MUSIK: M+A - "Paper Planes" (M.I.A. cover)

2010 såg jag en fantastisk konsert med M.I.A. på Øyafestivalen i Oslo. Jag blev så till mig att jag uppfann en egen koreografi till "Paper Planes" (kanske hade det också att göra med att det var på den festivalen som jag fick äran att dansa med The Flaming Lips på jätte-stora scenen). Efter konserten har jag dansat min s.k. Paper Planes-dans så fort låten kommit i min väg. För en stund kom denna cover av nämnda låt i min väg. Jag satt helt still. Ingen dans alls. Väldigt skönt. 

M+A är två 20-åringar från Italien som gör precis sån musik. Sån man sitter ner och lyssnar till. Väldigt skönt. Via deras hemsida kan du strömma och lasta både nytt och gammalt. 

Imorgon torsdag spelar jag och Vargpojken plattor på Konstfacks vårfest. Då blir det garanterat lite egenkomponerad koreografi från båset. Med finger-pickadoller och allt!!!

MUSIKHISTORIA: Jag dansar med The Flaming Lips

SVT visar just nu det fjärde avsnittet i den omtalade serien Hitlåtens historia. Kvällens ämne för avhandling är en av mina absoluta favoritlåtar; The Flaming Lips’ ”Do You Realize” från en av mina favoritskivor Yoshimi Battles The Pink Robots från 2002. Min kamrat och vän Bank-Johan omnämnde den en gång som ”vår genereations ’Imagine’”.

På Øyafestivalen 2010 i Oslo råkade jag av en slump hamna på scenen under The Flaming Lips konsert. Jag fick ett mail som jag svarade på och två dagar senare stod jag där bakom jättestora scenen med ett backstage-pass med texten ”Dancer”. Det gissades att jag skulle iklädas nån slags stor djurdräkt och medverka på någon eller några låtar. Men det blev en orange träningsoverall och stage-dansande hela konserten.

Det var väldigt omtumlande alltihop och jag minns faktiskt inte så mycket av det idag. Men jag minns väl att vi träffade Wayne Coyne precis innan konserten där han lugnade vår nervositet med orden ”We’re all in this together. If you fuck up, I fuck up!” (Detta var för övrigt samma festival som jag sjöng med Fucked Up...)

Jag hade kameran med mig och har både foton och filmer från scenen, men de ligger tyvärr på min kraschade lap-top. Men i klippet nedan ser ni i alla fall ”Do You Realize” framföras och i den lilla klungan till vänster om bandet finns jag. Nervös och stel. Framför typ 15.000 norrmän. Huva va coolt det va.

Musikåret 2010: 2010 års bästa låt som egentligen kom 2009.

Sirre gick och sjöng “Alabama, Arkansas” halva våren i korridorerna på Södertörn utan att nån la nån större vikt vid det. Inte jag i alla fall. Sen kom sommaren och Oslo med den. Det blev soundtracket till Øyafestivalen 2010 trots att de inte fanns med i den som alltid imponerande line-upen.

Eller för att tala med Ola Innset från mylittlepony, som var en mycket stor del av denna festivalhelg:

This hippie-country-folky track reminds me of this year's Øya festival here in Oslo. This band didn't play, but we would listen to the song from the YouTube-clip that a friend from Sweden had just discovered every night after coming home from a long day of concerts, friends and parties. This is the friendliest song I know of.

Citatet är hämtat från Olas mixtape i bloggen Warmer Climes.

PS. Snart kommer de långa listorna… DS.

Øya #1: Norrmännen.

    

Fucked Up!

Jag är i Oslo och vilar upp mig efter fem dagar och fem nätters Øyafestival. En längre rapport kommer publiceras inom kort. Och bilderna selekteras i detta nu. Men som en teaser på ord och bilder så ger jag er denna lilla film. En av festivalhöjdpunkterna för min del.