Toaletten, skithuset, do, muggen. Kalla det vad ni vill. Rummet där tystnaden ständigt råder. Ett stillhetens rum för eftertanke och kreativitet. Rummet dit man åtskilliga gånger tagit sin tillflykt när omgivningen känts för närgången och krävande. Men tiderna förändrades, min vän. Nån omgivning har jag inte sett röken av på ett tag nu och några krav har jag inte känt i lyan min på mången dag. Det är som om hela lägenheten blivit till ett gigantiskt skithus. Var jag än sätter mig råder stillhet och tystnad. Blicken flackar viljelöst omkring för att slutligen fastna på något menlöst objekt. Travar med lektyr för den sällskapstörstande byggs kring varje sittplats.
Och ingen bankar på min dörr. Ingen skäller. Ingen busar och frågar om det gick bra.
För att motverka stillheten och tystnaden så tänkte jag liva upp mitt skithusstationerade skitliv. Jag köpte en engelsk pelargon och en bytta Tiramisu-glass. För inte har man färgglatt blomster på muggen. Och vem (förutom Rockys kompis Mesup) äter glass när han klossar? Om det funkade? Blomjäveln svarar inte på tilltal och verkar helt oberörd av såväl komplimanger som smekningar. Den må vara fin att se på, men do-stämningen lever kvar.
Och ingen bankar på min dörr. Ingen skäller. Ingen busar och frågor om det gick bra. Ingen, absolut ingen, ser mig i ögonen och frågar hur min dag varit. Vad jag tänker på. Hur jag verkligen mår.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar