Dragkrok anyone?

Idag var det tungt. Trött och viljelös. Lackade lite på en kund som tjafsade om att vi väl faktiskt var en fullsortimentsbutik. Gav honom en hastig blick som visade att det inte var läge att tjafsa. Han fattade förstås inte. En dag som idag var det därför läge att inventera. Jag har räknat armaturtillbehör hela eftermiddagen. S-krokar, konsoller, gängade och ogängade lamphållare. Lista 79, hylla 103. Problemet när man inventerar är att man är alldeles ensam. Då måste man umgås och konversera med bara sig själv. Och jag är ju uppenbarligen inget vidare sällskap när jag befinner mig i detta län. (Dragkrok anyone?)

Min skalle ville bara konversera om jobbiga saker hela tiden. Idag mycket om att öronen saknar att höra om vardagliga saker. Höra talas om folk som man aldrig träffat, men som det ändå känns som man känner bara för att hon kände dem och berättade om dem. Eller de som man bara träffat nån gång och som man blev nervös när man stötte på när inte hon var med. Skulle man sänka blicken och öka takten? Men nu behöver man inte oroa sig för det i alla fall. Inte oroa sig för att bara bli igenkänd av dem när man stod vid hennes sida. Men de skrämmer mig. Och de finns ju typ överallt. På Debaser. På Carmen. I teaterfoajerna.

Jag går på bio. BD - sing for me!



Sen vill jag bo i husvagn i helgen! Dragkrok anyone?