I fredags spelade jag och mina King Kong-kollegor skivor på Debaser Medis tillsammans med 23 andra utvalda "indie"-klubbar. Det var en smått surrealistisk tillställning. Jag trodde det skulle spelas lite härlig indiepop, men den lös nästan helt med sin frånvaro. Istället var det lasrar, electro, techno och annat disco-jox. Jag får nog inse att jag inte trivs på såna stora arrangemang. Folk ränner fram och tillbaka eller står helt still och liksom bara väntar på något. Jag ville inte vänta - jag ville ha kul. Jag kände mig lite på samma sätt som den gamla revolutionären och tråkmaoisten Bo Gustafsson gjorde 1952 när han först mötte Uppsalas akademikervänster, något han berättar om i boken De svenska maoisterna (Lindelöws, 2001):
- Jag tog kontakt med Clarté men var blyg och stod längst bak i möteslokalen och såg alla dessa tjejer med lugg och målade naglar och läppar passera. Jag var kusinen från landet. (s. 19)
Gustafsson blev sedermera högsta hönset inom Clarté-rörelsen i Sverige och hamnade sedan även i ledningen för KFML. Detta innebär dock inte att jag har några planer på att bli nån höjdare på vare sig Debaser eller nåt motsvarande. Jag trivs bra med lilla Sjöhästen. Där är det lite musikaliskt konservativt och mysigt trångt och svettigt. Precis som jag vill ha det när jag ska ut och dansa.
Johan Hedberg spelar live i trängseln
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar