Onsdag.

Jag är varm i hela kroppen. Och mör. Som en god biff. Det gillar jag. Kroppsarbete är bra för moralen och kontakten med de viktiga begreppen. Man känner att man lever.

Jag är trött och har ont i ögonen. Men att sova känns så jävla trist.

Jag vill åka bort. Det ska jag också. Till Malmö. Sen till Göteborg. Sen till Sala. Och sen förhoppningsvis till Barcelona. Kanske Oslo också. Och kanske Helsingfors. Och kanske Österrike. Bara jag slipper Stockholm så är jag nöjd.

Men samtidigt. Stockholm är ju liksom hemma. Kan inte jag få välja ut typ 100 stockholmare och ta dem med i handbagaget. Och plocka fram dem när jag behöver dem. Ibland en bara. Ibland alla på en gång. Jag står för gratis läsk och cashewnötter.

Jag borde vara peppad. Men jag är mest stressad, trött och snart barskrapad. Sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. De är de rikas paradis, men ingen hör en fattigs bön. Fattig och gammal, tänk om det vore det nya svarta ändå.

Upp till kamp emot kvalen, kamrater drömmare i mejerikylar, skolbänkar och DJ-bås världen över. En gång skall jorden bliva vår. Och då blir det fett!

Mvh Martyr-Micke. Peace out!