Kom nyss hem efter en helkväll med Redaktörn. Popaganda kan ha haft tidernas tråkigaste festival-fredag. Men morgondagen blir säkert bättre med SKWBN och Camera Obscura. Och Florence och [ingenting]. Kvällens huvudakt MGMT förresten? Är det världens mest obegripligt dåligaste band genom tiderna? Sämre än Deportees liksom. Borde kanske ha kollat in partyjapanen.
Lykke Li var däremot överraskande bra.
Nu lyssnar jag på världens bästa Trembling Blue Stars och känner att jag lever. Om än i fel tid. I fel land. I fel fucking-jävla-kuk-värld. Snart klarar jag nog av att lyssna på Field Mice igen. Och igen. Och igen.
För övrigt påminde heltäckningsmattorna på Clarijon Hotell om Jason Pollock-tavlor. I alla fall tyckte jag det då.
Sov sött. Ridå. Imorgon ska jag titta på kvällens bilder.
Inlägg
3 kommentarer:
faran med att låta bra musik förknippas med saker/personer som kan ge negativa konnotationer i framtiden. hoppas du kan lyssna på field mice snart igen, synd på så rara möss.
I detta fall handlar det som tur är inte om saker/personer. Mer ett allmänt tillstånd.
The Guild Leauge däremot. De lär jag aldrig kunna lyssna på igen.
allmänna tillstånd är illa nog, som tur är har jag inga såna olyssningsbara låtar/band.
Skicka en kommentar