sci-fi-synth-pop. Sen hängde jag med min bästa kompis Öl Biljett och allt försvann in i den gamla vanliga festivaldimman. Ett dygn festival kändes som en vecka. Helt rätt känsla. Några kommentarer på årets festivalupplaga:

Festivalen ska vara glad att den har en varm plats i mitt hjärta. Hade det varit mitt första besök hade det garanterat också varit det sista. Aldrig har jag varit med om ett så totalt obefintligt informationsflöde. De små stackars volontärerna visste ingenting. På frågor som: “Var ligger entrén?”, “Var ligger parkeringen?”, “Var ligger husvagnscampingen?” eller “Var ligger närmsta toalett?” uteblev allt som oftast svaren. Eller så fick man veta att det fanns en person i gul väst 100 meter ditåt som kanske visste. Eller så fick man ett rakt och ärligt: “Ingen aning”. I denna bemärkelse var Arvika 2010 den sämsta festivalen jag någonsin besökt.

Musiken. Såg en rad bra spelningar. Här är årets lista: 
1. Vit Päls
2. S.P.O.C.K.
3. This Is Head
4. Love Is All
5. Mixtapes and Cellmates
6. Lur
7. The Radio Dept.
8. Page
[...]
12. Shout Out Louds
13. Den svenska björnstammen
[...]
22. Babyshambles
[...]
47. Nitzer Ebb
526. Volbeat.

Volbeat kan vara det sämsta band jag sett genom tiderna. Det var fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Att jag skulle tycka Vit Päls var bäst är väl kanske inte så överraskande. Festivalen överraskning stod dock This Is Head för. Den lilla hajp som byggdes kring skivsläppet för nån månad sen kändes lite jobbigt PR-byråig och jag  avfärdade dem utan att ha hört dem. Men så skönt att ha fel. På Popaganda spelar de i Stockholm. Festivalens mest komiska höjdpunkt var nog Nitzer Ebb, som en blandning av Beastie Boys första platta och nån EBM-grej. Jätteroligt!

Avslutningsvis kan jag konstatera att det i år spelade tre King Kong-bekantingar på festivalen: Vit Päls, Makthaverskan och Dufvan. Förra året var det två: Palpitation och Elenette. Nästa år blir det fyra!

Hade typ noll batterier i luren så det blev nästan inga foton tyvärr. Men här är några från Rockfoto.nu:

 

Love Is All hjälper mig minnas.

En gång i tiden fanns ett alldeles fantastiskt svenskt band som hette Girlfriendo. Skivan Surprise! Surprise! It’s Girlfriendo (Siesta) från 1999 är en av mina absoluta favoritskivor. Jag är kass på att beskriva hur saker låter och citerar därför istället skivbolagets beskrivning av skivan, som i sin partiskhet ändå är helt korrekt:

Surprise! Surprise! It's Girlfrendo is a snapshot of a group who have just come into their powers. Maturity: no! If the musical rough edges of the first singles were replaced by a smoothness which had come with experience, it is because the newfound musical finesse - acoustics, brass and organs to match Sweden's finest - only makes an even better foil for these emancipated Eliza Doolittles. They could do exactly what they wanted. They could get away with anything. And they were obviously amusing themselves highly in the process of showing the world.

Every song on this record is a mad idea, a challenge, a possibility, a dream, an inspiration, a surprise. A funky lesson in diction in Homework. An oversexed answer to "The Would-Be-Goods" Marvelous Boy in Delicatessen. A battle of the sexes and anthem for aficionados of the blush in First Kiss Feelings vs. Everyday Sensations.

And just how many different kisses are there? They keep popping up on this album, from the sweet revenge of Surprise, Surprise to Kisses in the Nursery, a catalogue which may be inappropriate for older listeners. Dreams crop up by the dozen as well. Air takes us on a flight of fancy without leaving the cozy comfort of the sheets, while Cat Heaven describes exactly what the title purports, with wit, imagination, and not without the essential feline snobbism.

Further cataloguing and taxonomy (if not taxidermy) of boy types takes place on Crushed, with the ultimate flogging of hip attitudes and pop prescriptionism reserved for the hilariously sad Lose Your Face -reminiscent of Momus' What Will Death Be Like? in skewering technique but not in tedium. Which is the essence of Girlfrendo philosophy: rejection of routine, abhorrence of authority, a surplus of surprises.

Efter att Girlfriendos aska spritts för vinden gick några av medlemmarna vidare och startade bandet Love Is All. Ett band som rönt betydligt större framgångar och som nyligen signat ett recorddeal med amerikanska Polyvinyl. Love Is All har jag aldrig, med några undantagslåtar, riktigt fastnat för. Men deras största förtjänst är ändå att de vid varje uppdykning påminner mig om Girlfriendo. Och det älskar jag dem för.

Nu finns en ny låt med Love Is All - “Kungen” att lasta ned här. Den gillar jag. Den spelar jag på Club King Kong på lördag.

Den 23 mars släpps nya skivan Two Thousand And Ten Injuries. Med Love Is All alltså.