Hemma i lägenheten igen. Det har varit folk här när jag varit borta. De verkar ha flyttat på soffan. Känns konstigt och tråkigt att vara tillbaka. Var nästan två veckor sen jag var här.
Och dessa två veckorna har varit så jävla underliga. Bananas. Men fantastiska. Först blev lägenheten äntligen min, bara min. En urladdning som var så jävla skön. Jag gick vidare. Så jävla skönt. Sen tog jag igen allt jag missat.
Jag for till Oslo. Ganska spontant och oplanerat. Var lite nervös. Ville inte vara den ensamma svensken som stod i nåt hörn och var tråkig eller den jobbiga svensken som bara hängde efter eller den puckade svensken som aldrig förstod vad som sas. Men tänkte att två-tre dagar skulle de väl stå ut med mig. Det blev nästan en vecka. Och frågan är om jag nånsin haft så trevligt som där. Bra musik varje dag. Fantastiska bekantskaper, gamla och nya. Festliga fester varje kväll. Och en ny hon. Det vände i Oslo. Och jävlar vad det vände. Även om det inte riktigt slutade som jag trott så var det en fantastisk tid. Ett centralt kapitel i mina memoarer kommer heta “Oslo”.
Ska försöka sammanfatta allt som hände på något strukturerat sätt. Det är romanvarning på den veckan.
Och sen var jag i Göteborg. När sommaren började hatade jag den staden. Nu är den med bland favoriterna igen. Fantastiska dagar och fina människor jag saknat.
Kräftskivan igår var mycket trevlig. Jag har lite halsbränna av cigg och skönsång. Jag var lycklig och sjöng. Vaknade bredvid Åskan och var lite kär i honom. Han är så snäll.
Jag är stolt över mig själv. Jag tog chanserna när de dök upp. Och dök inga chanser upp så gjorde jag slag i saker och såg till att nåt hände. Jag mår bra. Startar firma på måndag. Skaffar kontor på tisdag. Nu jävlar.
Men blir lite stressad över hur jag ska lyckas upprätthålla denna stolthet och den livslust jag känner. Kommer jag klara av att må bra en längre tid?
Ikväll ska jag baka pizza och lyssna på mina skivor. Jag har saknat dem.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar