Det blev inget Top Sound. Och därmed inte heller nån seriebok-releasefest. Det blev falukorvsburgare och Dobidoo på kanal ett. Jag brukade gilla Dobidoo, men ikväll var det bara lamt och sliskigt. En av de tävlande – MZW – brukade jag också gilla. Väldigt mycket. Men ikväll var han bara lam och äppelkäck (något som också nätets extramaterial bekräftade). Kanske finns det viss fog i den kritik som flera av mina vänner framfört mot denna renässansman.
Men en sak fick mig att reagera. Det var i momentet med textremsorna då Lasse Kronér drog upp textraden “wienerbröna, mazarinerna och sockerkakorna försvann” och jag ropade “Dagny” (något som också MZWs lagkamrat, den ständigt lika enerverande Anne-Lie Rydé, gjorde). Och så sjöng de allihop om allt fikande och spill precis som upphovsmannen Owe Thörnqvist så ofta gjort och gör. Det intressanta i denna lilla historia ligger i att detta blogginlägg som händelsen föranleder är det tredje som jag sedan den 24 juni skrivit som behandlat både MZW och Owe Thörnqvist (de föregående läser du här och här).
Det kan inte vara en slump att deras vägar och mina korsas på dessa vis om och om igen. Men jag har ingen aning om hur jag ska tolka det…
Imorgon ska jag jobba. Sen ska jag fira Jenny. Sen ska jag se Liechtenstein hos Fritz’s Corner på Debaser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar