Mr Right

Har inte träffat henne på tre veckor. Inatt träffade jag henne i en dröm. Vi bodde tillsammans i en innerstadslägenhet med innergård. Hon hade varit bortrest. Jag väntade henne inom kort tillbaka. Medan jag väntade tvättade jag kläder i den fristående tvättstugan på gården.

Plötsligt, på väg mot lägenheten med en stor rund tvättkorg i händerna, fann jag henne. I armarna på en annan. En överviktig person som såg ut som en sluskig båtraggare från yttersta skärgården. Komplett med mustasch, skäggstubb, keps och skinnväst. När hon såg mig och förstod att jag sett dem lösgjorde hon sig från hans omfamning. Sa något till honom och han lämnade med nedslagen min innergården i sällskap av en lika sluskig person.

Jag blev både förkrossad och lycklig. Vem fan var han? Vad gjorde hon i hans armar? Men samtidigt trodde jag att hon avfärdat honom till min fördel. Men icke. Det första hon sa var att hon skulle lämna mig. Hon hade träffat honom för ett år sedan på en teaterfestival. Jag förstod ingenting. ”Det är ju en jävla raggare”. Vad skulle hon med honom till? ”Ja, jag vet”, sa hon. ”Jag älskar honom inte, men han är den rätte.”

Sen lämnade också hon innergården. Jag följde efter henne mot gatan. Då stoppades jag. Av hennes vän, som tagit form av en operettsångare jag kände i mitt förra liv. Han bad mig att låta henne gå och lämna henne i fred. Jag sa att han, som var hennes bästa vän, väl måste se hur fel detta var. Han sa ”ja, jag vet”. ”Hon älskar honom inte, men han är den rätte.”

Sen vaknade jag. Det var en fruktansvärd dröm. När jag träffade henne för tre veckor sedan sa hon nio ord till mig som etsat sig fast i min skalle och oroat mig dag som natt sedan dess. Jag skyller mardrömmen på dessa nio ord.

När vi var yngre och nyförälskade menade hon att hon inte trodde på ”den rätte” men att jag fick henne att tvivla. Jag lyckades uppenbarligen att lura henne i några år. Jag vet fortfarande inte om jag tror på ”den rätte”. Men jag behövde inte luras.