Putegott.

På norsk säger man putetrekk eller putevar för det som vi på svensk kallar örngott. Hon trodde mig inte. Jag hade inga svar. Nu har jag kollat upp det grundligt. Så här skriver Wikipedia: “Örngott är det överdrag i tyg som i påsliknande form träs över kudden i sängen.” Och i bloggen åkestam.holst skriver Jerker (som verkligen kollat upp detta):

Örn är här en kortform för öron, och gott kommer av ett verb gäta som inte används längre men som betydde 'få, få tag i'.

Det är nära släkt med gitta 'förmå', 'orka' och med engelskans get. Men detta gäta kan också betyda 'vara till nöjes', behaga'. Något som man fått tag i är en ju ofta till behag, och 'behag' är vad det gamla ordet gat eller gåt betyder. Ett örngott är alltså något som är behagligt för öronen.

En språkhistoriskt mer riktig stavning vore örngåt eller örngått. Men eftersom ordet gat (gåt, gått) kom att falla ur bruk i språket tycks man ha uppfattat örngott som något gott, av god. Innebörden blev ju hur som helst densamma: något som det är skönt att lägga örat mot.

Nu är det ju inte bara själva kuddvaret som är gott att lägga under örat, och tidigare avsåg örngottet inte bara överdraget utan hela huvudkudden.

Enligt en kommentar till inlägget så menar signaturen “obligatoriskt” att “Norrmännen älskar det ordet.” Älskar vet jag inte, men de tyckte det var roligt i alla fall.

Jag köpte ett souvenir-örngott på en loppmarknad i Oslo. Fast det kanske är ett kuddvar; “det tyg som används för att pryda kudden om dess användningsområde inte innefattar att ingå i sängkläderna.”

 

Påslakan heter förresten dynetrekk på norsk. Täcke heter dyne. Lakan heter laken eller lakner. Kudde heter pute. Överkast heter åbreisle eller sengeteppe. Madrass är madrass.

I Finland heter örngott tyynyliina eller dynvar. På danska säger man pudebetræk. Islänningarna vilar huvudet på ett koddaver.

Nu ska jag lägga mina öron på ett österrikiskt örngott. God natt.