Fredag.

Jag somnade alldeles för sent, efter att Patrik brutit ihop på parceremonin. Jag vaknade alldeles för sent med den lilla kudden hårt omfamnad. Hade drömt att jag varit ute och rest. Med nån okänd människa av vars sällskap jag njöt mycket av. Vi var i alla länder. Jag var 40 år, hade barnen hos farmor och vi pratade om svåra filmer som visades sent om vardagskvällar på SVT.

Jag glömde bort att jag skulle till Östermalm. Jag kom för sent till Östermalm utan något annat än min ångest att bjuda på. Jag köpte öl och vin. Lät mig bjudas på middag. Jag såg Sala på TV och Makthaverskan på Twitter. Jag dansade på ett halt golv till My Favorite och Le Bombe. Jag var lycklig med en laxkotlett i magen.

Jag åkte taxi. Hamnade på den rätta sidan väggen. Som var helt fel sida av väggen. Jag drack en bjudöl, såg min favoritpoet och min hatartist. Snackade bort en hamburgertallrik. Åkte bussen till Gullmars. Promenerade förbi stolta Söderstadion och tänkte på skola, vård och omsorg.

Läste om Huey P. Newton och Elridge Cleaver i främsta vagnen. Vandrade över en slingrande ryggrad och tänkte på klimatet. Lyssnade på Kråkesølv. Skrev det här. Lyssnar på 2009 års bästa skiva “Mycel”. Längtar efter morgondagen.

Allt i 17 minusgrader. Club King Kong imorgon.