Arvika.

Jag ville bort ett tag. Alternativen var Svenska Bondkomikfestivalen i Munkfors eller ett hemligt strejkmöte i skogarna kring Norberg. Det blev varken eller. Det blev en tur till Arvikafestivalen. Det var rätt val. Det började med regn, det tog fart när Vit Päls återigen levererade jordnära poppoesi och det avslutades långt ut i rymden med S.P.O.C.K.s sci-fi-synth-pop. Sen hängde jag med min bästa kompis Öl Biljett och allt försvann in i den gamla vanliga festivaldimman. Ett dygn festival kändes som en vecka. Helt rätt känsla. Några kommentarer på årets festivalupplaga:

Festivalen ska vara glad att den har en varm plats i mitt hjärta. Hade det varit mitt första besök hade det garanterat också varit det sista. Aldrig har jag varit med om ett så totalt obefintligt informationsflöde. De små stackars volontärerna visste ingenting. På frågor som: “Var ligger entrén?”, “Var ligger parkeringen?”, “Var ligger husvagnscampingen?” eller “Var ligger närmsta toalett?” uteblev allt som oftast svaren. Eller så fick man veta att det fanns en person i gul väst 100 meter ditåt som kanske visste. Eller så fick man ett rakt och ärligt: “Ingen aning”. I denna bemärkelse var Arvika 2010 den sämsta festivalen jag någonsin besökt.

Musiken. Såg en rad bra spelningar. Här är årets lista: 
1. Vit Päls
2. S.P.O.C.K.
3. This Is Head
4. Love Is All
5. Mixtapes and Cellmates
6. Lur
7. The Radio Dept.
8. Page
[...]
12. Shout Out Louds
13. Den svenska björnstammen
[...]
22. Babyshambles
[...]
47. Nitzer Ebb
526. Volbeat.

Volbeat kan vara det sämsta band jag sett genom tiderna. Det var fruktansvärt. Fruktansvärt. Fruktansvärt. Att jag skulle tycka Vit Päls var bäst är väl kanske inte så överraskande. Festivalen överraskning stod dock This Is Head för. Den lilla hajp som byggdes kring skivsläppet för nån månad sen kändes lite jobbigt PR-byråig och jag  avfärdade dem utan att ha hört dem. Men så skönt att ha fel. På Popaganda spelar de i Stockholm. Festivalens mest komiska höjdpunkt var nog Nitzer Ebb, som en blandning av Beastie Boys första platta och nån EBM-grej. Jätteroligt!

Avslutningsvis kan jag konstatera att det i år spelade tre King Kong-bekantingar på festivalen: Vit Päls, Makthaverskan och Dufvan. Förra året var det två: Palpitation och Elenette. Nästa år blir det fyra!

Hade typ noll batterier i luren så det blev nästan inga foton tyvärr. Men här är några från Rockfoto.nu: