Visar inlägg med etikett måns zelmerlöw. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett måns zelmerlöw. Visa alla inlägg

fredag 2 juli 2010

R.I.P. The Honeydrips

Här om dan kom nyheten många känt till eller anat. The Honeydrips finns inte längre. Så här skrev han på sin MySpace:

The Honeydrips is no more

Sometime, somewhere, someone will pick up a record called Here comes the future by The Honeydrips. This person will not quite know what to expect. This person will listen in headphones. Not one minute into the opener "The strangest dream", this person will be stuck. Some 34 minutes later, when "In some distant future" has closed the circle, this person's heart will be speeding. I know this because I have been this person myself.

Som avskedsgåva ger han oss “En höstvisa”:

"Höstvisa" is a song written by Tove Jansson and Erna Tauro. One of the most beautiful songs I know. In my version, I sing over a recording of Tomas Blank conducting Göteborgs Symfonietta. (I am nothing more than a karaoke singer with no respect for copyright laws.)

This is the last release by The Honeydrips. "Höstvisa" completes the discography. I've said everything I wanted to say.

Du lastar ned den från Sincerely Yours.

Jag har haft förmånen att se många konserter med The Honeydrips och har även haft äran arrangerat ett gäng. På Club King Kong i Stockholm, på Svennedisko i Wien och jag hade också ett finger med i spelet på hans sista spelning. Lördagen den 19 juni gjorde han en hemlig spelning på Bröllopsfestivalen på Harö Storö i Stockholms skärgård. Det var en fantastisk spelning på en fantastisk festival. Min kamera fångade öppningsnumret:

Sen spelade han brudvalsen också. I form av den enligt programmet bästa sången om kärlek sedan Fred Åkerströms “Jag ger dig min morgon” - “Åh Karolin”:

SAM_0251

Tack för allt The Honeydrips. Ses around Micke!

fredag 11 september 2009

Spooky Friday.

Det blev inget Top Sound. Och därmed inte heller nån seriebok-releasefest. Det blev falukorvsburgare och Dobidoo på kanal ett. Jag brukade gilla Dobidoo, men ikväll var det bara lamt och sliskigt. En av de tävlande – MZW – brukade jag också gilla. Väldigt mycket. Men ikväll var han bara lam och äppelkäck (något som också nätets extramaterial bekräftade). Kanske finns det viss fog i den kritik som flera av mina vänner framfört mot denna renässansman.

Men en sak fick mig att reagera. Det var i momentet med textremsorna då Lasse Kronér drog upp textraden “wienerbröna, mazarinerna och sockerkakorna försvann” och jag  ropade “Dagny” (något som också MZWs lagkamrat, den ständigt lika enerverande Anne-Lie Rydé, gjorde). Och så sjöng de allihop om allt fikande och spill precis som upphovsmannen Owe Thörnqvist så ofta gjort och gör. Det intressanta i denna lilla historia ligger i att detta blogginlägg som händelsen föranleder är det tredje som jag sedan den 24 juni skrivit som behandlat både MZW och Owe Thörnqvist (de föregående läser du här och här).

Det kan inte vara en slump att deras vägar och mina korsas på dessa vis om och om igen. Men jag har ingen aning om hur jag ska tolka det… 

Imorgon ska jag  jobba. Sen ska jag fira Jenny. Sen ska jag se Liechtenstein hos Fritz’s CornerDebaser.

onsdag 26 augusti 2009

Onsdags-sammanfattning.

Idag har jag lyssnat på: Häxor och Porr, Hajen, Erik DeVahl, Bright Eyes, Zip’N’Rar, Leaving Mornington Crescent, Vampire Weekend, White Town, The Wave Pictures, Cats on Fire, The Doors, The Little Hands of Asphalt, John Coltrane, Sad Day for Puppets, Örnsberg, Chairlift, The Megaphonic Thrift.

Sen har jag läst Foucault, Barthes, Lévi-Strauss och Bjurman och blivit något klokare.

Fick ett sms från en god vän som mött MZW på stan igår. För ett tag sedan såg hon Owe Thörnqvist på tunnelbanan. De tillhör ju mina 10-i-topp-idoler båda två. Och de var båda med i årets premiäravsnitt av Allsång på Skansen (som jag skrev om här). Kan allt detta vara en slump? Knappast. Måste läsa mer Foucault för att förstå (det rimmar!).

Föreläsning 08.00 imorgon. Måste i sängen tidigt. Men väntar på grannen som flyttar till Danmark på söndag. Han ska bjuda på avskedscigg.

Onsdagen har fortsatt i förvirringens tecken. Och så lär det göra ett tag till. Det är en sak jag inte kan sätta fingret på, en sak jag inte kan slå huvudet på spiken på, en sak som gör att kaffet tar så mycket bättre, en sak jag går och grubblar på helt enkelt.