Det står kvar.

Huddinge fanns kvar. Jag var tvungen att ta pendeln dit för att kolla efter att ha överdoserat Hoola Bandoolas “Huddinge, Huddinge” i några dagar. Det är fint i Huddinge Centrum. Lite som ett inte så vilt vilda västern.

 

Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss?
Pamparna pratar var gång det är val
Dom lovar oss daghem och arbetstillfällen
Men när valet är vunnet, blir det ingenting av

En gnista kan tända en skogsbrand
En droppe kan spränga en damm
Ett ord kan ge styrka och klarhet
och visa en det som är sant
Dom tror, dom kan hålla oss nere
och lura oss med sina spel
Men den da'n vi har samlat vår styrka
ska vi visa dom att dom har fel

Huddinge, Huddinge, vad blev det av oss?
Alldeles för många har det som vi
som sitter och hoppas att nånting ska hända
Men var det verkligen så här vi vill ha våra liv?

Vinter.

Det är vinter nu. Ena stunden älskar jag det. Andra stunden vill jag ha sommar. Jag är kluven till det mesta. Jag kan inte bestämma mig. Jag tvekar. Jag ångrar mig. Allt blir bara fel, fel, fel. 2010 skulle ju vara framtiden. Men dåtiden biter sig kvar. På allt för många plan. “Den som kontrollerar historien kontrollerar framtiden. Den som kontrollerar nuet kontrollerar historien”, sa den kloka George Orwell för länge, länge sedan. Jag har tappat kontrollen över båda historien och nuet. Vill helst bara sitta ensam och tänka på hockey och lyssna på progg. Men när jag är ensam kryper dunkla föremål på mig. Man mår inte bra av ensamhet. Det kan rent utav vara farligt:

 

Tillbaka till vintern. I måndags var det kallare ute än i frysen. Det ledde till kaos i kollektivtrafiken. Jag gillade det. Plötsligt pratade människor med varandra i köerna. Folk hjälptes åt. Bilar stannade och erbjöd plats. Ingen var särskilt arg. Bara en ytterst ilsken holländare vid Gullmarsplan:

Men annars är soliga och kyliga vinterdagar det vackraste jag vet. I konkurrens endast med en sprillans ny och träblond EU-pall. När den har tömts på sin last och rullas till travaren. Det är tillsammans med ett snö- och soldränkt Högdalen skönhet i dess mest koncentrerade form.

Den här gamla ungdomssynden känns mer än passande i sammanhanget:

Tipstack till F:et.