Att känna sig borta hemma.

Julen står för dörren och med den är det dags att vända hemåt. Rötterna kallar. I eftermiddag tar jag tåget hem till mitt Sala. Det blir bäddsoffa hos morsan, släktträff och glada återseenden med gamla vänner. 

Kanske är detta med de gamla vännerna det bästa med julen. Från land och rike runt återvänder vi till det som format oss. Väl hemma möter vi upp dem som valt att stanna kvar. För det mesta så är det som sagt bara glada återseenden. Frågan är bara var vi ska ses i år? Rent historiskt har det varit juldagsfirandet på Sala Stadshotell som varit den centrala samlingspunkten. Men för ett ganska stort antal år sedan kom en konkurrent, Popkults julvaka (Skrev om tidigare vakor bl.a. här och här). Dagen innan julafton kunde man samlas utan det hysteriska som symboliserade juldagsfirandet; hysteriska biljettpriser, köer, dansgolv. 

Vad händer då i år? På sociala medier har det oroligt viskats om att det inte blir nån julvaka i vanlig mening. Men många har som kompensation sett det nya etablissemanget i gamla tingshuset som ett välkommet alternativ. I höstas öppnade där puben The Drunken Barrister och många är vi som sett fram emot ett lugnare, mognare alternativ till det i mina ögon sett ganska stökiga Stadshotellet. Så planerna om samlingsplats kändes ganska självklara inför julhelgen.

Men vad händer? Jag går in på The Drunken Barristers hemsida och möts av nån slags (Mad Men-inspirerad?) 50-talsestetik. Tyvärr verkar det inte bara vara illustrationerna som krögarna valt att hämta från svunna tider. På en stort uppslagen banner så möts man nämligen av informationen om att en "Herrarnas kväll" står på programmet den 23/12:

Känslan är ju så där. Vadå "Herrarnas kväll"? Jag klickar:

Känslan blir inte bättre. Vad är det för stenålders-afton de planerar? Men då jag vill försöka undvika att tänka dåliga tankar om nåt som har att göra med Sala så tänker jag att det är nog inte så farligt. Jag vänder blad och upprörs över annat i stället. Då dyker ett chat-meddelande från Simpen upp, som Sala-bo har han vad det verkar följt samma mönster som jag. Men där jag, lätt upprörd, vände blad väljer Simpen i stället att skrida till handling. På The Drunken Barristers Facebook-sida (där det i ett inlägg från krögaren tipsas om "Herrkväll") skriver han: "Får man fråga vad detta 'Herrkväll' egentligen innebär och vad som är syftet med det? Är kvinnor inte välkomna? Kommer något speciellt 'manligt' ske under kvällen? Tacksam för svar."

Och Simpen får svar:

Ridå. Man orkar inte ens bli förbannad. Behöver jag säga att jag väljer ett annat alternativ i julhelgen?

Alternativet lär dock knappast bli gamla hederliga Sala Statt:

Det är nog tyvärr inte som jag alltid hävdat att Sala format mig. Snarare är det kanske avsaknaden av Sala som format mig. Men jag älskar Sala ändå.

Imorgon: Plattvändande på Sala Statt. Bakisjul.

Det lackar mot jul. Jag är så långt från peppad man kan komma. Hade nog helst jobbat och låtit allt bara blåsa förbi. Imorgon åker jag hur som helst norrut. Hemåt. Med tåg. Det verkar i alla fall ett lovande färdsätt om man vill döda julstämning. Men kanske ska jag inte döma ut julen 2010 innan den riktigt börjat. Det gör jag på söndag kväll istället.

Försöker tänka på det positiva istället. Sala! Med den årliga julvakan imorgon. På Sala Stadshotell. Med livemusik och DJs. Med Navet! Med Dom kallar oss Depeche Mods! Med undertecknad i båset tillsammans med bland andra Simon Davidsson från Uppsala-klubben Själen! Vakan pågår mellan 20.00 0ch 02.00 och inträdet är löjliga 20 kr (inkl. garderob).

Så här såg det ut när Sala-trion Navet framförde 2011 års kanske bästa skivspår “For The Show” på Debaser Medis för några veckor sedan (så här såg det ut när samma låt framfördes på Club King Kong i somras).

På Facebook så omnämns Navet-spelningen som deras debut på hemmaplan. Men vad? De spelade ju på Julvakan 2008? Om än i en mindre konstellation och med ett ganska radikalt annorlunda sound. Ett något annorlunda sound med Navet-Julia kan man också ta del av i följande Tjub-klipp från årets underjordiska Lucia-firande i Sala Silvergruva.

Ses på Hotan!

Dagens jullåt: Avtalet - “Låt det brinna”

De spelade den som avslutande nummer på Club King Kong förra veckan. Nu dök den upp i relativt nystratade och mega-ambitiösa bloggen Desmond In A Tutu.  Den ene av de två bloggarna, Peppe, kommenterar låten på följande sätt:

Om Niklas Strömstedts och Janne Barks gamla supergrupp Triad bestämde sig för att göra en jullåt tillsammans med skottarna i Glasvegas skulle det låta så här.

PS. Den andre av de två unga bloggarna råkar vara han som sjunger. DS.

PS2. Det var också han som spräckte två av mina revben på Skeppet för nån månad sen. Och ända så tipsar jag. Det är stort. DS2.

Dagens jullåt: The Holy Roman Army - “Silent Night”

Tipstack till Doktor Jens.

Dagens jullåt: Parker Lewis & Matilda Berggren - “All Alone On Christmas”

Favortiklappen kom i ett mail idag. Länken till Parker Lewis nya jullåt. “Årets jullåt från Parker Lewis (den fjärde på fem år! fem år till så blir det julalbum)” stod det tillsammans med en julhälsning. Låten som är “skriven av Steve Van Zandt och från början framförd av Darlene Love tillsammans med The E Street Band och The Miami Horns” och framförs tillsammans med Matilda från Mixtapes and Cellmates lastar man ner här: http://parkerlewis.se/2010/12/13/all-alone-on-christmas/

Gamla jullåtar från Parker Lewis meddelar PSL att man hittar här. Därifrån snor jag tomtecollaget också. God adventstid. Snart är det jul.

PS. Det ryktas att Parker Lewis har stora grejer på gång på skivfronten. Kan en ju tänka. DS.

Tjugondaknut.

Idag åkte alla tre julpynt undan för denna gången. Kransen på dörren åkte dock för evigt. Kommer sakna den och den något fräna barrdoft som den spridit i en annars ganska illaluktande sval. Men julen saknar jag inte. Den var bedrövlig. På alla sätt. Men i och med mitt nyårslöfte, som är att bara blicka framåt och inte låta gamla, tunga ryggsäckar tynga min vandring mot den topp där jag hör hemma, så planerar jag redan för en fantastisk jul i år.

“Feliz Navidad” är allt jag har att säga. Samtidigt som jag skriker “All inclusive!”

Dagens skiva är för övrigt Harvey Williams’ California från 1999.

Jag leker med mina julklappar. Del 1.

Leopold Micro Egg. Första försöket.

Betyg: 2 av 5.

The End of December.

Julen är slut. Snart likaså 00-talet. Det är i slutet av december. Och jag kan inte ens avsluta den här lördagskvällen.

Det nya julevangeliet.

"Om människan", ledare från Arbetarbladet av Björn Ranelid. Publicerad julafton 2009.

Jul igen.

Det har varit julafton. Det gick väl så där. Känns som jag hade mitt roliga i Oslo förra veckan. Där var jag i god julstämning med klappar och glögg. Och levande julmusik. Klippet är inte det bästa därifrån men det var en fantastisk stund när My Little Pony med Nina i spetsen framförde “All I Want For Christmas Is You”.

Jul.

Vid jul blir även satan religös.

Dan.

Mer julmusik. Lite gladare denna gång. Försöker somna med lite julglädje.

Dan före dan.

Tänker på julen. Och hur mycket jag vill att den snart ska vara över. Malcolm Middelton säger det rätt bra.

Snart är det jul.

MJ Hibbet firar det med att pubba inte mindre än två videos till julsången “I Got You What You Want For Christmas”. Låten finns också med som bonusspår på nedlastningsversionen av Helen Llewelyn Product 19’s jul-EP.