Den speciella lördagen.

Det blev en kväll att minnas. Vi firade av Sjöhästen som sig bör. Inget extravagant, inget speciellt (förutom att vi hyrde en ap-dräkt på Buttericks och lät den bjuda på bananer). Bara ytterligare en gammal hederlig King Kong-drabbning med musiken i mitten. Upplägget var lika enkelt som bekant, två grymma liveakter med stigande stjärnor. En gäst-dj som kompletterade residenterna. Och så ett riktigt djävla sjöslag till dansgolv med allt från “Ramlar” till “I Never Promised You A Rose Garden”. Så enkelt. Så fantastiskt.

Jag kände mig tom fram till cirkus midnatt. Sen kom alla kramarna. Alla fylle-komplimanger (bl.a. sa sångaren i det ena av King Kongs eviga favvoband att vi var hans favvoklubb). Alla frågor. Alla förslag. Det kändes som att våran lilla apa och hans sjöhäst under sina snart fem gemensamma levnadsår gjort sig ett namn och lämnat spår. Jag var, är och kommer alltid vara stolt.

Så här såg det ut:

      A&A in da box.

  Kronprinsen sjöng för oss. Det var fantastiskt. Han är så fin.

       Lika fin var Umiumi som sjöng och dansade för oss.

         Det var trångt. Men Aron från OBL-kollektivet trivdes bland alla kroppar.

  Ungdomarna i vip:en skötte sig exemplariskt och skapade en härligt lyxig känsla.

Världens bästa ljudtekniker ser min kamera och ger upp.

              “Joax” (eller var det Joar?) kommer vi sakna.

        Vår första gäst-dj “Lill-Pajsarn” var med när allting började. Hela vägen från Göteborg var han självklart också med när det slutade.

        The Honeydrips-Micke gästade i hörnan.

       Och så fann de varandra.

  Fantomen och Folkparkskungen hade garderob-spexat och körde crossdressing kvällen till ära.

    Peppe Nilsson var som alltid ett tryggt stöd att luta sig emot.

   Gossarna spelade skivor…

             …och jag dansade på möbler.

Nu är det alltså över sägs det. Men det finns inget ont som inte för något gott sig. “Yin och yang ni känner till” som Sonny så vackert uttryckt det. Även om Sjöhästen på något vis blivit som en del av min kropp och själ så lämnade vi i alla fall Hästen på topp. Vi är grymt peppade på att skapa något nytt. Håll utkik. Snart smäller det nån annanstans. Var vi hamnar vet vi inte. Men vi kommer alltid att äta burgare på Crave istället för att gå på efterfest: