torsdag 31 december 2009

Den svenske dj:n.

Snyggare DJ-bås får man söka med lykta och klyka efter.

DSC01818

Mitt vinterland.

Hemma i Sala. Alltid a pleasure.

DSC01817

Inatt.

Inatt drömmer jag om att jag är Majakovskij.

Husen garvar.
Gatorna sträcker ut sig.
Över mig pytsar kölden vatten i såar.
Fingrar och rök borrar sig genom mig
där jag skrider fram genom åren.

Nå då så, grip mig med din iskalla hand!
Raka av mina fjädrar med vindens rakkniv.
Jag kan lika gärna försvinna,
en främling från ett fjärran land,
in i decembrarnas raseri.

Ikväll.

Jag åkte till Landet. Där bjöd Cosy Den på musik.

DSC01811 de Montevert

DSC01813 The Andersen Tapes

DSC01814 Tada Tátà

onsdag 30 december 2009

Ikväll.

11164_213150926740_555666740_3652288_3162264_n

Dagens “video”: The Magnetic Fields - “When You Were My Baby”

The Magnetic Fields och Buster Keaton i samma paket. Genialiskt. (Tack Jesper för tipset).

Vinter.

Student igen. Bakfull. Eländig.

Snuset är slut. Jag röker istället. På badrummet. Det är för kallt ute och jag har bara bakiskläder på mig. Är heller inte säker på vad som skulle kunna ske om jag öppnade dörren till ballen. Det är helt stört mycket snö på den. *Springer och kollar* Jo, det var stört mycket snö på den. Fick mig att tänka på den fina vintersången från filmen om snögubben. Önskar jag hade en snögubbe att prata med.

Han sjunger fint gossen. Mer skönsång av en annan gosse finns här.

Gamla godingar.


Nu är jag ledig en vecka. Det behövde firas.

tisdag 29 december 2009

Dagens arbetarklassromantik.

Idag jobbar jag igen. Sista dagen i denna vända. Det blev sju dagar på de senaste åtta. Antar att det är därför som inläggen i denna blogg handlat mer om politik och socialism än vanligt. Kopplingen mellan att arbeta och nödvändigheten av ett socialistiskt organiserat samhälle är inte särskilt svår att se. Det är när man i kläder ägda av ett företag kliver in och säljer sin arbetskraft till samma företag som människovärdet raderas och man blir ett kugghjul. Som student kan man också uppleva en hel mängd orättvisor, fattigdomen till exempel. Men den klassorättvisa som existerar i stort sett i hela världen blir som tydligast när man, som i mitt fall, står på ett betonggolv med stålhättor och handskar. Eller när man går till tunnelbanan istället för parkeringen efter jobbet och har värk i fingrar och axlar.

Samtidigt älskar jag att arbeta. Man blir en del av ett kollektiv som tillsammans visar att ensam är svag och att möjligheterna för att skapa ett samhälle byggt på kollektiva och solidariska principer och lösningar finns mitt ibland oss hela tiden. Och på min nuvarande arbetsplats trivs jag fint med både kollegor och överordnade. Detta är inget personligt. Det handlar om klass. Om en klass som tillåts stå under andra klasser. En klass som inte har makt över sin vardag. En klass som aldrig får tillträde till tidningarnas debattsidor. En klass vars uppkomst och existens berättigas enbart genom att sälja det enda den har, sitt arbete. Så att någon annan kan göra profit även på denna transaktion.

Jag jobbade alla dagar som inleddes med “jul-“. Det har jag aldrig gjort förut. Mer än någonsin blev det under dessa dagar tydligt för mig vilket ansvar som vilar på den arbetande klassen. När advokater, direktörer och andra tjusigt titulerade människor tar långledigt över helgerna så måste ändå tunnelbanor, tåg, bussar, taxis köras, vägar skottas, sjuka vårdas, bränder släckas och så vidare. Utan arbetarklassen stannar samhället. Det är dags att alla inser det, framförallt vi själva. Makten ligger hos oss.

Kallskänkan och poeten Jenny Wrangborg förklarar det jag känner i en dikt vid ett protestmöte mot de nya reglerna i sjukförsäkringen på Medborgarplatsen den nionde december:

En dag ska det bli förbjudet att tjäna pengar på andras arbete. Hoppas jag lever då.

Klass mot klass!

måndag 28 december 2009

Dagens video: Nåt om Lenin tror jag

Vem har sagt att socialismen är tråkig? Det ser ju hur fräckt ut som helst. Och det svänger!

Dagens kanske enda höjdpunkt.

Trött, trött, trött. Steg upp 05.00 och for till arbetet. Kom nyss hem. Ytterligare en dag försvunnen. Ytterligare ett svart hål i tillvaron. Som tur är släppte Cosy Recordings (som skaffat ny hemsida) i samarbete med finska etiketten Johanna Kustannus en gratis digital singel med Cats on Fire i eftermiddags. Den heter The Hague och innehåller två spår. Och den är riktigt bra, men det var väl inte så förvånande.

Här lastar du hem den!

 

Med lite tur blir kvällens teaterbesök också en höjdpunkt. Ser om några timmar ett genomdrag av Hamlet Stadsteaterns  stora scen. Men det kan ju lika gärna bli bedrövligt också. Fast när Sven Wollter är med så brukar ju det mesta bli bra.

söndag 27 december 2009

Glädje.

Gick just och la mig. Imorgon kommer ännu en arbetsdag. På väg till sovrummet slog jag min högra fots mellersta tår i dörrkarmen. Alla mina prydmoraliska spärrar släppte av smärtan och jag skrek ett könsord och vek mig sedan över sängen likt en färdiganvänd fickkniv. Men hastigt reste jag mig och drog tre lager av olika överkroppskläder över huvudet i en och samma rörelse. Satte armarna så i kors och lyfte. Huvudet fastnade lite i ett av lagren och det blev mörkt. Och foten värkte. Inuti tröjorna kände jag min egen doft och tiden stannade för en kort stund upp. Och plötsligt var jag lycklig.

Ville bara säga det. God natt.

The End of December.

Julen är slut. Snart likaså 00-talet. Det är i slutet av december. Och jag kan inte ens avsluta den här lördagskvällen.

fredag 25 december 2009

Det nya julevangeliet.

"Om människan", ledare från Arbetarbladet av Björn Ranelid. Publicerad julafton 2009.


Jul igen.

Det har varit julafton. Det gick väl så där. Känns som jag hade mitt roliga i Oslo förra veckan. Där var jag i god julstämning med klappar och glögg. Och levande julmusik. Klippet är inte det bästa därifrån men det var en fantastisk stund när My Little Pony med Nina i spetsen framförde “All I Want For Christmas Is You”.

Jullåtarna.

Ett urval:

Parker Lewis - “Christmas Card From a Hooker in Minneapolis” (Tom Waits cover)

My Little Pony - “The Closest I Can Get”

Stars In Coma - “Red Glittery Colors”

Sven Wollter feat. Lotta Engberg - “En julsaga”

Gregory Webster - “Winter”

Busungarna - “Tomten, jag vill ha en riktig jul”

Mörbyligan - “Kalles jul”

Kari Bremnes & Rikard Wolff - “Desemberbarn”

José Feliciano - “Feliz Navidad”

The Magnetic Fields – “Everything Is One Big Christmas Tree” 

Amy Diamond - “Hej mitt vinterland”

Sven-Ingvars - “Ett litet rött paket”

Yngve Stoor - “Sjömansjul på Hawaii”

Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet - “Sång till Karl-Bertil Jonsson”

The Little Hands of Asphalt - “Season Cyclics”

Och de här, den här, den här och den här.

IMG_4007      Obs! Bilden är ett montage (av Fantomen).

torsdag 24 december 2009

Jul.

Vid jul blir även satan religös.



God Jul.


På väg mot jobb. Köpte en krans på utförsäljning igår. Well, isn't it pathetic - don't you think? Men den har socialismens röda stjärnor i alla fall. Alltid nåt.

Dan.

Mer julmusik. Lite gladare denna gång. Försöker somna med lite julglädje.

onsdag 23 december 2009

Dan före dan.

Tänker på julen. Och hur mycket jag vill att den snart ska vara över. Malcolm Middelton säger det rätt bra.

Socialismen.

Efter att ha fått upp humöret lite med Jerkas rock’n’roll och tugg om socialism blev jag ännu lite gladare när jag läste Proletärens rapport från det stora folkmötet i Köpenhamn förra veckan där bland andra Evo Morales och Hugo Chávez deltog och stämplade kapitalismen som livets värsta fiende. Och förklarade att alternativet är socialism. Ofta blir socialismen något som diskuteras tekniskt och instrumentellt. Därför behövs lite romantik emellanåt. Som Jerry i föregående inlägg. Eller som Chávez förklarade:

Den socialism som de trodde var död har återuppstått. Sydamerikas och Karibiens revolution kommer att spridas mot Europa, mot Danmark. Det är livets revolution! Kärlekens revolution! Det tjugoförsta århundradets revolution! Och det är en absolut nödvändig revolution, som mänsklighetens framtid hänger på.

Eller som Lars Forsell förklarade det i sin “Avanti Popolo” - en översättning av italienska “Bandiera Rossa”.

Kom med förtrampade, gå med förtyckta,
vi går mot frihet, vi går mot lycka.
Slå ner dom mäktiga, slå ner dom rika
för alla lika är världen till.

Röda är fanorna och rött vårt blod
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen ger dig mod min vän,
socialismen går mot friheten.

Kom med förtrampade, gå med förtryckta,
socialismen den för till lycka.
Kom med förtrampade och slåss för livet,
vår kamp för frihet är också din.

Kasta din boja av, och kom min vän.
Socialismen bär till friheten
krossa förtyckarna som världen styr,
röd mot svarta molnen dagen gryr.

Kom med förtrampade, gå med förtryckta,
vi går mot frihet, vi går mot lycka.
Hör hur det dånar i rättens krater,
gå med kamrater mot rättens stat.

Röda är fanorna och rött vårt blod,
vi vill en värld som är för alla god.
Socialismen är god min vän,
socialismen går mot friheten.

På Spotify finns den klassiska inspelningen med Cornelis Vreeswijk från skivan Visor, svarta och röda anno 1972.

Dagens hjälte: Jerry Williams

Hela programmet finns på SVT Play.

Jerry tillhör mina stora hjältar. Fick jag bjuda in till Go Kväll-middag skulle han vara en given gäst. De andra skulle nog vara Lenin, Karl Gerhard och Igor Armas.

Jag har skrivit det förr och postat videon förr. Men det känns rätt att göra det igen – Jerkas version av Lennons “Working Class Hero” är den absolut bästa. Bättre än originalet. I ett tidigare liv så såg jag musikalen Jerka på Göta Lejon. Det är fortfarande den största scenkonstupplevelsen jag varit med om. Och när nämnda låt framfördes rann tårarna.

Med vintern rullade det stora vemodet in för att tala med Ted Ströms “Vintersaga” som också gjorts allra bäst av Jerry Williams. Sanning. Det är sjukt mycket snö i Högdalen just nu. Och jag är livrädd för julafton.

Nu måste jag få upp humöret lite för att orka ge mig ut i den totalt meningslösa och idiotiska  julstressen och köpa lite klappar till folk jag i och för sig tycker väldigt mycket om. Och vad är väl bättre för humöret än ett gäng gamla klassiska tjub-klipp med Jerka från hans långa och fantastiska karriär. Några av klippen hämtar jag från det andra blogginlägget någonsin som gjordes i denna blogg. Det skedde den 30 september 2007 i en tid av lycka. Some things never change. Tack, Jerry!

För den som vill ha mer rekommenderar jag samlingen Greatest Hits från 1999.

Simulerar ett skäl för att slippa alla krav.

DSC01798

Jag undrar hur många rutor “ett” det finns egentligen? Jag börjar tröttna på dem i alla fall.

Musikaliska referenser:bob hund – “Tillbaks på ruta ett” + Patrik Isaksson - “Ruta 1”.

tisdag 22 december 2009

Working Class Hero


Someone say vispgrädde - I say: get in the ring motherfucker!

Skägg.

Ibland får jag ångest för att jag har så klen skäggväxt. Tänker att jag aldrig kommer kunna bli en riktig författare så länge jag ser ut som jag gör efter att apparaten fått ligga i fyra dagar. Men ibland blir jag glad för att jag har en klen skäggväxt. Till exempel när jag ser den här bilden som Texas la upp på fejan (ursprungligen verkar den ha kommit härifrån).

Det ska vara en moderat för en sån sak…

måndag 21 december 2009

Sweden.


Tillbaka. På en folktom perrong med en jättelik Janne 'Loffe' Carlsson-affisch som mitt enda sällskap. Men Sverige och Stockholm med all deras ångest och stress har inte lyckats sätta klorna i mig ännu. Och den här gången tror jag att molnen under kängorna faktiskt följde med från Oslo. Tur att jag inte behövde ta av dem i säkerhetskontrollen på Gardermoen. Då hade de kanske fastnat i röntgenstrålarna, molnen alltså. Inte kängorna. Hur som. Tack Oslo. Återigen räddade du mig. Återigen, tack.

torsdag 17 december 2009

Norge 1: Moss

Jag tog flyget till Gardermoen. Sen den svindyra flygbussen till Oslo Sentralstasjon. Därifrån tåg till Sonsveien. Där väntade biltransport ut till en hytte i skogen. Så vackert det var. Till och med en massafabrik på andra sidan vattnet.

DSC01746

DSC01748

DSC01745

Nu är jag i Moss. Det är smällkallt. Just nu soundcheck inför My Little Pony’s julkonsert. Det verkar bli ett juligt tema och plötsligt infann sig en gnutta julstämning i mig. Så skönt att slippa Stockholm några dagar.

DSC01752

Norway.

Om knappt åtta timmar lyfter ett plan genom snöstormen mot Gardermoen. Ombord finns undertecknad. När jag för nån månad sen flög till Barcelona tyckte jag att jag var enormt välförtjänt av en kort semester. Nu handlar det nästan om liv eller död. Jag måste bort från det eländiga helveteshål som givits namnet Stockholm. Här finns bara stress och ångest. I kubik. Man kan säga att jag flyr. Det är inget jag skäms för.

I Norge kommer det hända mycket trevligt, det är jag övertygad om. Följande förutsättningar finns för en fantastisk helg:

Torsdag: Jag tar ett tåg till Moss för att där beskåda en konsert med My Little Pony (klicka på länken och lyssna på deras färska julsång “The Closest I Can Get”). Jag har faktiskt varit i Moss en gång förut. Då låg jag i min mammas mage och vi besökte bland annat ett hemsökt hus.

mlp My Little Pony.

Fredag: Ytterligare en My Little Pony-konsert. Denna gång på Parkteatret i Oslo och denna gång tillsammans med bl.a. The Little Hands of Ashpalt (också här finns en färsk julsång; “Season Cyclics”). Efter konserterna spelar jag skivor. Så här skriver Parkteatret på sin hemsida (jag rodnar):

En nydelig fin førjulskonsert med både My Little Pony, The Little Hands of Asphalt og Koret! Helt klart en fabelaktig trivelig kveld. My Little Pony og The Little Hands of Asphalt har begge bidratt på nylig utgitte "Oslo 2"; en samling ny og uavhengig pop gitt ut på Spoon Train Audio. Etter konsertene blir det ellevill dansing på lillescena med verdens beste DJ, nemlig Micke "Smygarn" Andersson fra Club King Kong i Stockholm! Halleluja

Lördag: Mera konserter. Denna gång på Revolver där IndieOslos Julefestival går av stapeln. Live spelar bl.a. Hiawata! och Cold Mailman. Och undertecknad träffas åter i DJ-båset.

DSC00986  Hiawata! live i Oslo i augusti. 

Det lär ju bli kjempegreit. Det enda jag oroar mig för är att komma hem igen. Då väntar julen från helvetet.

Klem!

onsdag 16 december 2009

Dra åt helvete x2.

1. Dra åt helvete vad bra teater de spelar på Tribunalen. Har aldrig gått därifrån missnöjd eller skeptisk. Det är alltid fantastiskt. Det har, av flera olika skäl, inte blivit lika mycket teater i höst som det brukar vara. Men efter att ha sett Den tappre soldaten Svejk i terrorkrigens tidevarv ikväll känns det inte som jag missat nåt. Roligt! Bitskt! Politiskt! Vackert! Lysande! 

Det ska tydligen vara helt utsålt resten av spelperioden, men gå dit och köa. Det är värt det! Jag lovar.

En bild från den fantastiska scenen där Svejk placerats som hembiträde hos svenska ÖB. En underbar scen som driver både med den fisljummet äckliga liberalismen och det norénska familjedramat. Helt lysande!  Foto: Mats Bäcker.

2. Dra åt helvete vad arg man blir. Följande publicerades igår på Tribunalens hemsida och delades också ut i tryckt form till publiken vid kvällens föreställning:

Den 15 december har Stockholms kulturförvaltning beslutat att skära ned anslagen för ett flertal teatrar i Stockholm, bl a Tribunalen, Galeasen, moment, Teater Brunnsgatan Fyra, Turteatern, Giljotin, Fria teatern och Orionteatern. Detta trots vilda protester och helt utan förvarning.

Vi tycker att detta beslut är felaktigt och är oroliga för framtiden. Detta är inte bara en ekonomisk nedmontering utan även en signal om kulturborgarrådets kulturpolitik.

Vi är djupt oroade för de fria gruppernas framtid. Tribunalen, liksom de andra teatrarna som fått minskade anslag, går redan på knäna ekonomiskt.

Om du som publik håller med om detta och vill visa din solidaritet uppmanar vi dig att maila till Madeleine Sjöstedt och på alla möjliga sätt lyfta denna fråga. Publikens röst är viktig!

madeleine.sjostedt@stadshuset.stockholm.se

Jag mailar strax. Gör det du med! Borgarpack!

DN:s Ingegärd Waaranperä skriver bra om det hela i dagens kulturdel. Läs här.

Den perfekta julklappen.

Proletärkultur har gjort en kulturgärning i och med att de gav ut Sven Wollters Sånger från tjugonde seklet. En härlig dokumentation av politiska visor och dikter som Sven framfört på möten och manifestationer. Skivan är den perfekta julklappen till alla tänkande människor. Du köper den till exempel här.

I klippet nedan, en intervju gjord på Röda Stjärnan i Göteborg, berättar Sven om skivan och det bjuds på några smakprov.

Här finns också en rapport från den fantastiska galan i lördags på Teater Tribunalen som Kommunistiska Partiet ordnade för att bland annat fira Svens skiva.

För den fattige finns även skivan på Spotify.

Sala-tisdag.

Det var som sagt visst tisdag och inte onsdag idag. Och aftonen gick i Sala-bygdens tecken. På Debaser spelade Salabandet Navet (bilden) överraskande bra pop med hårda beats och skön sång.

Under kvällen gjordes det också klart att Salabandet Judge Circuit And The Champions Of The World gör comeback på Club King Kong. Den 9/1 är datumet ni ska skriva upp i era kalendrar.

Sen orkade Salagamlingarna (jag inräknad) inte med den hurtiga studieförbundskänslan på Club Tube längre och gick till ett ställe för vuxna och drack mörk irländsk öl som vuxna gör.

Jag är sur för att jag missar julen i Sala. Ingen Popkult-julvaka. Ingen julafton med morsan. Inget Stadshotell på juldagen. Men när fliset landar på kontot den 15/1 kommer jag vara kung i Högdalen.

tisdag 15 december 2009

Dagens dokumentär.

Billy Rimgard har gjort en fin minidokumentär om fina Parker Lewis under deras besök i Uppsala i lördags. Flera goda vänner svischar förbi, bland annat en rökande Folkparkskung.

Den våldtagna tuban är roligast.

Men jag ställer mig lite frågande till om det verkligen är småborgerligt med förstahandskontrakt på en förortslägenhet med möbler i. Då är jag också körd…

Skivan Rak som en pil som dokumentären är döpt efter finns att lasta ned helt gratis här.

Tisdag.

Det är tisdag idag. Insåg det när jag gick i snökaoset till bussen. Det gjorde saker och ting lite enklare.

Onsdags-frisyren.

DSC01742

Som en hyllning till det snart försvunna 00-talet vaknade jag med en klassisk Fredrik Ljungberg-frilla. Eller så är det Sala-generna som satt sig i håret. Mer Stadshotell än så här blir inte en frisyr. Kanske kan detta bli en bra dag.

Onsdag.

Yes! Nu kommer vintern. Hur var det? Det skulle bli 35 minus va? Underbart.

DSC01739

Dagens video: Kommun - “Death Of A CEO”

PSL fortsätter att leverera fina, intima klipp med framförallt svenska artister. Kommun (vars medlemmar känns igen från banden Vapnet och Sibiria) har gjort en fin debutskiva (som finns att lyssna på här) och har dessutom hunnit med att spela på min och Sara Bergs klubb Pop SongsDebaser i Malmö. Tyvärr jobbade jag i Stockholm då…

Låten ovan är tjusig och kanske den mest politiska poplåten i år. Härligt! Fina rader:

Take as much as you can
No one will blame you
It’s not theft if you’re already rich

måndag 14 december 2009

Dagens video: Hunx And His Punx - “Gimmie Gimmie Back Your Love”

Sealttle-tidningen The Stranger förklarar att dagens nya musikaliska bekantskap Hunx And His Punkx:

is if someone put equal parts Ramones, John Waters, and the Ronettes in a blender with some ice and made hot-pink daiquiris to serve at one of those big gay pool parties where everyone looks like Freddie Mercury in a bathing suit.

Jag kan bara instämma och meddela att på bandets MySpace finns fler tjusiga videos. I februari släpps en singelsamling på True Panther Sounds (som i år släppt grymma Girls debutalbum) och i april och maj  turnéras Europa!

Söndag.

Hatar såna här söndagar. Dagens enda positiva händelse var upptäckten att våldet marscherat in på Facebook för att kungöra att kapitalism är organiserad brottslighet. God natt. Imorgon häller jag bensin över soluppgången och river hela staden. För Stockholm har blivit kallt. Sov gott.

Lördag 1.

Det var en fantastisk dag och en fantastisk kväll på Teater Tribunalen  i den progressiva kulturens tecken. The Spinning Jennies är mitt nya favoritband. Sven Wollter var som Sven Wollter alltid är - leveransernas leverans liksom.

Men jag såg allt utifrån istället för inifrån. Och även om jag ibland såg det jag ville se så fanns det egentligen ingenting att titta på. Så jag satt kvar med ljudteknikern och rökte inomhus när de andra gick för att ha roligt.

fredag 11 december 2009

Fredag.

Mer lördag.

ökadkontr..
All info här.
Lördagen går för övrigt numer under namnet: “Pink Poster-day”.

Lördag.

Club King Kong gästar återigen Svenska Musikklubbens och Debasers egentligen heltokiga arrangemang Klubbland Stockholm 09 på Debaser Medis. Men kul blir det! Vi spelar våra favoritlåtar från 09 klockan 01.30 på lilla dansgolvet. Hela programmet nedan.

Apple Of My Eye.

För en tid sedan försökte jag precis som alla andra göra en lista över 00-talets bästa låtar. Jag orkade bara med de som fanns på Spotify. Bland annat tog jag med Ed Harcourts äppellåt. Låtar om äpplen och ögon är min grej tror jag.

Ikväll trotsade jag stressen och ångesten och gick ut på lokal. Jag åkte till Landet där gästlistan tillät mig att utan kostnad beskåda en smått fantastisk konsert med Christopher Sander. Jag tar tillbaka allt jag sagt om honom i negativ bemärkelse. Jag satt som förstelnad under hela konserten. Han sjöng till mig och om mig, hur klyschigt det än må låta. Bäst var [ingenting]-låten “Dina händer är fulla av blommor” och “Äppelöga”. Så här såg det ut och lät när den senare spelades för min mobil:

Låten (som Anna Järvinen gjorde till sin och trollband mig med tidigare i år) fick mig att minnas. Och den fick mig att fundera. Fundera på om vad som är värst – att ha haft det man vill ha och sedan förlorat det eller att inte haft det man vill ha och ständigt sträva efter det? Jag har inget svar på den frågan.

När man väl har något antar jag att man reflekterar för lite kring det. Det blir självklart. Det blir fakta och empiri. Jag föddes med en genetisk sjukdom som jag lärt mig leva med. Jag har kanske på grund av, eller tack vare, min blödarsjuka känt mig ständigt sjuk och därför inte oroat mig för det jag inte har eller riskerar att drabbas av. Kanske det i detta går att finna en förklaring till varför jag för tillfället lever ett så ohälsosamt liv med mycket dricka, dålig mat och lite motion.

Men i solidaritetens tecken tänker jag trots detta ta svin-sprutan imorgon. Sen tänker jag drabbas av vininfluensan och drömma om Oslo och Moss.

torsdag 10 december 2009

Torsdag.

 

Nästa helg.

Nästa helg får jag en behövlig andningspaus. Då åker jag till Oslo. Jag gör det mest för egen del, men i och med att jag ska spela skivor både på fredagen och lördagen kan man se det som att jag gör det för hela Oslos skull också.

Dagen innan jag åker har jag en meningslös statistiktenta som är en del i den b-uppsatsskrivandekurs jag läser nu. Boken som vi ska tenta på heter Introduktion till samhällsvetenskaplig metod och är författad av norrmännen Asbjørn Johannessen och Per Arne Tufte.

Min ständigt skarpsynte vän Folkparkskungen uppmärksammade förra gången denna bok användes i vår undervisning detta Tjub-klipp:

Ibland är det för härligt hur livets olika trådar vävs samman i vackra mönster.

Den 9 december 1969.

I morse var det 40 år sedan 35 arbetare vid morgonskiftet i truckverkstaden satte sig vid LKAB:s Leveäniemigruva. Det blev startskottet till den stora gruvstrejken där 5.000 gruvarbetare strejkade vilt i 57 dagar. Vi har mycket att tacka dessa arbetare för. Hela 70-talets reformvåg på arbetsmarknaden (LAS, MBL osv.) kan ses som en eftergift till den våg av vilda strejker som svepte över landet. En våg som till stor del inleddes och inspirerades av Malmfältens gruvarbetare.

Men vi ska inte bara tacka, vi måste lära också. Dagens Sverige har tyvärr inte blivit det som man hade hoppats. Läste i dagens Metro att arbetslösheten förväntas öka än mer de kommande åren. Och idag fattade högermajoriteten i riksdagen beslut om att pissa på alla långtidssjukskrivna. Och på Urban Outfitters varslas all personal för att de krävt kollektivavtal. Mot detta krävs organiserad kamp. Det krävs strejker. Vilda eller legala är inte det centrala. Men arbetarklassen måste organisera sig och ta kamp. Igen.

En av strejkledarna från Malmfälten, Elof Luspa, svarade några år efter strejken på frågan om strejken varit ett misslyckande följande:

Strejken var inget misslyckande. Det var kanske ett nederlag för oss gruvarbetare men det var en stor seger för andra arbetare. Den visade att det enda som hjälper i det svenska systemet är strejkerna. (Citat hämtat ur Proletärens artikel om gruvstrejken)

Så sant. Upp till kamp, kamrater! Vi gör det igen!

tisdag 8 december 2009

Förmiddagens video: Best Coast - “When I’m With You”

För några veckor sedan var jag på en efterfest i Malmö. Det dansades och jag var tydligen tystlåten har det sagts. Vi lyssnade bland annat på The Fugs klassiska “I Couldn’t Get High” och “Nothing” och så tipsade lägenhetsinnehavaren om bandet Best Coast. Bestämde mig för att lägga det på minnet, men glömde förstås. Hittade nu detta lilla fina hemmasnickrade Tjub-klipp på bloggen White Guys With Beards:

Det visuella är hämtat ur Jaques Demys musikal Flickorna i Rochefort från 1967. Den vill jag se ikväll. Den och Titta han snackar.

Morgonens video: Eldkvarn - “Kärlekens tunga”

Som en del i SL:s decemberkampanj med fri nedlastning av musik, konst och litteratur så gjorde Eldkvarn förra veckan en spelning på Fridhemsplans t-banestation – min gamla hemstation som bland annat tog mig till Hjulsta varje dag i ett halvår när jag jobbade i Lunda industriområde.

Utan att vara något vidare insatt måste jag ändå spontant säga att detta är ett bra initiativ av det annars så hatade SL. Från kampanjsidan kan man bland annat  förutom en nyinspelning av Eldkvarns “3:ans spårvagn genom ljuva livet” också lasta ned en nyinläst novell av Jonas Hassen Khemiri och en låt om Karl-Bertil Jonsson med Magnus Carlsson & The Moon Ray Quintet. Samt den tjusiga tavlan av Jesper Waldersten som nedan pryder detta inlägg.

lskar 

Hoppas SL betalar bra och att de följer upp denna kulturella anda med att återinföra “Poesi på väg” igen också.

Bra rutet, BQ!

För ett tag sen mottag jag en digital uppmaning om att rösta på The Bear Quartet i årets Grammisomröstning. Jag älskar BQ och tycker deras 89 är ett av årets bästa svenska album (förbeställde faktiskt ett ex. av vinylutgåvan igår för att dämpa min ångest). Men jag är så evinnerligt trött på galor och priser i allmänhet, och Grammis i synnerhet. Inte sedan Popsicle önskade livet ur Arvingarna har det varit kul. Därför valde jag att ignorera uppmaningen.

Nu har BQ valt att i ett brev avsäga sig nomineringen. Helt rätt! I ett brev till Grammisjuryn (som bloggen Kamratskap Rock citerar) skriver bandet:

Tack men nej tack. Vi avsäger oss nomineringen, vi vill inte ha med Er att göra. Hoppas Ni respekterar detta. Vi tycker att en ursäkt vore på sin plats. Säg förlåt.
-Vänligen, The Bear Quartet

Till Göteborgs-Posten säger Matti Alkberg (som tidigare tackat nej med sitt Mattias Alkberg BD):

Jag vill inte att Bear Quartet ska vara förknippad med musikbranschen på det sättet. Att klappa varandra på ryggen och ge beröm för att man är så bra har så lite med oss att göra och det känns bara fel. Om andra vill hålla på med det får de gärna göra det, men vi vill inte vara med.

Tydligen har vissa uppfattat det hela som en PR-kupp. Det svarar Mattias Jansson bra på i sin blogg, så det lämnar jag. Jag instämmer i stället med Mattias’ avslutande rad: “Åt helvete med bransch och marknad!”

Bonus: Matti har satt ihop en Spotify-lista som jag ska lyssna på när morgonen blivit dag och inte grannarna vaknar av oljudet.

Konsert.

Har pundat The Kinks hela dagen. Så sjukt bra. Sedan blev det av diverse, mer eller mindre, logiska skäl The Pinks istället. Och på Spotify fanns en dubbel-CD innehållande även de inte allra största hittarna. De stora hittarna har man tröttnat lite på, men nu njuter jag av låtar som “Namn och nummer”, “Kom och håll, kom och ta” och “Telegram”. Låtar jag helt glömt att de existerade.

The Pinks var mina första idoler. Jag hade en komplett katalog på kassett.  1984 var jag lika kär i “Linda, Linda”-Linda som Robert Andersson sjöng att han var. Och jag är fortfarande lite svag för “Helena och jag”-Helena som satt på en bänk utanför Gröna Lund i regnet 1985. The Pinks måste faktiskt vara ett av mina första minnen.

Det första riktiga konsertminnet är också en konsert med The Pinks på Avestakarnevalen. Det måste varit 1985 eller 1986. Jag minns det väldigt starkt. Hur mina föräldrar satte mig i bilen och sa att vi skulle åka till en överraskning. Jag trodde vi skulle plocka jordgubbar, en sysselsättning jag uppskattade som barn och var enormt peppad. Men vägen ledde norrut till Avesta och väl där såg vi både motionslöpare och karnevalståg. Det var skoj och jag var nöjd med min överraskning. Då gick vi till scenen (som jag har för mig var gul) och när jag förstod vilken den riktiga överraskningen var gick jag smått bananas. Minns att lyckan var total. Plötsligt stod de där framför mig. Jag var en levande del i texten till “Pink & Rock ‘n Roll” – hyllningslåten till deras fans. Och på scenen satt deras maskot Rosa Pantern och log mot deras publik och han och jag släppte loss när vi hörde deras musik.

Tio-tolv år senare såg jag Millencolin på samma scen. Det var också jävligt bra. Men den spelningen minns jag inte alls lika bra.

Och det här handlar inte om nån kultig nostalgi. Det här är allvar. De som inte fattar det tillhör kultureliten som kommer att skickas till Gulag efter revolutionen.

måndag 7 december 2009

Snart är det jul.

MJ Hibbet firar det med att pubba inte mindre än två videos till julsången “I Got You What You Want For Christmas”. Låten finns också med som bonusspår på nedlastningsversionen av Helen Llewelyn Product 19’s jul-EP.

Ett förbannat tjat.

Kom nyss hem efter en totalt meningslös föreläsning som jag mestadels sov mig igenom. “Meningar består av subjekt och predikat”, sa föreläsaren. Jaha, tänkte jag och somnade om medans jag i min hjärna nynnade på kanske den bästa svenska lo-fi-progg-låten:

Dagens video: The Apples in Stereo - “Ruby”

Mer Elephant 6!

lördag 5 december 2009

Nattens video: Neutral Milk Hotel - “Two-Headed Boy”

Live från Knitting Factory i New York 1998. Fler härliga klipp från samma konsert finns här.

Fredag.

PC047238

Det började med att jag satte höger fot före den vänstra. Slutade med att det svartnade i soffan när Ranelid var i Lyon. 

fredag 4 december 2009

Club King Kong på lördag. Live: Museum of Bellas Artes + Top Sound.

Dags igen.

Live spelar dom som står i rubriken. Så här låter Top Sound och så här ser de ut:

 

Så här låter Museum of Bellas Artes:

Läs mer om låten här.

Detta gäller:

Lördagen den femte december 2009 klockan 21.00-03.00
Entrékostnad 50 kronor per person
18 års åldersgräns. Var beredd att på anmodan styrka din ålder med identitetshandling.
http://www.clubkingkong.com
http://www.myspace.com/clubkingkong
http://twitter.com/Club_King_Kong 

Jag spelar förstås skivor som vanligt. Tillsammans med sköna katterna A&A/Don&Riggs. Och allt äger precis som vanligt rum på Sjöhästen i Hornstull.