Mr Right.

Han kom som ett yrväder en februariafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen. Han tog långsamt av sig den korta pälsjackan, lyfte upp ena benet, slog med mössan bort snön från stöveln, gjorde sedan detsamma med andra benet, kastade mössan i en vrå och steg vaggande på sina långa ben, in i rummet. Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna och så spotta han ut snuset. Sa “min sköna får jag lov”. Hon var vacker, han var stolt, rak i ryggen som en fura. Det var vinter det var glädje och de dansade och sjöng. Så mindes han och sa: “Det som var finns kvar. I hjärtat mitt. Hjärtat mitt vill ha det som det var. Hjärtat vill ha sitt. I hjärtat finns det kvar”.