tisdag 4 augusti 2009
The pain of being pure at heart
Nu har jag brakat. Rakt igenom väggar och golv.
Det mail som förstörde inledningen av kvällen var bara en förvarning av vad som komma skulle. Nån liten jävel satt på min axel och sjöng "You ain't seen nothing yet" utan att jag hörde det. Jag var för upptagen med att dämpa min ångest med nyponsoppa och American Pie.
Sen kom bilderna. Bilderna. Chocken. Sveket. Det fullständiga jävla sveket. Lögnerna. De totala jävla lögnerna. Smöret i stekpannan brändes vid. Brandvarnaren löste ut. Larmet gick. BILDERNA!
Är väl egentligen inte chockad över bildernas innehåll. Jag har blitt en jävel på att läsa mellan raderna. Gick väl bara och väntade. Men sveket. Fegheten. Det trodde jag inte. Senast igår tog jag hennes (icke)agerande i försvar.
Aldrig jag köper en rutig blus åt nån igen. Aldrig jag litar på nån igen. Två bilder säger mer än tvåtusen ord.
Det mail som förstörde inledningen av kvällen var bara en förvarning av vad som komma skulle. Nån liten jävel satt på min axel och sjöng "You ain't seen nothing yet" utan att jag hörde det. Jag var för upptagen med att dämpa min ångest med nyponsoppa och American Pie.
Sen kom bilderna. Bilderna. Chocken. Sveket. Det fullständiga jävla sveket. Lögnerna. De totala jävla lögnerna. Smöret i stekpannan brändes vid. Brandvarnaren löste ut. Larmet gick. BILDERNA!
Är väl egentligen inte chockad över bildernas innehåll. Jag har blitt en jävel på att läsa mellan raderna. Gick väl bara och väntade. Men sveket. Fegheten. Det trodde jag inte. Senast igår tog jag hennes (icke)agerande i försvar.
Aldrig jag köper en rutig blus åt nån igen. Aldrig jag litar på nån igen. Två bilder säger mer än tvåtusen ord.
Etiketter:
bachman turner overdrive,
Finkultur
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar