En av fördelarna med att vara singel är att man slipper vara social i kollektivtrafiken. Man kan läsa sin bok eller tidskrift utan att behöva kallprata. Man kan lyssna på folk runtomkring. Idag sa till exempel en ung tjej i komplonen bredvid att hon hade sett bilder “i Facebook”. I? Det låter fel, men är väl egentligen mer logiskt att säga kanske. Man tittar ju inte på bilder på en bok.
Här om dagen lyssnade jag på en tjej i min egen ålder när hon mitt emot mig, helt ogenerat, skällde ut sin pojkvän över telefon. Han hade tydligen köpt fel sorts blomma (utan att hon ens hade sett den) till något födelsedagsbarn de skulle besöka. Och han hade köpt en flaska vin. “Vin!? Har du nånsin sett honom dricka vin?” Ibland är det svårt att vara pojkvän, när det liksom är bestämt på förhand hur det ska vara för att vara perfekt. Ytterligare en singelfördel.
Det var nog de enda två fördelarna jag kunde komma på.
Men för att inte skrämma bort alla beundrarinnor så kan jag meddela att jag för det mesta uppskattar sällskap i kollektivtrafiken (men hävdar stolt rätten att ibland läsa trots sällskap) och att jag är grym på presenter. Kolla bara vad jag och Folkparkskungen gav bort i present i lördags:
För övrigt hävdar jag att chokladbiten (chokladbitarna?) Twix borde förbjudas på grund av dess hyllning av heteronormen.
Inlägg
2 kommentarer:
Hur kan Twix vara en hyllning till heteronormen när det är två exakta chokladbitar i samma förpackning?
En twixbit tillsammans med en snickersbit däremot..
Två bitar stöpta i samma form. Inget för mig.
Främst handlar det dock om att jag köpte en Twix häromkvällen och fick ont i kroppen pga den tvåsamhet som den förutsätter. En till dig och en till mig liksom. Som en sån jävla Igloo-glass.
Skicka en kommentar